Julipaus i trädgården

Så här en vecka in i juli, börjar en hel del att bli överblommat och det är dags att klippa ner stäppsalvian, kantnepetan och daggkåporna. Det svider alltid lite, för det är blir lite färglöst och tomt efter nedklippningen.

Det gick från det här. 

Till det här. Som tur är blommar nävan på som om ingenting har hänt, ja den blommar hela säsongen. Fantastisk blomma. Och så har jag min hortensia Annabelle, den är också fantastisk. 

Gult är egentligen inte min favoritfärg i trädgården, men jag vill gärna ha daggkåpa. Den är fin att ha i buketter, den är torktålig och jag gillar när den väller ut lite busigt vid stengången. 

Deras blad ser lite tilltufsade ut efter min klippning, och när blommorna försvann syns det att de har haft det torrt, det är nämligen en av de perenner jag inte har vattnat något alls. Men nu efter regnet (60 mm!) tror jag att de snart kommer att piggna på sig. 

Jag får alltid funderingar så här i juli, vad man egentligen skall ha i sin trädgård, som blommar nu. Det är en liten mellanperiod då det ser lite tråkigt ut. Häromdagen tog jag en tur ner till Botaniska trädgården, för där finns väl det mesta tänkte jag. 

Rosor förstås, här finns massor av rosor! 

Det här skulle jag säga är en sammanfattning av vad som blommade i botaniskan. Nävor, rosor, lavendel och brudslöja. 

Lite annat fanns förstås också, vitpytta till exempel. De är jättesöta, men jag har haft dem förut och vet att de sprider sig ohämmat...  

Så ja, lavendel kanske jag saknar i min trädgård. Rosor har jag tre men de har tagit paus nu. Men annars har jag ju min hortensia som tar för sig nu och framåt. Och snart blommar dahliorna mer och mer, och de övriga sommarblommorna och sen så kommer ännu några perenner som blommar senare. 

Fast det måste inte blomma hela tiden heller, det är okej med en paus. Grönt är som bekant skönt det med.  

Första dahlian utslagen

Puh, vilken storm vi hade i går kväll och natt. Det ven och dånade men det är väl så när man bor i gammalt hus... obehagligt var det i alla fall... De varnade för strömavbrott och det var det många som fick, jag klarade mig. Också många träd som har blåst omkull här på ön, bland annat en 100-årig lind inne i Visby! Själv var jag rädd för att mitt lilla eukalyptusträd skulle göra det så jag fick gå ut mitt i blåst och regn och försöka få i en stödpinne till. Det gick sådär, men det står ännu upp idag i alla fall. Regn fick vi, jag hällde ut 30 mm i mätaren när jag ändå var ute i går kväll, och i morse var det 30 igen, så nu har jag väl fått så jag skall tiga en liten stund. 

Min första dahlia, faktiskt den jag planterade sist, Linda´s baby, har slagit ut! Så här läcker var den i kvällsljus för en vecka sen.  

Efter några dagar ljusnade den, läcker då med!

Luktärterna har blommat ett tag, plockar in buketter hela tiden. 

Det är alltid lika spännande och se om man får vad man har beställt. Jag beställde en blå sort och en blandning, Santorini Blush hette blandningen och det skulle vara mjuka toner av vitt och ljust rosa... Nja, så ljusa och mjuka i färgerna tycker jag inte att de är... ;) Snarare lite kall rosa och röd. 

Fårö

Jag minns faktiskt inte när jag var på Fårö sist, det är i alla fall flera år sen. Men nu i veckan blev det i alla fall äntligen av. 

Något som också äntligen blev av var ett besök hos Baka-med-Fridas kakbuss, och den har hon stående på Sudersand på Fårö, så dit gick färden. 

För låter inte det här gott? Mjukglass och så en segmjuk cookies ovanpå... Det VAR lika gott som jag hade tänkt. 

Sen låg vi på stranden i några timmar. När vi kom dit, vid tretiden, var det fullt av folk, men efter några timmar var vi nästan själva. Jag försöker undvika den starkaste solen mitt på dagen, och det är faktiskt skönare på stranden under sen eftermiddag och tidig kväll, tycker jag i alla fall. Det blev två sköna bad.  

Nåväl, vid sjutiden var vi lite hungriga och det finns ju gott om ställen på Fårö, vi tog oss till Pastamakarna, ett mysigt ställe med hemlagad pasta. 

Här kan man sitta i deras trädgård, och det var en trubadur som spelade  den kvällen vi var där, så det var mysigt.

 

Här finns också en keramikverkstad men den var stängd. 

Vi hade inte bråttom hem utan ville se lite raukar i solnedgången med, när vi ändå var här.

Vi åkte till Gamla hamn.  

Ser ni krokodilen, eller vad man nu kan fantisera om vad det kan vara för något, en seriefigurgubbe kanske? Nej, något slags djur som flyger fram, med tassarna framåt tycker jag mig se. 

En badanka? 

Men den här är så känd så den har ett namn, Hunden eller Kaffepannan heter den. Någon kaffepanna ser jag inte men helt klart en hund, men det beror väl på från vilken vinkel man ser den förstås. Fin är den i alla fall, och till solnedgång gör den sig extra bra! 

