torsdag 14 maj 2026

Så vackert nu!

Jag slutar aldrig att förundras över allt som vaknar till liv i naturen varje vår. Från kala trädstammar och gråtrista marker, till ljusgrönt och skirt, när värmen kommer. Dessa mattor av blommande vitsippor till exempel, de tar i alla fall andan ur mig. Naturens eget sätt att färglägga, det är som en tom canvastavla som fylls på med färg och liv varje vår. 


Men även det som planterat i vår stadsmiljö är vackert.  Här vackra magnolior.

...som står på rad och förgyller det annars rätt så gråa och färglösa området som byggdes som en del av miljonprogrammet på 70-talet. Ja, området heter till och med Gråbo (namnet är visserligen gammalt och har inte med att göra att det ser grått och trist ut där, men ändå...). Här har man kostat på magnolior på senare dagar. Tyvärr är många av dem helt blomlösa, så det kanske inte var helt klokt att välja en sort som är lite känslig, men just den här raden blommar på väldigt fint. 

Här nere i innerstan, på St: Hansplan är ett körsbärsträd planterat, tror det kan vara samma sort som de som står i Kungsträdgården. Vi har bara ett men när det blommar är det fantastiskt! 

När man ändå är här och njuter av körsbärsträdet, kan man fika på S:t Hans café, där man kan sitta utomhus på deras baksida. 


Man kan också ta sig en kik i affärerna Kränku, där det finns massor av tesorter, och till inredningsbutiken Akantus. 


Här blandas design, gotländskt hantverk och gamla antikviteter. 



Nu kom jag visst ifrån ämnet, så det blev ett lite spretigt inlägg, men så blir det ibland. Ut och njut, ni som kan! Det fina finns runtomkring oss, i både stad och skog, det var lite det jag ville förmedla ;) 

söndag 10 maj 2026

Jungfrun

Häromdagen tog jag och dottern och gjorde en utflykt lite norröver, närmare bestämt till Lickershamn som ligger tre mil norr om Visby. Här i hamnen ställde vi bilen, och så gick vi längs en skogsstig mot den stora rauken som syns längst bort i bild.   

Den heter Jungfrun, och är med sina 12 meter Gotlands högsta rauk. Förutom imponerande höjd från backen den står på, så mäter den även 27 meter över havet.

Här vid rauken var det riktigt skönt, vi satte vi oss på en filt och åt vår lunchsallad. Här ser vi hamnen och parkeringen längst bort i bilden. 

Enligt sägnen heter den Jungfrun efter ett tragiskt kärleksdrama som ägde rum här för ca 1000 år sen. Finns bland annat att läsa om här. 

Ja, men så var det måndag i morgon igen. Men det gör ju absolut ingenting när helgen bara är två dagar bort. Så skönt. Älskar våren med alla dessa kortveckor. 

fredag 8 maj 2026

Hur svårt ska det vara?

Nu var det längesen men idag tänker jag svara på Fem frågor som Elisamatilda har varje fredag, idag med temat Hur svårt ska det vara? 

Vad tar alltid längre tid än du tänkt?
Blogginläggen. Det skall gås igenom vilka foton som skall vara med, de skall laddas upp på datorn och redigeras och minskas i storlek. Sen skall det laddas upp i själva inlägget, som skall skrivas, redigeras och förhandsgranskas ett antal gånger innan jag är klar. Så ett litet inlägg tar minst en timme faktiskt. 

Vad är något du alltid måste googla igen?
Recept. Även om jag lagat det förut så måste jag kolla så att det inte tillkommit någon liten ingrediens😏

Vad känns mest typiskt att strula när du har bråttom?
Hm, kanske att någon katt gått och gömt sig, vill ju gärna ha koll på dem innan jag går hemifrån. Sen kan det vara något jag inte hittar, och springer runt som en yr höna efter.  

Vad brukar du hoppas att någon annan löser åt dig?
Dammsugningen och urplockningen av diskmaskinen, finns det något tråkigare hushållsarbete? 

Vad är något du alltid måste dubbelkolla?
Att ljusen är släckta innan jag går och lägger mig och att ytterdörren är låst. Kan bli att jag går och känner på dörren en två, tre gånger på kvällen... 🙈 Samt att jag måste känna om den är låst när jag skall gå hemifrån och just har låst den...!? Varför gör man så...? Eller är det bara jag?



Avslutar med några random bilder på de små juvelerna. Harry sitter och tittar på tulpanerna som var med i förra inlägget. Nä nu tar vi helg va! 

Har ni provat den rosa mjölken förresten? Den smakar precis som när man ätit jordgubbar med mjölk och socker, och har den där lilla mjölkslatten kvar på slutet. Så lite barndom smakar det allt, för socker till gubbarna har i alla fall inte jag nuförtiden.

Så - en timme senare  - Trevlig helg! 

onsdag 6 maj 2026

Nä, nu blommar löken!

...säger man väl egentligen om man är upprörd över något. 

