söndag 28 maj 2017

Tiden går ändå

Kikar in så här mot slutet av mors dag, med en bild från morgonpromenaden i vitsippsskogen, med min ständige följeslagare Stina. Vitsippor är så starkt förknippade med min mamma. Hon älskade skogen, hon gick dagligen en rejäl skogsrunda, i jag vet inte hur många år. Ja det var nog från det att vi skaffade hund i slutet av 70-talet, och sen fortsatte hon även efter att hon inte längre hade hund, i princip så länge hon levde. 

Den sista promenaden tog vi tillsammans, sakta, sakta i armkrok, bara ett par dagar innan hon kom in på lasarettet, en vecka innan hon somnade in. Det var så vackert, och skogen var vit av alla vitsippor. Hon orkade bara en liten bit innan vi vände och gick tillbaka till bilen. Hon vände sig om och sa "Hej då skogen!". Jag tror att hon tackade skogen för allt den gett henne... 

Det här är alltså sju år sedan, men jag minns det som det vore igår. Hon fattas mig ännu så mycket, och jag kan inte förstå att det redan gått sju år.... Ja, tiden går ändå, Det slår mig ibland, att det har hänt en del på de här åren, som till exempel att hon aldrig fick träffa de katter jag har nu, Myzan och Harry. Av våra djur är det faktiskt nu bara Stina som är kvar, från när hon levde... Ja, det är sånt jag kan gå och fundera på, när jag går där i mina tankar, i vitsippsskogen... 

Krama om er mamma, ni som har eran i livet! En dag finns hon inte längre, mer än i tankarna och i minnet. För därifrån försvinner hon aldrig... 
💔

10 kommentarer:

  1. Ja visst går tiden, lite oavsett om man vill eller inte. Minnen kan vara både sköna och smärtsamt och det är väl lite så livet är. Förhoppningsvis kan man leva lite på sina goda minnen en dag som denna. Oavsett om minnet är av en mamma eller en älskad hund.

    Kram Louise

    SvaraRadera
  2. Fint du skriver <3. Det är precis så.
    Stor kram till dig

    SvaraRadera
  3. Din fina mamma lever kvar i mitt och min mammas minne! Vi tänker på henne och pratar om henne då och då-särskilt när en citronfjäril fladdrar förbi! Kram från Namnen

    SvaraRadera
  4. Så fint du skriver om din mamma och en sådan härlig plats att minnas henne på.
    Kram Kristina

    SvaraRadera
  5. Du har verkligen rätt i att man ska kram och tänka på sin mamma, inte bara idag! Tiden går så fort och ibland kommer man på såna där saker som att min mamma aldrig fick se vår tillbyggnad på huset i Stockholm, att hon aldrig fick åka till Gotland och att hon absolut inte kunde tänka sig att vi en gång skulle flytta hit. Tyvärr!
    KRAM
    Susie

    SvaraRadera
  6. Ja det ska jag göra när hon kommer hem från Skåne. Vad fint du skriver. Jag har ju turen att bo nära mina föräldrar så vi kan ses ofta. Kraaam Pia

    SvaraRadera
  7. Saknaden efter mamma går aldrig över kan jag säga. Tänker ofta på min mor som inte fått uppleva allt roligt som hänt på de åren hon varit död. Men nog har hon varit närvarande ändå... det anar jag!

    Önskar dig en solig fin vecka med ordentliga nattregn!
    Kramar från Eva-Mari

    SvaraRadera
  8. Vilket fint minne. Tack för att du delar med dig.
    Önskar dig många vackra stunder framöver i vitsippeskogen.

    SvaraRadera
  9. Så vackert minne du delar med dej.Själv har jag mamma kvar,men pappa lämnade denna världen förra hösten.Saknaden är så stor.

    Ha det gott kram Marianne

    SvaraRadera
  10. Vilket fint mammaminne! Fint att för alltid få förknippa henne med vitsippor och doftande skog.
    /Anette

    SvaraRadera

Jag blir jätteglad att du tar dig tid för en kommentar eller en hälsning! Tack!