Take it isi

Det har blivit några vintriga inlägg i år, men iskylan fortsätter så här kommer ett till. Jag tycker att vinter är härligt, och tänk att det varit två dygn i sträck med minusgrader över hela vårt avlånga land. Så nu visas många iskalla bilder på sociala medier, de ena häftigare än andra. Jag och dottern har varit lediga idag, så vi åkte ner till havet och gick en promenad.   

En del stenar ser ut som små bakelser. 

Med vispad fluffig grädde bredvid.

 

Bild tagen från havet, in mot Snäck. Men nej, jag är inte ute i en båt.

Jag åker skridskor. På havet! Det var faktiskt lite häftigt, och jag kan inte minnas att jag gjort det förut. På insjöar, absolut, men havet vete sjutton om jag åkt på förut. 

 Vi fick för oss att ta med skridskorna i bilen, ifall att... 

En ensam svan. 

Ett par änder. 

En stycken gotlandsbåt vid horisonten. 

Ikväll blir det renbäddat med lakan som frystorkats ute. De doftar ljuvligt! 

Vatten i olika former

Ja men då var första månaden på nya året redan gången. Om jag skall våga mig på en liten väderrapport så har det varit snö och kallt i princip hela månaden, bilden ovan får representera januari 2026. Och ännu kommer det att var kallt, prognosen visar ca 2-8 minusgrader de närmaste tio dagarna. 

Igår fick vi plötsligt besked om att vi kan dricka vårt vatten igen, vilket vi (i Visby med omnejd) alltså inte kunnat göra sedan i början av december. Regionen har kontrollerat och spolat och kontrollerat det igen, och nu har de kommit fram till att det som finns där i vattnet inte är farligt att dricka, så nu behöver vi inte koka vattnet längre. Eller hämta på de två hämtställena som har ställts upp i Visby. 

Det har ju förstås varit rätt besvärligt för många, jag tänker mest på restauranger och vården. Och som det har gnällts om det här med vattnet... Först förstås att det inte är drickbart, det vatten vi betalar för, och att vi inte fick nedsatt pris. Sen att det bara ställdes upp en hämtstation och att den var för nära innerstaden, för tänk på alla som bor en bit bort. Sen blev det is vid pumparna och då kan man ju halka... Nu när det är klart så står visst affärerna med lite för mycket vattenflaskor på sina lager, för de hade ju sagt att det skulle pågå minst februari ut. Själv tyckte jag vattnet som vi hämtade var väldigt gott, faktiskt väldigt mycket godare än mitt vanliga, så det kommer jag att sakna... så lite gnällig är väl jag med. Hahah, ja det är inte lätt att tillfredsställa oss gotlänningar inte 😅  

En familjesaga

Nu har jag läst ut min julklappsbok, Brevbäraren från Lizzanello. Jag beställde den från bibblan i höstas, och det var väldigt lång väntetid, men så fick jag den i julklapp så jag slapp vänta. 

Det är en familjesaga, som börjar 1934 och slutar 1961. Huvudpersonen är Anna, som kommer från norra Italien men flyttar söderut med sin man. Hon är självständig, går inte i kyrkan, hon nöjer sig inte med att vara hemmafru utan vill jobba utanför hemmet, vilket förfärar många. Som i alla släkter (?) finns det hemligheter...

Jag var jättetaggad på att läsa den här boken. Hade kanske något höga förväntningar. Det var lite många namn att hålla reda på i början, innan jag kom in i den. Men sen blev den bra, jag satt i alla fall flera timmar i rad, i flera dagar i rad vilket betyder att det är en bra bok. Det var dock något som skavde lite, som jag inte riktigt kan skriva utan att avslöja för mycket. Men visst är den läsvärd!

Nostalgi

Jag bor bra, och har inga planer på att flytta heller. Ändå så är jag inne och kikar på Hemnet, säkert ett par gånger i veckan minst. Det är nog mitt intresse av hur folk bor, inredning i allmänhet och gamla hus och lägenheter i synnerhet. Ibland hittar jag riktiga guldkorn. Ibland hittar jag ställen jag känner någon som har bott på. 