Lökarna jag satte i höstas här på baksidan blommar nu. Jag skulle inte säga att jag är speciellt upprörd, även fast det inte blev riktigt de färger som var "utlovade" enligt det bilder på nätet där jag beställde dem. 

Så här hade jag tänkt mig färgkombinationen här vid Silverpäronrabatten. Milda mjuka färger som matchar och harmonierar.  

Tycker nog att färgen på narcisserna är i starkaste laget, de heter Pink Charm men nog går de i orange? Och tulpanerna där bakom heter Apricot Impressions, nog tycker jag de går lite mer åt rosa. 


Eller nästan mer åt det röda hållet. Nåväl, mörkare och starkare färg än vad som utlovats har de i alla fall. 

Här bakom är den ljusare varianten av tulpan, Apricot Pride

Jag trodde jag hade fått bort alla gamla lökar när den här rabatten grävdes ur och om, men mellan de två nysatta tulpanerna hade de här små smugit sig upp. Jag såg dem först idag. 

I andra hörnet av trädgården satte jag Apricot Pride även där, dubbla narcissen Replete och liljetulpanen Sanne.
 
Sanne har definitivt en skarpare och kallare rosa än vad jag förväntade mig. 

Den dubbla narcissen tycker jag däremot motsvarar förväntningarna.  

Så, nej, inte hundraprocentigt nöjd kanske, färgnörd som jag är, men det är fint ändå med blommor som blommar så här på våren.  

fredag 1 maj 2026

Vackert Valborgsfirande

Vilken underbart skön kväll det blev igår. Inte alls så där kall och blåsig som väl annars Valborg är lite känd för. Nej, det var som att någon hade lagt in en beställning som levererades enligt plan, mitt på dagen i går, från vårvinter till varm vår bara så där. Mot kvällen blev det även stilla, och det var (nästan) fullmåne. 

Blankt hav och rosa himmel.

Som även var orange. Gnisvärds hamn. Körsång och fyrverkerier. Det sista kunde man kanske skippa, det är en tillräcklig upplevelse ändå, men barnen gillar ju det. "Igen!", sa de små i sällskapet, som aldrig hade sett fyrverkerier förut. 

onsdag 29 april 2026

April april

April går mot sitt slut. Månaden har varit kall, så våren har tuffat på i sakta mak, precis sådär som jag gillar. Bilden är tagen för en dryg vecka sen, så ännu lite till har hänt i rabatterna sedan dess. Men om man jämför med marsbilden så är det stor skillnad, snön har försvunnit - sen länge -  och gräset har gått från brunt till grönt. Eller blå-grönt kanske man skall kalla det. Det kanske är svårt att se på håll...

...men går vi nära ser vi orsaken, gräsmattan är full av scilla. 

Satte några penséer i en rabatt, i väntan på att där skall vara en dahlia. 


Det börjar spira lite överallt. Här är narcisser på gång, som jag satte i höstas. Det skall bli spännande att se resultatet. 

Pioner som strävar på uppåt. 

Ett riktigt kärt återseende  är knopparna på mitt silverpäronträd. Efter flytten i fjol stod det som ett skelett i trädgården hela förra sommaren, ja det såg riktigt sorgligt ut. Men finns det liv finns det hopp, och det fanns tydligen liv, den har alltså överlevt, så glad för det! 

Tiden med sakta mak är nog över, för nu säger vädergudarna att värmen är på väg. Så nu lär det bli fart på grönskan! 

onsdag 22 april 2026

Kungens sal

Onsdag och ledig dag och inga planer mer än vanliga hushållssysslor, och när dottern föreslog att vi skulle åka på en roadtrip, var det inte svårt att säga nej. Dammsugaren går ju ingenstans... Vi åkte och köpte varsin sallad och åkte mot östra sidan av ön.  


Vårt mål var ett naturreservat som heter Mullvalds strandskog. 


En liten bit upp från stranden finns något så märkvärdigt som ett inlandsraukområde. Raukar brukar man oftast se vid vatten, men dessa är förstås så gamla att när de bildades var det vatten även här. Vi pratar alltså ca 440 miljoner år sen, enligt Länsstyrelsens information. 

Det här området som är en rundad formation av raukar, kallas för Kungens sal.

 
Inne i salen, som jag antar att det här är, finns även en grillplats. 

Lite trolskt är det allt. 

Hur kan ett träd växa så här? 
Eller så här? 

Blåsippan ute i backarna stå. 

Så även backsippan. Lika mjuk som den ser ut! 

Vad är detta för konstiga utväxter, någon slags svamp kanske? 

Det är som sagt en strandskog, så stranden ligger alltså inte långt bort. 


Vi gick ner där, och var helt ensamma på en kilometerlång strand. 

Det var nästan stilla, och hade vi bara haft handdukar med oss hade vi badat, för det såg väldigt inbjudande ut. Säkert iskallt, men inbjudande. 

Här satte vi och njöt en lång stund, av lunch och av atmosfären. Tänk att ha en hel lång strand för sig själv, inga turister eller andra gotlänningar så lång ögat kan nå... Det var inte dumt alls!