Ett par boktips, och inte

Jag hade planerat att göra ett inlägg med några boktips från sommarens läsning, skulle "bara" läsa ut den sista boken, som fått så fina recensioner. Den heter Vattnets förbannelser av Abraham Verghese. Men det lär inte bli något inlägg om jag skall vänta på att den skall bli utläst, för det kommer inte att ske. Jag har ändå kommit 300 sidor av de 930 sidorna som boken har, så något har den väl, men tydligen inte tillräckligt för att jag skulle bli fångad av den, det gick längre och längre mellan lässtunderna, och så gick läslusten ur mig. 

Men de andra i den här högen är definitivt läsvärda. Bäst var Hjortonmyren av Ulrika Lagerlöf. Det är en parallell historia om två kvinnor, Siv och Eva. Sivs historia utspelar sig på 30-talet, hon är bara 17 år och tvingas ta jobb som kocka i en skogshuggarkoja i Västerbotten, där hon skall bo tillsammans med tio män, som hon skall laga mat till och hålla rent efter.  Eva bor i Uppsala år 2022, men skickas till Västerbotten för att dämpa protester mot en av skogsbolagets avverkningar. Där hittar hon ledtrådar till sin egen släkthistoria, och berättelsen väver samman dåtid med nutid. 

Jag gillar att läsa parallella historier, det ger alltid en extra dimension till berättelsen. Mest gillade jag delarna som handlar om Siv. Det här är en serie om tre böcker, och även om uppföljarna sällan brukar vara lika bra är jag ändå nyfiken på att "återse" dem. Jag ger den fyra rosor av fem 🌹🌹🌹🌹

Bok nummer två, Den som följer en stjärna vänder inte om, är egentligen ingen biografi, men den handlar om människor som funnits i verkligheten. Författaren Malin Haawind har utgått från brev och anteckningar men förstås fantiserat fram historien. Det handlar om den kända författaren Ellen Keys trotjänarinna Malin och deras relation till varandra. Det är en ojämlik relation, Malin beundrar och nästan dyrkar sin arbetsgivare, eller "matte" som Ellen vill att hon kallar henne. Ellen Key predikar om kvinnors rättigheter, men ser aldrig Malins slit för att hålla hemmet igång. Malin känner sig osedd och får aldrig tid för någon återhämtning, vilket leder till ett mörker inom henne. Mycket bra bok om hur orättvist livet kunde vara förr i tiden, klasskillnader och rädslan att inte duga. Den får också 🌹🌹🌹🌹

Bok tre, Det sista konstverket av Sofia Lundberg rör sig mellan dåtid och nutid. Den handlar om Hanna  som är en berömd konstnär, och hennes barndom som är trasslig och otrygg, ett familjehem där hon knyter starka och kärleksfulla band. Dock tar familjehemsmamman en stort - och som jag kan tycka lite väl drastiskt - beslut som har stor påverkan på Hannas liv. 🌹🌹🌹

Sista boken - De kom från öar, som också är skriven av Malin Haawind ville jag läsa på grund av att den handlar om hur livet var förr, vilket intresserar mig mycket, men att den också utspelar sig på Gotland vilket ger mig en extra dimension. Det är en triologi om en familj, vardagen och det svenska folkhemmet, också det intressant, men jag vet faktiskt inte om jag kommer att läsa del 2 och 3. Den fångade inte mig helt, men lättläst var den och inget svår att ta sig igenom alls, den får 🌹🌹🌹.  

Höstpiff och halva priset

Idag var det halva priset på perenner, buskar och träd på Linds växthus, så då var jag "tvungen" att åka dit. Det var av förklarliga skäl ganska utplockat eftersom det varit 30 % rabatt på fredagen och 40 % på lördagen. Jag väntade med att åka dit tills idag med flit, för egentligen har jag inte plats med några mer växter. Jag tänkte att om det inte finns något kvar så är det helt enkelt inte meningen att jag skall ha något.  

Men där stod en ensam, ganska stor Hortensia så den norpade jag till mig. 

Häromveckan såg jag kärleksört med variegerade blad inne hos Fröken Grön som jag kände att jag ville ha. Och där stod det två - visserligen ganska ynkliga - exemplar och väntade på mig. De blir säkert fina nästa säsong.  