Som till exempel den här, bild från mäklaren. Jag är inte helt säker, men det kan vara den lägenheten som min mamma och pappa bodde i, innan jag föddes. Jag vet att de bodde på den här adressen, men är inte helt säker på om det var på andra eller tredje våningen. I beskrivningen hos mäklaren står att nuvarande ägare har bott där i 62 år. Stämmer bra med när mina föräldrar flyttade därifrån, nämligen hösten 1963, då de flyttade till huset som är mitt barndomshem. I så fall har alltså nuvarande ägare köpt den av mina föräldrar. 

Lägenheten har många originaldetaljer från 1958 då huset byggdes och de nuvarande ägarna har även inrett och möblerat i tidsenlig stil, så det är som en tidsresa tillbaka till 60-talet. Så oavsett vem som ägt den tidigare, tycker jag det är så fint att allt är så välbevarat. 

 

Köket är i originalinredning. Jag kan inte låta bli att fantisera om att det kan ha varit här min mamma stod och lagade mat, som nygift och som småbarnsmamma, till mina två äldre systrar, som föddes under de här åren de -eventuellt- bodde här. Jag vet inte varför det känns så speciellt, är det åldern som gör att man blir extra nostalgisk, att man funderar så mycket på det som varit. Eller är det för att det inte längre finns någon att fråga? 

Den här bilden hittade jag i mammas gamla album. 

Samma vy fast många år senare, och nu med fler hus utanför där det var fält förut (jag tror de är byggda straxt efter detta hus), bild från mäklaren. Vad tror ni, är det taget från samma höjd? 

Som sagt, ingen har jag att fråga, ingen gammal släkting finns kvar som kan berätta. Mina systrar minns tyvärr inte om de bodde på andra eller tredje våningen. Nu tycker säkert många att jag är lite nördig, men jag har faktiskt även frågat mäklaren, men det är ett dödsbo och ingen visste. 

Bild från mäklaren

På tal om systrar, här är en annan lägenhet som är ute nu. En av mina kollegor letar lägenhet och det är så spännande och hela arbetsgruppen är engagerad. Den här lägenheten är hon intresserad av, och när jag såg adressen så började jag fundera, och kom på att det är ju syrrans gamla lägenhet. Hennes första egna lägenhet, som hon hade på det glada 80-talet. Även den här är byggd på 50-talet, den är nyrenoverad, inte tidsenligt men väldigt smakfullt och lite gammaldags ändå.  

Här i hallen ser man att dörrarna och handtagen är i original, det tycker jag är fint. Fin tapet var det också! Nu håller jag tummarna för att kollegan vinner budgivningen.

Några bilder från veckan som gått

Veckan började med ett smärre "snökaos" här på ön. Snöröjarna fick göra skäl för sin lön, om man säger så. Så här såg min baksida ut i början av veckan. Det gick inte att gå ut genom altandörren. Katterna har varit lite brydda och jag har fått visa dem snön ett antal gånger, och då har de förstås backat i dörren, för att sen stå där och kratta igen en stund senare... 

Mysigt ändå, här en bild från i tisdagskväll. Sen blev det plusgrader... 

I onsdags, på min lediga dag tog jag äntligen tag i mina köksskåp, som behövde rensas ut... Anledningen var att undertecknad inte kunnat hålla sig utan köpt lite nytt porslin och glas, som behövde ha plats... 🙈Jag vet, det är dumt att köpa nytt när man har så man klarar sig och lite till, jag skäms lite, men på något sätt känns det så tråkigt och hemskt nu i omvärlden, så jag tror jag var tvungen att "döva" min stress över allt som händer och sker. Få tankarna på något annat en stund.

Det blev visst ingen före- och efterbild, bara två under-tiden-bilder. Det här tog några timmar, men när jag var klar, och även hade kört bort några kassar till Röda korset, kändes det rätt skönt.   

Jag slutade jobbet lite tidigare i fredags, och mötte upp dottern på stan. Vi gick och fikade på nya (nåja, det öppnade för ett år sen, men jag hade inte varit där) Warfsholms bageri inne i centrum. Mysig inledning på helgen, att gå och fika tillsammans. 

Det blev en premiärsemla. 

Något som däremot inte blev av, var att köpa färska blommor till helgen. För efter fikat gick vi lite i affärer, men när vi väl var klara på stan orkade jag inte åka till andra änden av Visby, där växthuset ligger. 

Men den torkade hortensian från i höstas ser ännu fin ut så den får ståta på bordet istället. 

Liten charkbricka med rödvin som lördagsgodis i min ensamhet, framför Stjärnorna på slottet. På porslin och i glas som var anledningen till städningen. Gott! 

