söndag 29 november 2020

Blommor och grönt

Först av allt, tack för tröstande ord i förra inlägget, det värmer! Det värmer att veta att det finns folk runtomkring en som bryr sig om en! Kanske extra viktigt i "dessa tider" (måste vara en av de vanligaste uttrycken man använder nu, eller?😏) när man inte får kramas, och knappt ens träffas... Då blir det extra betydelsefullt med några ord på Messenger, sms eller som här på bloggen. 



Blommor är ju också ett språk som funkar i både vanliga tider och pandemitider, och jag har fått flera fina buketter, så glad för den omtanken! 

Och så är det adventspyntat här nu. Mest blommor och grönt och ljus, det kan man väl inte få för mycket av så här års? 

Kram på er, önskar er en fin vecka! 

tisdag 24 november 2020

Min pappa har fått somnat in... Fått skriver jag, för jag tänker att som han nu levde var det skönare för honom att få sluta sina dagar...♥ Han fick diagnosen demens så sent som i somras, och har varit på demensboende i några månader bara. Så fort, så fort det gick... Det var hemskt att se honom brytas ner på detta sätt... Min fina pappa, som alltid varit så proper och stilig... 

Han hade smak för det goda i livet, och en stor portion humor (som faktiskt glimtade till så sent som för några veckor sedan, mitt i allt elände...). Och så var han generös, han älskade att bjuda sina nära och kära på middagar, resor och överraskningar. 

Han läste faktiskt min blogg också. Han kommenterade inte här i bloggen, men ibland när vi träffades så tog han upp nåt jag precis hade skrivit. Så jag tror han var inne rätt ofta och kollade! 

Det är faktiskt exakt på dagen 10,5 år efter att mamma somnade in, som även pappa gjorde det. Nu finns det ingen förälder kvar i livet för mig. Kvar finns tre systrar. Som jag är såå glad att ha! Här är det jag som sitter i pappas knä. 

Vila i frid

söndag 22 november 2020

Komma till skott

Först av allt, så kom jag till skott för ett tag  sen, vad gäller att införskaffa en piedestal. På Butik Landa i Klintehamn hittade jag den. Där är för övrigt svårt att gå tomhänt ifrån. I alla fall om man gillar gamla fina saker. Hon har även nya fina saker om man hellre föredrar det. 


Hur som helst, nu tänker jag komma till det här med skott. Nämligen skott från krukväxter. Ett himla smart och billigt sätt att skaffa sig nya krukväxter på. Man skall bara ha lite tålamod, och det är väl kanske åldern som gör att jag plötsligt tycker sånt här är lite roligt? På piedestalen står i alla fall en dr Westerlund-pelargon, som jag fått ett skott av från en arbetskamrat. Den har tagit sig fint, så nu har jag nypt av ett skott och gett vidare till en systerdotter. 

Och palettblad, men hur många fina finns det inte, och så lätta att föröka! Här ett skott från en sort, som jag ursprungligen fått av syrran. Nu har det skottet växt sig så stor och blivit så ranglig, så nu tog jag ett skott av den och skall börja från början, och hålla den lite mer kort, så den buskar till sig. Ja, det tar ju ett tag innan man lär sig hur man skall göra. 
Så här stor är ursprunget. 

Här en lite mer färgglad variant, som jag tog ett skott av i somras, ute hos min chef på landet.  

Och i köksfönstret står en annan sort på vänt innan den skall ner i jorden. Ja, förresten funkar det ju att stoppa ner dem i jorden direkt också, jag har gjort båda varianterna. Längst till höger har vi en Karlbergare, som jag tar skott av hela tiden, ursprungligen är den från min mamma som gick bort för 10 år sen, och den måste man helt enkelt föröka då och då, för den utarmar sig själv till slut. 

Här kan ni också se hur fin min vaxranka är igen, jag fick ju föryngra den för två månader sen, och nu är den redan stor och fin igen (och förresten, ser ni att det ännu blommar några rosor utanför fönstret!) 

Idag har jag putsat fönster, så nu är de förberedda för adventspynt. Ser att många har startat redan och jag tänker att jag börjar nu i veckan. Jag har även varit ute och hämtat en dikesgran i syrrans skog. Så snart så... rätt vad det är dyker det upp lite adventspynt i en blogg nära dig... Skall bara komma till skott... 😉

torsdag 19 november 2020

Karantän

Japp. Sitter i karantän. Inte varit på jobbet på över en vecka. Förhoppningsvis får jag snart positivt besked, dvs negativt besked - på Coronatestet som jag gjorde i måndags, så jag snart kan återgå till mitt jobb! Jag mår bra och var väl egentligen aldrig sjuk, men skall man vara hemma vid minsta symptom så ska man! Dessutom skall vi ju numer jobba hemma i så stor utsträckning vi kan, så att vi glesar ut oss på jobbet. Så det lär bli mer hemjobb framöver. 

Men det har fått mig att reflektera en del. Alltså - det här med att jobba hemma... Såå tråkigt det är!  Missförstå mig rätt. Jag är tacksam att jag ens kan jobba hemma, det är ju långt ifrån alla yrken som har den möjligheten. Men jag tänkte ändå ta mig den friheten att spåna lite om det här med hemjobberiet. 