Hittade även en hel del fina pumpor, och två gröna fick följa med hem.

 

Samt en i porslin som passar på köksbordet. Jag vet inte, men inte är väl pumpor bara förknippade med Halloween, för det är inte min grej. Nej, visst är det väl lite höstpiff helt enkelt? 

Ett annat höstpiff är kastanjer, tycker det är lite fint att ha på ett fat, de är dessutom helt gratis i naturen. Här fick de sällskap av några eterneller som jag haft i ett litet fat på bordet hela sommaren. Sommar möter höst kan vi väl kalla det. Och det är väl precis det som varit senaste dagarna, sommar i oktober liksom. 

Inte att förglömma, idag har det ju varit Kanelbullens dag, och det fick bli köpebullar för de såg helt enkelt väldigt goda ut där de låg på Ica. 

Sista dagen i september

Det hann bli sen timme på septembers sista dag när jag kom på att jag skall lägga ut septemberbilden. Ja, bilden är tagen i mitten av månaden, det kom jag i alla fall ihåg. Men några färska bilder från trädgården har jag missat, har ändå varit ledig idag så jag vet inte vad jag skall skylla på. 

Det får bli några ovisade bilder istället, här en riktig skaldjursfrossa hos syrran i början av månaden. 

Och hennes dahliaodlingar, som bara blir större för varje år. 

Här är i alla fall en färsk bild, en bukett med bland annat de sista astrarna. De har nu gjort sitt i trädgården, de och luktärterna grävde jag upp och slängde de sista vissna nu idag. 

En skön hösthelg

Efter en riktigt stressig och jobbig vecka på jobbet (får man gå i pension snart...? ) kändes det bra att ha något kul att se fram emot. Nämligen vinprovning på Volare med några vänner. Vi testade fyra lite "udda" viner, alla var inte goda... Sen lite mat och ett riktigt gott glas rött till det. 

Som avslutning gick vi 50 meter bort till Ginrummet vid Lindgården, för varsin drink. Jag tog en drink som hette Höstglöd, med kanel, äpple, stjärnanis och Cava, har jag för mig att det var. Väldigt god och fräsch var den i alla fall.  

På lördagen åkte jag och dottern på höstmarknad i Klintehamn. Här på Gotland har vi ett gäng marknader runtom i olika socknar på hösten, men jag har inte varit iväg på någon på hemskt många år. Får väl skylla på att jag är lite folkskygg... ;) Men nu blev det av i alla fall, och det var väl sig likt. 

Vi passade också på att gå på mina två favoritställen i Klintehamn, Landa och Kuriåsa, har skrivit om dem förut, bland annat här. 

Med hem från Klintehamn fick jag en matta, en handduk, brända mandlar, godis och servetter. 

När vi ändå var i Klintehamn fikade vi hos Café Baka med Frida. Ni vet bakinfluensern Frida Skattberg "Baka med frida". Jag har varit där förut några gånger men har nog aldrig skrivit om det. Frida har tidigare haft både en fikavagn och ett café inne i Visby för några år sen, men öppnade café här i Klintehamn förra året. Har ju även kakbussen på Fårö på somrarna, den har jag skrivit om här.   

Caféet ligger här där Hassela höll till förr i världen. 

Man kan sitta inne. 

Eller ute i trädgården. 

Det var skönt väder så vi satt ute. Äppelcookie med glass och kolarippel... gott!  

På kvällen lyxade vi till det med räkor. 

Det sköna vädret fortsatte idag. Det har nästan varit lite sommarkänsla, sol och varmt, jag har både ätit lunch och fikat utomhus. Klippt gräs och donat lite. 

