(Först vill varna för ett långt och rätt trist inlägg, med mycket text och en massa icke-inspirerande bilder, men det är mest för att jag skall komma ihåg själv vad jag har gjort...)
Det började med att jag skulle få ner pionen Dancing Buttefly som jag fick när jag fyllde år. Hm, nu är det så att det inte är så enkelt som att gräva en grop och plantera inte... Jag bestämde mig i alla fall för att jag skulle försöka få ner den någonstans i den här rabatten.
före
Först grävde jag upp och tog bort en kvadratmeter daggkåpa. Kom på att jag skulle flytta om bland floxen eftersom en av dem satt sig alldeles för nära en av mina andra pioner. Jag har två sorters flox här, en låg och en hög, bäst att passa på att möblera om när jag vet vilken som är vilken. Tog bort Perovskian, satte dit en av de höga floxen där istället. Tog bort pionen Catherine Fonteyn också, den ger alltid bara ca 2-3 blommor efter mer än 10 år, så den trivs ju bevisligen inte här.
ja, ni ser själva hur liten den är, efter så många år!
Planterade min fådda pion och en alunrot som stått i en kruka. Hm, blev visst lite tomt framför pionen så jag satte tillbaka en liten bit daggkåpa igen.
efter
Jaha, vad göra av Perovskian? Förflyttade mig ett par meter bort i samma rabatt, kanske kan klura ut något där? Fick syn på min älskade pion Do Tell som bara hade en enda blomma i år, varför hade den det, trivs den inte att stå så nära Häggmispeln kanske? Grävde upp och bytte plats med Rudbeckiorna, de är nog inte så kinkiga. Grävde upp alla höstanemoner som envisas med att komma upp, fast de är flyttade till en annan rabatt. Alltså de är nästan värre än kirskål! (fast vackrare förstås...) De hade nästlat sig in bland ett annat gäng rudbeckior, så upp med dem med och plantera om dem. Tog bort stäppsalvian, fick då en yta där Perovskian kan vara, och Do Tell får en bättre (hoppas jag) plats.
Hur gick nu det här till, jag skulle plantera en pion och vad får jag över? En annan pion (Catherine Fonteyn) och några stäppsalvior, som jag inte vet var jag skall göra av. Maken kom förbi och undrade om vi inte skulle fika snart, klockan var halv fyra. Ja, jisses vad tiden går... Men ryggen var glad att få avsluta, så jag städade upp och gick in för dagen.
