Som små konstverk

Förra lördagen (när jag handlade det jag visade i förra inlägget) var det äntligen dags för årets första plantering, penséerna! Det är väl ljuvligt, när man får bort den gamla torra ljungen och annat visset, som stått över vintern, och fyller på med färgglada blommor! 

Jag brukar nog alltid falla för samma slags färg, de som går i ljuslila och ljusblått. Men jag bestämde mig för att jag skulle tänka "nytt..." i år. Och velig som jag är tog det en rejäl stund... Det finns ju så mycket fina färger. 

Den här färgen har jag mig veterligt aldrig haft förut, men den var underbar ju, så den fick sätta tonen. Det måste ju matcha.. ;)

 

Den fick en storblommig kompis i krukan bredvid. Som än så länge ser lite deppig ut men den piggnar snart på sig. 

Perfect match! 

På lilla bordet fick det bli en mörkare variant. Det var framsidan det. 

Men på baksidan kan jag väl få ha lite lila, när jag nu varit så duktig och tagit något annat till framsidan. Det blev en lite mörkare variant av lila, med vitt och gult i, så söt ju! 

Fint med påskliljor till där med. 

Sen kan jag ha råkat åka till växthuset redan nästa dag igen, och som det gick så hamnade ett par plantor till i korgen. Just den lila som jag egentligen alltid dras till först. Kunde inte låta bli helt enkelt. Och varför streta emot? 

Som små konstverk är de! Alltså, kan man annat än att älska penséer? 

Crazy plant lady

Nu har, sent omsider, mina pelargoner fått komma upp från sin vinterförvaring. Alla två. Nu har de klippts ner, fått ny jord och flyttats upp i fönstret i gästrummet. Men vad är det som står där bredvid...? Har kvinnan gått och blivit en sån där som sätter fröer? En sån där Crazy plant lady? 

Jajamän! Eller ja, i väldigt liten skala i alla fall. Jag gillar ju egentligen inte att dutta med fröer och krukor som skall skolas om och så vidare... men jag kunde plötsligt inte stå emot när jag gick förbi fröpåseavdelningen häromdagen...  Vad tror ni, kan det bli nåt av det här? 

Det här är vad som det är tänkt att bli. Två dahlior och en påse luktärter. Skall bli spännande och se hur det går. 

Orkidéerna som stått här i gästrummet och som jag haft i många år, mådde inte så bra, så de fick gå i komposten. För jag duttar inte med växter som ser sjuka ut heller. En blomstängel hamnade i vas i köket. 

Så här ser min gräsmatta ut just nu! Eller scillamatta kanske det heter så här års..? Vackert är det, men jag grälar på dem som letar sig ut i rabatterna... Nej, nån ordning och reda får det allt va. 

Plock, våfflor och konst

Nu gick det visst en vecka igen sen förra inlägget. Det beror i första hand på att stora dottern, som jag inte sett sen i oktober, äntligen kom hem till Gotland igen! Hon har återigen varit på resande fot under vinterhalvåret. Förra året var det Australien, och nu har hon varit runt om i olika länder i Asien.

Men nu fick mamma rå om henne en hel vecka, så himla roligt! Vi började förra helgen med en liten vinkväll med båda tjejerna och deras pappa, med charkplock som är tjejernas favoritmat. Inte mig emot, det är lättlagat, me like... ;) 

Sen har vi bland annat fikat med våfflor, som också är en favorit hos tjejerna. Jag har alltid varit motståndare mot att köpa våffeljärn, tycker det är lite kladdigt och hålla på med, samt att en person måste ju springa mellan bordet och järnet medan man fikar. Stackars mina barn fick därför aldrig våfflor som små, inte hemma hos mig i alla fall, som tur är har jag en syster som brukade bjuda på det en gång om året... Men i alla fall, har jag nu på äldre dar köpt ett våffeljärn, men jag har bara använt det till att "våffla" potatisburgare, riktigt gott faktiskt! Men nu kom det fram och användes till vad det är avsett för, eftersom vi insåg att det var våffeldagen, och stora dottern lovade att fixa med allt. Dock var vi en dag sena, det blev dagen efter våffeldagen, men vad gör väl det..;) 

Men nu så har hon åkt tillbaka till Stockholm, där hon blir i sommar. Om inte planerna ändras, man vet aldrig... 

I veckan var jag och några kollegor vid Gotlands museums magasin, där regionens offentliga konst förvaras. Jag hade aldrig varit där förut, så det var lite kul. Vi skulle välja ut ny konst till våra korridorer på jobbet, och här ovan ser ni vad vi valde. Lite blandad kompott.  

I morgon är det sommartid hörrni! Dags att ställa fram trädgårdsmöblerna, eller hur var det nu...🌞

Ja, det är våren!