Jag som egentligen är en sån där "hemmakatt", som verkligen trivs med att vara hemma. Jag tänkte nog innan jag hade provat, att det verkade lite mysigt ändå, att jobba hemma. Men nej, när jag väl provade så var det inte så kul... Jobbet skall vara på jobbet och hemma skall vara hemma. 

Visst, det finns fördelar. Jag kan sova lite längre, slipper piffa till mig, och kan jobba i mysbyxor. Och jag kan förstås fortsätta att göra mitt jobb...  

Men å andra sidan är ju nackdelen att jag missar den sköna känslan det är, att komma hem, och ta på sig mysbyxor efter dagens slut...och gränsen mellan jobb och hem suddas ut.  Men framför allt, jag saknar arbetskamraterna och den sociala biten. Ingen som ropar att det är fika, ja, ingen att fika med! Ingen som kikar in på rummet och pratar bort några minuter om jobb, eller bara om ditten och datten för den delen.  Jag inser verkligen hur bra jag trivs på min arbetsplats. Och det är ju en fördel förstås, att inse det!

På tal om hemmakatt, så finns det ju några som gillar att jag är hemma. Så här såg det ut när jag satt på en föreläsning i förra veckan. Föreläsningen var digital så alla deltog ju ändå från sina datorer, och då var det ju lite mysigt att kunna sitta hemma förstås.

Tja, en liten reflektion bara. Det är en konstig tid vi lever i. Och långdragen verkar den bli också... Vi får hålla i och hålla ut, det är det enda som gäller tror jag... 
Ta hand om er!  

söndag 15 november 2020

Snart advent

Och så var det bara två veckor kvar till advent! Jag som just plockat in sommarsakerna ute, hm... jag får aldrig till det där. November som skall vara så lång och mörk så man skall hinna längta, jag hinner aldrig riktigt göra det. Men nu hade min tidning "Allt i hemmet" som signalerade julnummer utanpå, legat till sig i sin plast i några veckor, så nu öppnade jag den... 
Varm choklad med vispgrädde och knäckemackor med ost, det är mumma det! 

Och visst blir man inspirerad av alla fina bilder. Så ja, okej då, vi kör väl adventsmys om två veckor då!  Men, insåg jag nu, det innebär ju att jag kommer börja pynta om en dryg vecka - för det "måste" ju vara klart till adventshelgen! 😲

tisdag 10 november 2020

Klar för vintern!

 Så var även jag klar i trädgården inför vintern. 

Rosen som jag klagade på (hade beställt rosor från Flora Linnea, och en var avbruten på två ställen), har jag fått en ny och fin med posten, och den är planterad och klar, skönt! Den rosen som jag satte för ett par veckor sen, har redan fått "ögon". Tror den att det är vår månne? 

Annars var det inte så mycket städning inför vintern, mer än att jag klippt gräset en sista gång, räfsat lite löv, samt fått undan på uteplatsen. Vissa saker fungerar ju inte som det gjorde när jag bodde i hus, med bodar på gården, och altantak som skyddade trädgårdsmöbler och alla perenner i krukor, som jag alltid satte mot husväggen under taket, och så var det liksom klart. Men hur sjutton skulle jag göra i år, här finns ju inget tak? Och hur skulle jag göra med allt annat som står på altanen, mitt stora träbord och fåtöljerna med mera? 
Jag har ju katter, som numer får vara ute på uteplatsen, så det gäller att tänka och inte ställa ett bord för nära planket, så att de får för sig att hoppa över... 

Jag fick helt enkelt lägga ner mitt stora träbord på "kant", sen la jag en frigolitskiva intill bordet på golvet, där jag ställde krukorna, och så klädde jag in alltihop som ett paket med presenning. Det blev inte vackert, men då skyddar jag både bord och perennerna från väta. 

Det får ni inte se någon bild på...😆 Men nåt som faktiskt är vackert nu, är den ryska martornen som jag planterade i början av hösten. Den skall väl blomma juli -  september men den blommar alltså nu... 

Malepartus är ännu fin. 

Och en liten stjärnflocka kämpar tappert! 

Sen fick jag med nöd och näppe in mina två fåtöljer i förrådet, efter att en snäll person hade hjälpt mig med att få bort "snickarbänken" som var väggfast inne i mitt förråd. Kändes så skönt att få in dem, de lär ju annars bli förstörda att stå ute en vinter till... 

Men lite pynt finns ännu kvar på uteplatsen. 


söndag 8 november 2020

Fars dag

Årets Fars dag blev inte riktigt sig likt föregående år, eftersom min lilla pappa bor på demensboende sedan några månader tillbaka. Min pappa har alltid varit svag för sötsaker (undrar om jag kanske har ärvt det av honom...) så för att reta upp smaklökarna - och minnet -  lite, bakade jag en tårta som han har bakat många gånger och bjudit oss på. Ja, min pappa har väl inte varit känd för att stå i köket, men några saker har han haft på sin repertoar. Grilla har han varit en fena på, samt två bakverk, nämligen Petit choux och Märtatårta. En sån där marängtårta som egentligen har många namn, Pinocciotårta, Brittatårta etc. Men när han bakade den var det rivna äpplen i grädden, och så hette den just Märtatårta, fråga mig inte varför. 

Så precis en sån gjorde jag, och jag tror faktiskt att han kände igen smaken. Jag vill i alla fall tro det...♥