måndag 11 januari 2016

Alltså våra djur

Jag säger bara det - vilken glädje jag har av våra djur! Stina är numer min ständige följeslagare på promenaderna. Ett skäl för mig att komma ut, kanske lite fler gånger än jag skulle gjort utan henne. För hon blir ju så glad när hon förstår att det är dags att gå ut en sväng (tänk om man kände samma glädje av att gå ut i vilket väder som helst...?) 
Sen kanske inte mina koppelpromenader ger henne det hon egentligen vill - hon är ju en "Formel 1 -hund", med mycket spring i benen...;) Men hon är ju en äldre dam numer som kan sansa sig och hon trippar på så lätt bredvid mig! 

Här är ännu en fyrfota som är till åren kommen, Casper - som är hela 16 år. Lugn och sävlig med ålderns rätt, och vilket sällskap han är! Alltid med vid bordet när vi äter (husse säger att han tigger??). Ja, han har ingen dålig hörsel i alla fall, när han hör kaffekopparna skramla och det är dags för fika så kommer han direkt. Och så fort jag sätter mig i en fåtölj eller i soffan så har jag sällskap i knät. Skulle jag resa mig upp och byta fåtölj, så har jag honom snart efter mig, ja, han är som en liten skugga på mig! Gosegubben - vad jag har kommit att älska denna katt, som kom till mig för snart 6 år sen, när mamma inte kunde ha honom längre...

Och så lilla Myzan (jag säger lilla fast hon är hela 4 år, och ingen mager dam precis, hon väger numer mer än Casper...). Inte så lugn och sävlig precis, och ingen knäkatt, men hon vill gärna vara med där jag är. Hittar på små roliga upptåg, kommer på inkallning (oftast) och gillar lite tuffa tag när man klappar henne. Och om hon bara ville sätta igång att löpa, så finns det en kattherre som väntar på henne...så vi kanske kan få höra trampet av ännu fler små tassar här i huset...! 


7 kommentarer:

  1. Vilken rikedom du har runt dig! Du är lyckligt lottad på alla sätt! Först nu kan jag titta på andra katter igen, det har varit tufft efter förlusten av Maja. Ha det gott med dina älsklingar, både de fyrbenta och de tvåbenta.

    Kramar från Eva-Mari

    SvaraRadera
  2. Vilka fina bilder, man verkligen ser fartränderna efter Stina där i snön! Och så goskatterna, skönt att ha en knäkisse när man vill ta det lugnt en stund. Myzan lär sig nog att tycka om knäläge så småningom. :)
    Kram Kristina

    SvaraRadera
  3. det är underbart med djur! Dom ÄLSKAR en hur tråkig eller ful man är. Dom kan aldrig låtsas någonting, utan dom visar verkligen sina känslor. Om vi inte bodde så nära landsvägen skulle jag gärna ha en katt också. Fast varken Santos eller husse (som annars älskar djur) verkar så intresserade. Men man kanske skulle skaffa sig en hönsgård - då vet jag i alla fall vem som skulle vara MYCKET intresserad! *fniss*
    KRAM
    Susie

    SvaraRadera
  4. Jaa, vad skulle vi göra utan våra fyrbenta vänner?? :-)

    Har en liten blogg fråga till dig, om det är OK? Jag höll på tidigare idag med min blogg och skapade etiketter... Helst skulle jag vilja ha så att varje ord börjar med en versal, men det kanske inte går att ändra utan att göra om allt...? :-) Skulle även vilja ha sådär snyggt som du har det - att visa ord är större och andra är mindre. Men istället blev allt "uppspaltat".. ;-)

    Har du några bra tips och råd?

    Kraam Therese

    SvaraRadera
  5. Jaaa, vad gjorde man utan dom små varelserna, dom är till sån glädje hela tiden och man har alltid sällskap och pratar man med dom svarar dom precis det man vill! Och ut kommer man med vovvar, ja, nu har vi för tillfället bara en, men det är så härligt att se den oförställda glädjen att gå ut i skitväder!!!!
    Kramar

    SvaraRadera
  6. Ja vad skulle man göra utan dess fyrbenta vänner...inte mycket! Även om man ibland morrar över katthår och svarta tassar överallt hi hi. Så söta djur du har och jättefina bilder på dom också.
    Ha en fortsatt härlig vecka, sköt om dig!
    Kram från Titti

    SvaraRadera
  7. Djur förgyller tillvaron så mycket! Vi har ju "bara" vår katt Tarzan, men vilket sällskap det är ändå. Alltid med och kollar vad vi gör, spinner så fort vi pratar och gosar lite. Vill gärna sitta i knä och mysa. Vad vore livet utan djuren? Ganska fattigt!
    Dina djur är så fina! Jag förstår att du är fäst vid dem, man blir ju det med alla husdjur och dina är verkligen något extra.
    Ha det fint!
    Kram, Ann

    SvaraRadera

Jag blir jätteglad att du tar dig tid för en kommentar eller en hälsning! Tack!

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...