Glassen

Anna-Karin (Fröken Gröns blogg) tyckte att det var konstigt att det blev glass över, när den såg så makalöst god ut. Jag är böjd att hålla med, lite konstigt är det med tanke på hur god den är...  ;) Nu är det inte jag som kommit på receptet så jag skall inte ta åt mig äran. Jag har fått receptet av min systerdotter, som i sin tur fått den av någon. Den finns säkert i lite olika varianter på nätet också, och den är väldans lätt at göra. Så här gör man: 

5 dl vispgrädde

1 burk kondenserad mjölk

3 stycken dubbeldajm, eller annan god choklad som man gillar. 

kolasås på tub

lite flingsalt 

Börja med att vispa grädden ganska så "välvispad" (alltså inte för lös men inte så att det blir som smör). Sen öppnar man burken med kondenserad mjölk och blandar försiktigt ner det i grädden. Hackar dajmen och blandar i hälften av det i smeten. Därefter häller man i hälften av smeten i en form. Tar sedan hälften av det som är kvar av dajmen och strösslar på ett lager på glassmeten, samt ringlar över lagom mängd kolasås över det och pyttlite flingsalt. Sen på med resten av glassmeten och upprepa sen med det sista av dajmkrosset och sen ringla på lite kolaås och strö på en aning med flingsalt överst! Ta da! 

Till sist ställer man in den i frysen i minst 6 timmar. Jag vet, det är den jobbiga biten, att den måste frysa så länge. 

Man kan förstås utesluta flingsaltet om man vill. Och kolasåsen med om man är sån. Men det blir inte lika gott då... Man kan i princip utesluta allt och äta kvarg istället också, om man är på det humöret. 

Dagen-efter-vila

Idag blåser det runt knutarna, så det känns som ett riktigt mysisoffan-väder. Eller så är det bara jag som är matt efter gårdagen ;)  

Gårdagen var nämligen min dag - och egentligen inte alls jobbig på något sätt. Jag hade tagit ledigt från jobbet dessutom. Vi som jobbar i regionen får ta ut en dag i kompensation för annandag pingst, de år när nationaldagen är på en röd dag. Hm, låter egentligen lite konstigt när jag skriver det, men kanske alla kommuner har det så? 

I alla fall började dagen väldigt lugnt med sovmorgon, sen gick jag till affären och unnade mig en färsk fralla till frukosten. På eftermiddagen kom min syrra förbi med den här magnifika dahliabuketten, som är från hennes odlingar. 

Sen kom dottern och vi fikade med köpta bakelser. 

Med på telefonlänk var den andra dottern i Amsterdam, och jag öppnade paket.

På kvällen hade jag tacofredag med släkten. Tolv personer klämde jag in i vardagsrummet, och maten hade jag som buffé i köket. Det var mysigt och jag fick go hjälp av dottern att steka färs och möblera om. Till efterrätt hade jag gjort två byttor med egen glass, som det bara gick åt en av. Förstås, jag gör ju alltid för mycket ;) 

Idag njuter jag av buketterna som jag fick, här en underbar och busig bukett som jag fick av en av  systerdöttrarna, också det från egen trädgård. Hemodlade buketter är väl ändå något extra! 

Som sagt varit soffläge idag. Det blev vare sig speciellt sent eller något annat som kan göra en trött dagen efter, men likväl slog tröttman till idag. Får väl skylla på åldern... eller det sociala batteriet som tenderar att ta slut fortare numer. På soffbordet ännu en bukett hemodlat, men den är från min lilla täppa. 

Mer höst

Ja men så plötsligt gick det att ladda upp bilden på Flitiga Lisan, som det inte gick att göra i förra inlägget. Den har verkligen lyst upp min entré med sin häftiga rosa, men nu ville jag ha lite höstkänsla här och skall jag vänta på att den skall vissna får jag vänta till november och då är det ju dags för adventspynt...

Så jag lyssnade på den kloka Eva-Mari som sa att det var helt okej att byta ut en Lisa, jag tog henne på orden och tog tag i saken, så från färgstarkt och yvigt och somrigt...

...så gick det till höst. Kanske lite väl färglöst, men ja, ja. 

Går man lite närmare ser man att ljungen i krukan är lite rosa. 

Och faktiskt sparade jag en liten bit Lisa, den ljusrosa sorten, och satte den i en liten kruka vid cykelstället. 

Så här ser det ut på håll. Nu har det växt upp rätt bra här på framsidan, jag har mitt insynsskydd. 

Bakom "väggen" skymtar min andra höstplantering, den går i lite mer hösttoner. Min japanska lönn har växt på riktigt duktigt, här kan man se hur den såg ut som ny för tre år sen. Jag har faktiskt klippt in den lite, den tar annars över om den får härja fritt. Men jag gillar den, speciellt nu när den börjar skifta lite i färg, mot hösttoner.