I morse blev jag visst sittande vid bordet länge efter frukosten, men när en katt kommer upp och lägger sig på armen blir det lätt så... 

Idag har vi varit på femårskalas, med en massa gott.  

Här en femåring som la upp alla paket på hög och väntade med öppningen tills att alla hade kommit, sen var det sax som gällde för att få upp både snören och tejp... Så stor han kändes med en gång! ♥

Nytt år, nya växter

Så var det den tiden på året igen, när det är dags att uppdatera krukväxtbeståndet här hemma. I december hade Växthuset Linds en julkalender med olika erbjudanden, och när man handlade den 17 december, vilket jag gjorde, fick man 20 % på ett helt köp under januari, så nu var det dags att använda det erbjudandet.

Till soffbordet hittade jag en liten småbladig sort. Duken som jag köpte i december fick vara kvar ett tag, känns som att det ännu behövs lite värme i inredningen. 

Här ännu en småbladig sort, fast en annan, samt den obligatoriska monsteran, eftersom mina gamla såg väldigt trött ut nu. Det är en följetong det där med monstera. I alla listor över de "tio mest lättskötta krukväxterna" ingår en monstera, men jag får minsann köpa en ny varje år. För jag ger mig inte, jag vill ha en monstera! 

Sen blev jag sugen på en orkidé, och så slog jag till på ett par nya krukor också. Bäst och passa på när man har rabatt... ;) Hm, jag sprang runt lite med dem här hemma och kunde inte riktigt bestämma mig för var de skulle stå, för den här färgen passar både i köket, vardagsrummet och i gästrummet. 

Här hamnade de till slut, i gästrummet. Om ni kikar i hörnet ser ni den gamla monsteran. Som sagt, den var trött, men lite för pigg för att slängas, så den får stå här ett tag... En annan trötter, nämligen Harry ser ni på sängen.  

En ny fräsch guldpalm hittade jag också, till ett förvånansvärt bra pris, så den kunde jag inte låta bli, trots att den jag har inte är död (ännu) så egentligen behövde jag ingen. De här måste jag ha stående på en plats som är lite svåråtkomligt för katterna, för de har fått för sig att det är kattgräs... Än så länge verkar de inte ha fattat att den står där...  

Idag insåg jag att jag glömt bort att det är tulpanens dag idag, jaja, det får kanske bli en liten helgbukett i morgon på väg hem från jobbet. För i morgon är det fredag, äntligen...  Första oxveckan är då avklarad! 😏 

Insnöad

Sa jag att jag älskar snö? Det gör jag, men lägg till 25 meter per sekund medan det snöar så är det inte riktigt så här vackert.

Det började igår, med rejält med blåst. Jag gav mig ut ändå, skulle hämta vatten. Ja, ni läste rätt, vårt vatten i kranarna är inte drickbart sedan någon månad tillbaka, så antingen får vi koka vattnet, eller så finns det ett hämtställe inne i stan. Och det vattnet är väldigt gott, mycket godare än mitt vanliga faktiskt (och när man kokar vattnet så blir det inte godare om man säger så), så det vill jag gärna ha. Men sen höll jag mig inne. Passade på att ta bort julbelysningen i fönsterna. Det hade jag sparat på lite, det andra, granen o kvistar och dylikt tog jag bort i onsdags. Det blev som vanligt så tomt och kalt, dottern reagerade när hon kom hem; "Men vad är det för ett tråkigt och omysigt hem vi har?!". Tänk vad mycket allt grönt och ljus och värmande textilier gör för inredningen. 

Några små detaljer minner dock om julen, här min sista amaryllis som blommar. 

Så fin! 

Under kvällen igår snöade det och stormade rejält, så jag fick nästan inte upp dörrarna i morse. Jag kom i alla fall ut så jag kunde skotta undan lite. Längesedan jag sett snödjup på en meter. På vissa ställen skall tilläggas, men just här utanför mig hade snön blåst till rejält. 

Nyss kom plogen här inne på vår innergård, bild från fönstret där jag sitter och bloggar just nu. 

Det tar några dagar efter att julsakerna tagits bort, innan jag är nöjd och "bekväm" med min hemmiljö igen. På köksbordet står i alla fall en vas med tulpaner - som jag fick av goda vänner när vi hade en spelkväll på trettondagen - med olika färger som piggar upp.