Mina rosor

Rosens dag idag, så då passar det väl bra med ett inlägg om rosor. När jag flyttade hit planterade jag två rosa rosor, men de höll inte riktigt måttet tyckte jag. Jag gillar inte att fjäska med blommor, de måste vara friska och robusta. Så dem grävde jag upp, och så skaffade jag några "säkra kort" förra året, nämligen tre sorter som jag haft tidigare och varit nöjd med. Sen att de matchar varandra väldigt fint gör inte saken sämre...  

Ghislaine de Feligonde. En klätteros. Den är rikblommande och remonterande, det vill säga kommer med nya blommor hela säsongen. Färgen skiftar i gult och aprikos och bleknar till vitt. Doftar gott. 

En annan som doftar gott, är Wollerton Old Hall, en Austinros. Den är än så länge rätt liten hos mig, och har bara en blomma, men det kommer förhoppningsvis fler, för den är också remonterande. Så vackra, pionliknande blommor. Jag hade ett väldigt fint exemplar i min förra trädgård, hoppas den här blir det också så småningom. 

Den sista,  Alchymist, är också en klätterros, en engångsblommande sådan, som blommar på fjolårsskotten. Och eftersom jag satte den här i fjol, är det första gången den blommar i år. Jag blev inte besviken, den var lika underbar som jag mindes den. Den doftar ljuvligt, och färgen hörrni, färgen!! 

Först är den ganska stark orangerosa. 

Sen ändrar den färg, blir mildare och aprikosrosa. 

För att sen bli rosa. Kan inte se mig mätt på den, och jag vet inte hur många foton det har blivit... Måste nog rensa mobilen tror jag... ;) 

Sköna juni

Juni har varit torr, bilden här tog jag den 20 juni, när gräsmattan just hade fått ett välbehövligt regn på ca 16 mm. Det plus 15 mm precis i början av juni är vad vi har fått, så det är väldigt torrt. Sen har ju värmen helt gått bananas den sista veckan, så nu går gräsmattan och övrig natur mer åt det gula hållet. Det känns inte bra med all den här värmen och torkan, och då tänker jag förstås inte bara egoistiskt på min lilla täppa utan rent globalt. Hur skall det bli på vår jord, för oss och för kommande generationer? 

Förlåt, här kan jag ändå inte lösa några världsproblem, så jag återgår till mitt lilla liv på min lilla plätt på jorden. 

Juni är nog ändå den finaste månaden - även om jag gillar alla årstider. Alla blommor som slår ut. Att njuta av i trädgården och i naturen, och att plocka in buketter. Jag väljer alltid att börja min semester i juni, när det är som vackrast, och nu har jag haft mina första tio dagar. 

Ljusa sommarkvällar i juni... Solnedgångar och kvällsdopp. 

Jag klagar en del på värmen, det skall erkännas, för jag orkar inte med den.... Men efter klibbigt varma dagar följer sköna kvällar, det kan jag inte säga annat om. Häromkvällen fick jag med mig alla tre ungdomar på ett kvällsdopp. Solen gick i moln precis när den skulle gå ner, och då skall det väl egentligen bli regn nästa dag, enligt ett gammalt gotländskt väderordspråk. Det lyder: Soli gar i bänk, i mårgå far vör stänk (Solen går i bänk, i morgon får vi stänk). Men icke, inte en droppe nästa dag... 

Även en varm kväll nere i innerstan är inte fel. I lördags tog vi en bit mat vid restaurang Systemet som ligger vid stora torget. Värmen (det var en tropisk kväll och natt), sorlet runtomkring, grekisk musik från restaurang Nunnan som också ligger vid torget. Ja, det kändes verkligen som att vara utomlands.  

Utsikten från vår plats på restaurangen. Det ser kanske folktomt ut, men numer kan man ju sudda bort sånt man inte vill ha med på fotot, himla praktiskt! 

Tack juni för i år, nu drar vi vidare till juli!  

Pionår i år?

Pionerna måste få ett eget inlägg, det är de väl värda, trädgårdens drottningar...  I år levererar alla mina pioner många blommor, är det månne ett pionår, eller är det bara just mina som har fått för sig att blomma rejält, efter sex år här?  

Jag har fem pioner i min lilla täppa, alla fem är medflyttade från min förra trädgård, som var betydligt större och innehöll hela 23 stycken. 

Det var sannerligen svårt att välja ut fem stycken att ta med. 

Men Do Tell var ett lätt val. 

Så även Edulis Superba, som faktiskt är min allra första pion, eftersom den redan fanns i min förra trädgård när vi köpte huset. Då som en liten ynklig planta i ett mörkt hörn. Jag flyttade den till en soligare plats och den blev så småningom gigantisk, så när jag flyttade hit tog jag med en liten tårtbit av den. 