Vårdagjämningen var i veckan, och Elisas frågor den här veckan handlar om vår och växter, ett mycket trevligt tema så jag hoppar på:  

Vilken vårblomma tycker du bäst om?

Finns många söta, de första snödropparna är ju något speciellt, och penséerna vill jag inte vara utan, men de som jag ser allra mest fram emot är vitsipporna!  

Odlar du något? 

Jag drar inte växter från frön, orkar tyvärr inte heller hålla på med dahlior som skall övervintra... Nej, enkelt skall det vara, perenner är min grej! Perenner i både krukor och rabatter, växter som återkommer troget år efter år, 

Hur skulle du vilja att din trädgård ser ut? 

Jag gillar mjuka böljande former på rabatterna. Rabatter där man inte ser jord utan det är fyllt med växter, gärna mormorsblommor men även blandat med gröna bladväxter. Fylligt och inte för stramt. Träd!! Och en gräsmatta som är grön och nyklippt... ;) 

Hur har du det med växter där hemma? 

Inomhus, ja där är jag inte speciellt duktig. Har de absolut mest lättskötta krukväxterna, ändå går det fel ibland, har ju tidigare skrivit om att jag inte ens klarar Monstera, som alltid finns med på listan över de enklaste krukväxterna... 

Vilka färger tycker du bäst representerar våren?

 

Det skira gröna, men också blått som i blå himmel och hav av scilla eller blåsippor. 

Ett lysande byte

Ibland impulsköper jag saker, det skall erkännas. Och för att få lite spänning i tillvaron hänger jag lite på Tradera då och då... Där kan man både impulssköpa och få lite puls av budgivningar. I somras köpte jag en lampa att ha här på skänken. Men den var aldrig riktigt helt bra, den stack lite i ögonen, och när jag satte dit den svagaste lampan jag fick tag på, så blev det lite för mörkt i det här hörnet. Så jag har letat efter en ny lampa. Och efter att ha hängt på Tradera lite från och till, så hittade jag den här, och slog till.   

Den blev jag nöjd med, och lyser lagom starkt gör den också. 

Den förra lampan ställde jag uppe i gästrummet, på månbordet, som också hamnade här när jag köpte skänken förra året. Det stod ju alltså i vardagsrummet där skänken står nu, och jag är glad att jag hade en annan plats för det. För även om jag verkligen ville ha en skänk i vardagsrummet, bland annat på grund av förvaringen det ger, så gillar jag verkligen det här bordet och ville inte göra mig av med det.  

Den första staruren?

Vilken tur att jag inte föll för frestelsen att köpa penséer förra helgen, för så här såg det ut nu i veckan. 

Riktigt bitande kallt och snö. Det är precis som att det känns kallare, när man fått smaka på vårvärmen i några dagar. Men det är ju mars så vad är annat att vänta..? 

Jag tycker ju i och för sig att det är vackert jag. 

Men nu är faktiskt snön borta igen, och solen skiner idag. Visserligen ingen vårvärme att prata om, vi har 3 plusgrader i skrivande stund. Och än är säkert inte vintern helt färdig, vi skall ju ha sju stycken starurar innan våren är här. Alltså sju stycken lågtrycksperioder med snöfall (urväder) efter att staren gjort sin ankomst. Sen har jag noll koll på när staren kom, så jag vet inte vilken ur det är i ordningen... 

Om det ändå gick som tåget

Alltså, min rygg har ju stökat sen jag grävde min stora rabatt i höstas. Jag har någon slags envis ådra som gör att jag inte söker hjälp för mina besvär i första laget, jag vet, mycket dumt... Jag tänkte att det skulle gå över någon gång, men icke. Och med vårbruket i sikte, tog jag äntligen tag i det och bokade tid. Jag fick tips om en bra naprapat, och hon håller till i det här gamla anrika huset: 

Nämligen vår gamla järnvägsstation i Visby. En riktigt ståtlig byggnad tycker jag. Numer är den blåmålad och inrymmer olika företag, bland annat Naprapatlandslaget. Jag hade aldrig varit där förut, så jag var allt lite nyfiken på hur det såg ut inuti. 

Blev glatt överraskad när jag klev in, för känslan av gammal väntsal fanns ännu kvar, även om det har smugit sig in moderna möbler. Jag tror att det kan vara det gamla golvet som är kvar, men jag vet inte. 

Här fanns även en skylt som talar om att det är en väntsal.

 

Gamla detaljer. 

Så här såg det ut när det begav sig, bild lånad från Gotlandståget.se

En miniatyr av huset fanns i ett fönster. 

Nu får vi se om jag kan bli någorlunda fit-for-fight till "vårbruket". Jag har ju massor av grejor som väntar i trädgården i vår. Troligen inte, för tyvärr kunde hon inte lova någon qvick fix sa hon, men jag har fått hemläxa på några övningar och skall tillbaka om ett par veckor.