En bok, flera bokar

Jag har alltid varit intresserad av hur folk bor. Är ju till exempel ofta inne på Hemnet och kollar...😏 Framförallt är det gamla hus som tilltalar mig, och hur folk levde och bodde förr. Och därför tyckte jag det var extra roligt när jag hittade den här fina boken. Den beskriver hur lägenhetshus har utformats vid olika epoker, mellan åren 1880-1980. Varje kapitel beskriver ett decennium och dess specifika byggnadsmaterial och stil, både utvändigt och invändigt, och med en inledande text om hur samhället och staden såg ut vid just det decenniet.

Det finns också ritningar över hur lägenheterna kunde se ut, samt en del råd om hur man kan renovera och vårda sin lägenhet. Ja, det här är verkligen en bok som tilltalade mig!

Något annat som tilltalar mig, är bokarna. De i skogen! 

Höga och ståtliga står de där, sedan många år tillbaka...! Undrar hur gamla de är, kanske hundra år? Tänk om de kunde berätta om vad de har sett... 

Än så länge är det höst...

Fredag igen, och helg, skönt! Vi har bara passerat lite drygt hälften av november, och ändå känns det som det är jul snart! För nästa helg är det advent, hur gick det till?? Nu är det ju tidig advent i år, i och för sig. Men som vanligt är jag inte riktigt redo när alla andra är det, suget och stämningen vill inte riktigt infinna sig. Jag vet att det kommer, när jag väl börjar plocka fram det röda och gröna så tycker jag det är mysigt. 

Men den här helgen tänker jag ännu njuta av höstfärgerna, som jag mer och mer har kommit att gilla, ju äldre jag blir.  

Nu soffmys, med en eller annan katt i knäet! Och så ett glas rött kan man väl få ta... Måste ju vänja mig vid det röda som komma skall, och då kanske jag kommer in i lite adventsmood, eller vad tror ni...? 😅

Trevlig helg! 

 

Årets bästa

Om en skulle ta och trädgårdsblogga lite. Det var ju liksom det min blogg handlade om från början. Men som det förstås har blivit mycket mindre av. Mindre trädgård = färre trädgårdsinlägg.  

Men en liten plätt har jag ju trots allt, och i somras blommade alla mina fem pioner riktigt bra, för att vara inne på andra året efter flytt. Inga tjuriga pioner här inte! Så det får nog vara Årets bästa, som är temat för Trädgårdsfägring denna vecka. 

Dock blommade de av ganska snabbt, men vem gjorde inte det i den värmeböljan som var... 😏

Sen gillar jag ju stäppsalvia, och kombon rosa fluffbollar med lila spiror är inte dum. Sen har man glädje av dem rätt länge, och klipper man ner dem kan man få ett andra flor. Så även de kvalar in i kategorin Årets bästa! 

Ärtskott

Måste tipsa om något gott att ha på frukostmackan. Ärtskott! 

Enkelt att göra också, mycket enklare än groddar som skall vändas och sköljas om vartannat. Jag köpte vanliga gula ärtor, la dem i blöt ca 8 timmar, sen tog jag en plastburk där jag först la på lite jord, sen ett lager med ärtor, därefter lite jord till, och så vattnade jag. Man kan säkert göra på andra sätt också,  till exempel utan jord ovanpå, men det här funkade för mig. 

Sen är det bara att vänta, och vattna lite försiktigt då och då. Sen när man skördar, och inte klipper dem ändå ner, så skjuter det upp nya skott igen! 

mmm... gott på både mackan, och i salladen! 

Minnenas helg

Helgen har kommit då vi tänder ljus, och tänker lite extra på dem som har gått före. Gått före. Dit, där vi alla skall gå, en dag. Det är det enda vi vet, att vi alla skall dit, ingen slipper liksom undan. 

Vi som är kvar, än så länge, vi kan bara minnas. Minnas det som varit, minnas dem som varit. Och försöka så gott vi kan att leva i nuet, och skapa nya minnen. Som vi kan tänka tillbaka på, men även skapa minnen för dem som går efter oss, att tänka tillbaka på. 

Det är glömt om hundra år, brukar man  ju säga. Och om man inte gör något stordåd så man hamnar i historieböckerna så är det väl så, att man är bortglömd efter en sisådär hundra år efter sin död, när det inte längre finns kvar någon som man har träffat. Lite vemodigt är det allt, att tänka så, vad kort ett liv egentligen är. 

Desto viktigare att ta vara på den tiden man har. Så lätt att säga, och så svårt att leva efter. 

Alla dessa dagar

som kom och gick

Inte visste jag att det var livet

Stig Johansson

Önskar er en fin helg! 

♥

Sköna november

Nu är den här, sköna november! Som jag längtade efter i somras... ja, faktiskt, kan nog säga att jag föredrar att kura i soffan i novembermörkret än att behöva ligga inne i soffan mitt i sommaren, för att en inte orkar röra sig! Soffan är faktiskt skönare den här årstiden, när man vill vara i den! 

Och skogen, den är ju härlig året om! 

Är det här en sån där trädkramare månntro? 

Tack för alla grattis och tumhållningar för mina kattungar! Fick några frågor om jag skall behålla någon. Tanken är att inte göra det, men man skall väl aldrig säga aldrig... Har ju hänt förut att en katt har valt mig och inte tvärtom... 

Glädje och sorg

Fredag igen, och veckan som gått har kantats av gläjde, oro och sorg... 

I lördags kom de då äntligen, de små liven, som jag väntat på (i så många år...). Förlossningen startade bra, det kom tre ungar med jämna mellanrum, men efter den tredje tog det stopp, trots att värkarbetet fortsatte. Till slut vågade jag inte vänta längre utan kontaktade veterinären som tyckte jag skulle komma, så jag stoppade in mamma katt och de tre små i kattburen och tog mig dit, sent på lördagkvällen. Den bilturen tog tydligen skruv, för i bilen, straxt innan vi kom fram,  kom den sista! Lite snöpligt kanske, men vi tog i alla fall en röntgen som visade att nu var det tomt, och det var ju i och för sig skönt att veta. 

Nåväl, om det var bilturen eller hela förlossningen i sig, men Elsa var väldigt stressad i början, jag fick inte lämna rummet, utan jag fick snällt sitta inne vid henne. Ungarna gick heller inte upp i vikt som de skulle, de gick istället ner, och väger man bara 52 gram - som den minsta gjorde -  är det inte mycket att ta av... 

Jag har kämpat med att stödmata, två av dem har vägrat att ta nappflaskan, men den lilla åt ändå rätt bra, ända fram tills i går eftermiddag, då den inte längre ville ha något från flaskan... Jag förstod där och då, att nu är det på väg utför, den hade gett upp... Och i morse hade den gått över regnbågsbron... 

Så idag har varit en sorglig dag, gråt varvat med jobb. Samt en begravning i en liten kartong som det varit tepåsar i... Men nu i kväll när jag vägde de tre som är kvar, ser jag att de äntligen vänt sin viktkurva och är i uppåtgående. Vet inte om jag kan andas ut ännu, det känns lite skört, men hoppet finns! 

♥

Vill ni följa kattungarnas resa, så har min katt Harry ett "eget konto" på Instagram. Kontot heter @_katten_harry_