Mina rosor

Rosens dag idag, så då passar det väl bra med ett inlägg om rosor. När jag flyttade hit planterade jag två rosa rosor, men de höll inte riktigt måttet tyckte jag. Jag gillar inte att fjäska med blommor, de måste vara friska och robusta. Så dem grävde jag upp, och så skaffade jag några "säkra kort" förra året, nämligen tre sorter som jag haft tidigare och varit nöjd med. Sen att de matchar varandra väldigt fint gör inte saken sämre...  

Ghislaine de Feligonde. En klätteros. Den är rikblommande och remonterande, det vill säga kommer med nya blommor hela säsongen. Färgen skiftar i gult och aprikos och bleknar till vitt. Doftar gott. 

En annan som doftar gott, är Wollerton Old Hall, en Austinros. Den är än så länge rätt liten hos mig, och har bara en blomma, men det kommer förhoppningsvis fler, för den är också remonterande. Så vackra, pionliknande blommor. Jag hade ett väldigt fint exemplar i min förra trädgård, hoppas den här blir det också så småningom. 

Den sista,  Alchymist, är också en klätterros, en engångsblommande sådan, som blommar på fjolårsskotten. Och eftersom jag satte den här i fjol, är det första gången den blommar i år. Jag blev inte besviken, den var lika underbar som jag mindes den. Den doftar ljuvligt, och färgen hörrni, färgen!! 

Först är den ganska stark orangerosa. 

Sen ändrar den färg, blir mildare och aprikosrosa. 

För att sen bli rosa. Kan inte se mig mätt på den, och jag vet inte hur många foton det har blivit... Måste nog rensa mobilen tror jag... ;) 

Sköna juni

Juni har varit torr, bilden här tog jag den 20 juni, när gräsmattan just hade fått ett välbehövligt regn på ca 16 mm. Det plus 15 mm precis i början av juni är vad vi har fått, så det är väldigt torrt. Sen har ju värmen helt gått bananas den sista veckan, så nu går gräsmattan och övrig natur mer åt det gula hållet. Det känns inte bra med all den här värmen och torkan, och då tänker jag förstås inte bara egoistiskt på min lilla täppa utan rent globalt. Hur skall det bli på vår jord, för oss och för kommande generationer? 

Förlåt, här kan jag ändå inte lösa några världsproblem, så jag återgår till mitt lilla liv på min lilla plätt på jorden. 

Juni är nog ändå den finaste månaden - även om jag gillar alla årstider. Alla blommor som slår ut. Att njuta av i trädgården och i naturen, och att plocka in buketter. Jag väljer alltid att börja min semester i juni, när det är som vackrast, och nu har jag haft mina första tio dagar. 

Ljusa sommarkvällar i juni... Solnedgångar och kvällsdopp. 

Jag klagar en del på värmen, det skall erkännas, för jag orkar inte med den.... Men efter klibbigt varma dagar följer sköna kvällar, det kan jag inte säga annat om. Häromkvällen fick jag med mig alla tre ungdomar på ett kvällsdopp. Solen gick i moln precis när den skulle gå ner, och då skall det väl egentligen bli regn nästa dag, enligt ett gammalt gotländskt väderordspråk. Det lyder: Soli gar i bänk, i mårgå far vör stänk (Solen går i bänk, i morgon får vi stänk). Men icke, inte en droppe nästa dag... 

Även en varm kväll nere i innerstan är inte fel. I lördags tog vi en bit mat vid restaurang Systemet som ligger vid stora torget. Värmen (det var en tropisk kväll och natt), sorlet runtomkring, grekisk musik från restaurang Nunnan som också ligger vid torget. Ja, det kändes verkligen som att vara utomlands.  

Utsikten från vår plats på restaurangen. Det ser kanske folktomt ut, men numer kan man ju sudda bort sånt man inte vill ha med på fotot, himla praktiskt! 

Tack juni för i år, nu drar vi vidare till juli!  

Pionår i år?

Pionerna måste få ett eget inlägg, det är de väl värda, trädgårdens drottningar...  I år levererar alla mina pioner många blommor, är det månne ett pionår, eller är det bara just mina som har fått för sig att blomma rejält, efter sex år här?  

Jag har fem pioner i min lilla täppa, alla fem är medflyttade från min förra trädgård, som var betydligt större och innehöll hela 23 stycken. 

Det var sannerligen svårt att välja ut fem stycken att ta med. 

Men Do Tell var ett lätt val. 

Så även Edulis Superba, som faktiskt är min allra första pion, eftersom den redan fanns i min förra trädgård när vi köpte huset. Då som en liten ynklig planta i ett mörkt hörn. Jag flyttade den till en soligare plats och den blev så småningom gigantisk, så när jag flyttade hit tog jag med en liten tårtbit av den. 

En favorit är också Coral Charm, som i år bjuder på hela sex blommor. Det är väl egentligen inte så mycket men den har alltid varit lite snål så det här är faktiskt rekord. Den är så läcker i färgerna, som ändras medan den åldras. 

Först är den läckert korallrosa. 

Sen ljusnar den lite dag för dag.

Precis innan kronbladen faller är den gul. 

Sen ville jag ha några fluffiga med också, här Sarah Bernardt, som samsas med rosen Alchymist. som är rätt lättmatchad då den går i många olika nyanser. 

Den sista är jag lite osäker på, om det är en Sarah eller en Shirley Temple.. Jag minns helt enkelt inte vilka jag tog med, det var ju en hel del plantor som grävdes upp, hösten 2019. Men jag gillade verkligen Shirley skarpt, och den här blir vit mot slutet så det kan mycket väl vara en sådan.