Adventskalendern - bara för barn?

Så var den här, julmånaden. Och med den adventskalendrar... Ja, jag vet att mina barn är stora, men jag har ju svårt att släppa det där...Jag gillar att pyssla, ge presenter och slå in paket, så nöjet är på min sida...  Så hon som ännu bor hemma får en paketkalender även i år. 

Förresten kan man ju göra sånt här till vuxna också. Och faktiskt har jag själv fått en adventskalender, av yngsta tjejen. Så visst lönar det sig att hålla på...hihih. Det här fina pusslet fick jag häromdagen. Mammas adventskalender står det på förpackningen.  

Och så här såg det ut inuti! Jag skall alltså pussla en liten bit varje dag. Och någonstans anar jag att det är ett foto hon själv har tagit, för jag har sett ett kattansikte på en pusselbit, som är _väldigt_ lik min Elsa...  Så spännande!

Adventsveckan

Nu är de väl helt legalt att börja pynta! Många börjar väldigt tidigt, jag har sett helpyntade granar på sociala medier i flera veckor. Det tycker jag är väl tidigt, men man gör ju som man vill förstås. 

Jag vill börja med advent, men jag skall erkänna, advenstljusstakarna har varit uppe sen helgen som gick. Jag var först i kvarteret, men nu börjar en efter en att "haka på". 

Men jag har insett att jag inte orkar eller hinner göra allt på en enda dag, dvs lördagen innan första advent. Nej, nu har jag kommit till den (förståndiga) åldern att jag delar upp det på fyra dagar. För ett par veckor sen satte jag upp utebelysningen, nu i helgen blev det som sagt adventsljusstakar och stjärnor. Idag på min lediga onsdag har jag varit och införskaffat hyacinter, mossa och tallris och pysslat med det. På lördag får det bli det sista finliret, med kuddfodral och sånt. 

Och efter dagens kvist- och hyacintrace är jag tillräckligt slut i kroppen, det värker både här och där. Jag förstår inte hur trött man kan bli av lite "pyssel"... 

Stacken

Jag fick låna en sån bra bok av en kollega för ett par veckor sen. Stacken, skriven av Annika Norlin. Kan varmt rekommendera den. 

Huvudpersonen är Emelie, som har en utmattning och därför bestämmer sig för att komma bort från stan. Hon åker långt ut på landet, norrut i Sverige och börjar tälta i en skog. En dag ser hon en grupp människor, som beter sig lite annorlunda, och hon börjar spana på dem. De är sju personer, som av olika anledningar har hamnat utanför samhället, och vi som läsare får en inblick i de olika karaktärernas historia och varför de har hamnat i Stacken, som gruppen kallar sig. När Emelie sen träffar dem, blir det omskakande för både henne och gruppen. 

Först kändes boken lite märklig, och jag hade även lite svårt att hålla isär de olika karaktärerna, men efter tag fångade den mig och sen kunde jag inte släppa den. Språket är enkelt, sakligt och nästan poetiskt. Det är en läsupplevelse som sticker ut mot andra böcker. En fantastisk bok, läs den! 

Overnight oats

 

Det här med frukost, som många säger är dagens viktigaste mål. Jag är inte riktigt med på det spåret. De dagar jag skall iväg och jobba äter jag inget hemma utan tar med mig ett ägg till jobbet bara och äter det på första fikarasten. Har svårt att äta tidigt på morgonen, men när det är fika klockan 10, DÅ är det gott! Däremot njuter jag desto mer av frukost på lediga dagar, då blir det lite extra. Men det kan även bero på att jag sällan kommer ur sängen förrän vid tiotiden på lediga dagar... ;) 

Jag är lite av en periodare, ett tag åt jag chiapudding varje ledig morgon. Det blev dock lite tjatigt till slut, och jag gick istället över till Overnight oats. Köpte en färdig blandning, som var riktigt god. Men dottern sa efter ett tag, att det där kan du väl blanda ihop själv, och det hade hon ju förstås rätt i! Blir ju bra mycket billigare! Så här gör jag min blandning: 

3 dl fullkornshavregryn

1/2 dl hackad mandel

1/2 dl torkad frukt

1/2 dl solroskärnor

2 msk chiafrön

1/2 tsk kanel

1/2 tsk kardemumma

Detta blandar jag ihop i en burk. Sen tar jag ca en dl av blandningen och häller på knappt en dl mjölk, och ställer in i kylen över natten. Det är gott att ha något till. I somras hade jag nektariner eller jordgubbar, nu blir det oftast äpplen och russin. Mums vad gott säger jag! 

Den som väntar på något gott

Jag ville ha en japansk lönn, för jag tycker de är så läckra i färgen. Jag hade ingen bestämd namnsort jag ville ha, utan valde på det som fanns där och då i plantskolan, förra våren. Det blev en Twombly´s Red Sentinel. Namnet lät ju lovande, så även etikettens beskrivning, "Lövverket är ljusrött, ändras till vinrött och får en scharlakansröd färg på hösten. 

Så här såg den ut i början av juni, verkligen vinröd i färgen. Rätt så läcker. Men mot slutet av sommaren och början av hösten var den faktiskt lite tråkig, inget rött i alls, utan mest bara grön. Tog dock ingen bild då... 

Förrän här i september, när den har börjat skifta i rött. Men ni ser ju de andra bladen som är just, bara gröna. 

Men nu!! Nu sprakar det om den, sen några veckor tillbaka. 

Den lyser verkligen! Som ett utropstecken bland allt det andra runtomkring som börjat tappa blad, eller redan har tappat blad. Ja, den som väntar på nåt gott, får tydligen vänta till november. 

Ombyte förnöjer

Ombyte förnöjer heter det ju, och därför har jag nu bytt ut stolarna vid köksbordet. De är inte nyköpta utan såna jag har haft stående på lite andra platser här hemma. Men nu fick jag för mig att jag ville ha dem här runt bordet istället, så de fick byta plats med de andra. Så får vi se hur länge jag har det så. Det är ju egentligen bästa sättet att få lite nytt hemma, att byta plats på något man redan har. 

Min höststjärna har tappat en del blad och fick därför bli snittblomma istället, det går ju bra det med. 

Nu var det fredag igen, inte klokt vad veckorna går snabbt. Önskar dig som kikar in här en skön helg! 

Ljus i mörkret

Okej, jag erkänner, jag har tjuvstartat. Jag brukar vänta till någon vecka innan advent, men nu blev det så här. 

Men bara med utebelysningen. Jamen alltså, november, som jag för övrigt gillar, är ju ändå onekligen ganska mörk. Så jag tänkte att jag passar på att lysa upp tillvaron helt enkelt. Jag köpte en slinga som har en sensor så att den tänds när det blir mörkt, perfekt ju, den lyser när jag kommer hem. 

Och det blev en rejäl skillnad, från att inte kunna se något alls av min lilla entréträdgård, blev det som ett rum till! 

Även baksidan fick lite ljus i form av en slinga här vid bordet. Så, nu blev november ännu mysigare.