En favorit är också Coral Charm, som i år bjuder på hela sex blommor. Det är väl egentligen inte så mycket men den har alltid varit lite snål så det här är faktiskt rekord. Den är så läcker i färgerna, som ändras medan den åldras. 

Först är den läckert korallrosa. 

Sen ljusnar den lite dag för dag.

Precis innan kronbladen faller är den gul. 

Sen ville jag ha några fluffiga med också, här Sarah Bernardt, som samsas med rosen Alchymist. som är rätt lättmatchad då den går i många olika nyanser. 

Den sista är jag lite osäker på, om det är en Sarah eller en Shirley Temple.. Jag minns helt enkelt inte vilka jag tog med, det var ju en hel del plantor som grävdes upp, hösten 2019. Men jag gillade verkligen Shirley skarpt, och den här blir vit mot slutet så det kan mycket väl vara en sådan. 

Sommarträdgård

Första semesterveckan och jag försöker komma ner i varv. Det verkar fungera för nu när jag tänkte göra ett inlägg så står det helt stilla i huvudet av vad jag skall skriva om... ;) 

Det får bli några random bilder från trädgården helt enkelt. 

Njuter av pionerna. 

Funkiorna jag satte här i hörnet förra våren har verkligen växt till sig på ett år. 

En liten pensé som hittat ett gömställe. 

Nävan Rozanne som tydligen blivit framröstad till århundradets perenn. Ja, den blommar från tidig sommar till sen höst, så den är en riktig pärla i trädgården. 

Kompisen Azure Rush står bredvid och är minst lika fin, lite lägre och lite ljusare i färgen bara.

Rosen Alchymist som jag också satte förra våren, blommar nu för första gången. Älskar skiftningarna av rosa, gult och aprikos.

Den samsas här med rosa pioner och lila stäppsalvia. 

Har ni förresten sett hur min murgrönehäck har växt till sig? Den är också planterad förra våren, som små plantor, och med den här takten kanske räcket är fyllt till nästa säsong. Då blir det att införskaffa en liten cafémöbel så jag kan sitta här med mitt morgonkaffe. För solen når inte min altan innan lunchtid, och när det inte är alltför varmt kan jag tänka mig att sitta i solen. I detta nu är jag så nöjd att sitta i skuggan fram till lunchtid på min altan, sen blir det att dra ner markisen för annars blir det olidligt. 

För nu är det varma dagar... Lite för varmt för min smak, men kvällarna är sköna. Gräset fick i alla fall en grön ton igen efter de sköna dropparna vi fick för en vecka sen. Men hur länge den får vara grön vete sjutton för nu verkar det inte vara något regn i sikte på ett tag. 

Midsommarhelgen

Blomsterplock kvällen innan midsommarafton, en tradition som jag och tjejerna haft sen de var små. Numer blir det inte varje år och inte med båda döttrarna, i år var det äldsta tjejen som var med. Dock var utbudet av blommor i naturen lite begränsad där vi var och letade. Varit för torrt kanske…

På fredagsmorgonen är det alltid en liten jakt efter jordgubbar. I år fick jag åka till inte mindre än fyra ställen innan jag hittade färska gotländska gubbar, som det förstås "måste" vara en sån här dag. Sen åkte vi till systrarna i Gnisvärd och som vanligt startade det med fika och tårta, och ja, det blev en likadan som förra året.

Ungdomarna gjorde kransar. 

Bubbel och babbel. Fick fira med båda mina tjejer till i alla fall klockan tio på kvällen, innan de försvann till en fest i grannhuset. 

 

På midsommardagen hade jag tänkt att göra mitt premiärdopp i havet. Men det blåste vågor på havet så lusten föll av. 

Tur då att syrran har skaffat spabad, så den hamnade vi i istället, när ändå baddräkterna var på. Ser ni vad hon har för ros där vid badet? 

Constance Spry, som hon planterat för några års sedan, efter tips från mig, och nu börjar den bli stor.  Lika ljuvlig som jag minns den från min trädgård. Vilken doft!! 

Ja, sen var det ju fotboll på kvällen, och vi vet ju alla hur den slutade... Inte till vår fördel. En i hushållet var i alla fall glad... äldsta dotterns pojkvän som är från Nederländerna... ;) 

På söndagen blev det äntligen ett dopp i det blå, men på den östra sidan av ön. Det var väl i och för sig "fel" vind, för det var lite kallt, troligen 16 grader, men jag var i alla fall i två gånger ändå, för på land gick inte att vara för länge, puh så varmt! 

Och nu är det måndag, men vad gör väl det när man har semester! 😀