fredag 10 mars 2017

Ett trädgårdsminne

Trädgården omger ett enplanshus i gult tegel. Där finns en hel del olika fruktträd, ett par cotoneasterbuskar, järnek, ormbunkar och en och annan ros. Längst bort i ena hörnet finns ett gigantiskt trädgårdsland med krusbär, röda och svarta vinbär, hallonbuskar och jordgubbsplantor. I andra hörnet av trädgården finns en tvättställning med långa tvättlinor emellan, och på den ena ställningen finns några gungor. Däremellan finns en enorm gräsmatta. I trädgården finns också en liten prydnadsmur och en flaggstång. Bredvid muren och flaggstången står Bigarråträdet, med utsökt goda bär, som äts med andakt eftersom trädet aldrig riktigt hinner bli så stort och fyllt med massor av bär. Och de bär som finns, är det en ständig kamp om, mellan fåglarna och de människorna i huset. 

Hela trädgården är som en jättelekplats, med sandlåda och grönytor - sa jag att trädgården var enorm? - och man kan springa eller smyga runt huset, leka indianer, stoppa några stickiga krusbär i munnen, eller varför inte sticka in handen under det gröna nätet och norpa till sig några solmogna söta jordgubbar. På vintern kan man leka björnar som pulsar omkring i snön, eller göra snögubbar.


Den trädgård jag pratar om är min barndomsträdgård, en helt vanlig 60-talsträdgård i ett helt vanligt villakvarter, Jag har tyvärr inga bilder mer än den ovan, på mig och min syster.

Huset byggdes 1963, alltså året innan jag föddes, och vi bodde där tills jag fyllde 10 år. Trädgården var alltså relativt ung, och med ett barns mått därmed väldigt stor. Den var på 700 kvm, alltså en helt ordinär storlek. Idag när jag åker förbi huset, ser det väldigt lummigt och uppväxt ut, nästan lite överväxt till och med. Och Bigarråträdet är enormt...


Tack för all positiv respons på min miniserie som jag haft i veckan, där jag delger er mina trädgårdstips! Det har varit så roligt att prata lite trädgård igen, nu börjar man ju längta ut... 
Kram på er och trevlig helg!  

14 kommentarer:

  1. Vilken härlig bild av dig och din syster. Hittar inte många trädgårdsbilder från min barndom heller, det var nog inte lika vanligt att ta bilder på växter.
    Trevlig helg /Marika

    SvaraRadera
  2. Vilken trevlig berättelse. Ju mer jag läste så anade jag att det var din barndomsträdgård du beskrev. En härlig bild också på dig och din syster. Roligt att dom har bigarråträdet kvar. Många gånger tas ju träd bort nu för tiden. Roligt också med dina inlägg om trädgårdstips. Dom ska jag gå in och läsa. Fick tipset hos Susie.

    Ha en trevlig helg!
    /Anita

    SvaraRadera
  3. Jag brukar åka förbi min barndoms trädgård och när jag gör det så kommer allt tillbaka. Dofter, känslor med mera.Så många minnen. Både bra och mindre bra.

    JAg önskar dig en skön helg :)

    SvaraRadera
  4. Ja tänk så stort allt var då man var barn.Jag var tillbaka till en barndoms plats som jag mindes som jättestor och blev så besviken då jag då såg hur smått allt var.
    Trevlig helg.

    SvaraRadera
  5. Kul bild på dig och din syster! Just trädgårdsbilder från förr är nog inte lika vanliga som idag.
    Färgnummer och sort finns nu som svar på din fråga på min blogg!
    Ha det fint i helgen!
    Kram, Ann

    SvaraRadera
  6. Söt bild:). Och trevlig berättelse.
    Kram Maria

    SvaraRadera
  7. Det där med uppfattningen om tid och storlek skulle jag vilja ha tillbaka från barndomen. Tänk hur långa somrarna var och hur stort allt var. Fast tänk om man kunde få tillbaka sin fantasi, det vore nog det absolut bästa. När man lekte något t.ex. gjorde gångar åt myrorna i gruset, eller lät smågrodor simma ikapp i någon liten pöl och lekte att myrorna var människor och grodorna valar - då VAR DET FAKTISKT SÅ! Vilken underbar känsla.....
    KRAM
    Susie
    PS. Jag ändrade länken till sista inlägget efter klagomål av en besökare. Det är nog lättare och blogga tillbaka än att blogga framåt.

    SvaraRadera
  8. Åhhh vilken fin bild! Nostalgi!
    Kram från Titti

    SvaraRadera
  9. Jag är uppvuxen i höghus med en massa ungar att leka med. Precis som du är jag född 1964. Jag har ingen barndomsträdgård att tänka tillbax till men fasiken så kul vi hade alla ungar på gården när vi lekte...Och Oj vad mycket större gården och omgivningarna är i mitt huvud än när jag varit tillbaka som vuxen!

    Det är nog så det ska vara!

    Och du... Du är hjärtligt välkommen närhelst du kommer till fastlandet. 20 min från Sthlm precis utmed E4:an


    Kram

    SvaraRadera
  10. Dette høres ut som en typisk barndomshage fra 60-tallet! Vårt barndoms paradis for lek og nytelse :)
    God søndag!

    SvaraRadera
  11. Oh, vad härligt med lite nostalgi!!! Fina barndomsminnen. Tänk vad stort allt kändes när man själv var liten och hur långt det var till t ex affär eller skola, bara några hundra m visar det sig i vuxen tid.
    Ha en skön söndag önskar Lena från ett vårlikt Wales

    SvaraRadera
  12. Vilken fin bild på dig och din syster! Ja, barndomens trädgård kändes alltid jättestor. Och tur är väl det. :)
    Kram Kristina

    SvaraRadera
  13. Härligt barndomsminne och en ljuvlig bild!
    Och oj, vad jag har njutit av alla dina fina inlägg med trädgårdstips.
    Du och din trädgård är verkligen en sann inspiration!

    SvaraRadera
  14. Minnena från barndomens ljuvligheter bäddade kanske för ditt trädgårdsintresse? Vem vet vad som styr. Härlig bild!
    Tack för din miniserie som jag nu läst ikapp. Så pedagogiskt upplagt och din kunskap, erfarenhet och kärlek till trädgården inspirerar säkert många att våga ta fram den egna skaparglädjen.

    Ha en fin vecka!
    Kramar från Eva-Mari, vars hjärta dunkar lite extra inför pionbilderna!

    SvaraRadera

Jag blir jätteglad att du tar dig tid för en kommentar eller en hälsning! Tack!