Gott och blandat

Tiden tuffar på och ännu en helg är till ända. De här franska tulpanerna unnade jag mig i torsdags och de står ännu fint. 

Helgen började med att jag hade en liten bjudning i fredags för mina vänner, med chark och ostplock. Perfekt bjudmat för en som mig, som inte gillar att stå och hålla på i grytorna i sista stund när någon skall komma. Bara att duka fint och plocka fram...

 

På lördagskvällen åkte jag och dottern till Solbergabadet och simmade. Bakom badet ser ni en lyftkran, där håller de på och bygger ett nytt badhus, som beräknas vara klart hösten 2027. Framför badet, ja där ser ni en stor och smutsig snöhög... Det är många såna runtom i Visby nu... 

Sen åkte vi hem, mysbyxorna åkte på, och sen satt vi framför teven och åt rester från fredagen. Idag blev det förstås också en del tevetid, det var ju sista dagen med OS och det slutade ju toppen, med två guld till "oss"! Curlingen var spännande in i det sista. Vilka fantastiska idrottare vi har, speciellt damerna har ju visat vad de kan detta OS. Jag är ingen sportnörd, men jag har sett en del skidor och curling när Sverige har tävlat, samt konståkning, det gillar jag skarpt, oavsett vilket land som tävlar. 

 

När dagens tävlingar var avgjorda, ville vi ut i friska luften. Vi tog en tur till Fridhem, och gick en promenad nere på stranden. 

Högklint. 

Naturens konstverk.

Vi hade med oss varm choklad och till och med lite vispgrädde som var kvar från lördagssemlan... 

Vi var inte sugna på att bada. 

En hjärtlig dag

Gårdagen började med att jag dukade upp en hjärtlig frukost till mig och dottern, som  även fick ett paket vid sin tallrik. Den innehöll några presentkort på olika restauranger, för se vägen till hennes hjärta går genom magen, hon uppskattar verkligen god mat den tjejen, och har alltid gjort. 

Sen när hon kom ner till frukost, fick även jag ett paket, och ett urgulligt kort som hon själv hade målat!

Efter frukost bakade jag semmelbullar, som vi sen fikade med på eftermiddagen. Det är ju fettisdag på tisdag, så det var väl på tiden. Det blev en del OS-tittande förstås. 

Men innan fikat var vi ute och "sportade" själva... 😎 Om man nu kan kalla det sport, att åka runt lite stapplande på skridskor. Nu pratar jag om mig själv, jag har blivit väldigt försiktig med åren och dålig höft... så läskigt ju om man skulle ramla... Men jag gillar det ändå, och frisk luft får en ju i alla fall 😆

Det hade snöat lite sen sist vi var här, men några hade skyfflat undan snön på en liten bit så det gick fint att åka ändå.

Dottern fick bestämma mat, så det blev hämtmat från en Thairestaurang. 

...och efter det dukade vi upp en liten godisbricka, till mellon. Som väl inte var mycket att ha, men den skall vara på ändå... 😏 Så jag hade en väldigt mysig dag, och är så tacksam för att hon vill umgås med sin "gamla" mamma ♥

En ny vas

Jag blev så inspirerad inne hos Fröken Grön, som hade köpt en sån fin grön vas på Ikea. Hon skrev att det stod hennes namn på den, och jag kände direkt att det nog stod ett namn till på den, nämligen mitt... Dubbelnamn alltså. Annars heter den Pelarbjörk, om man skall vara petnoga. 

Behövde jag en ny vas? Nej, det kan jag väl inte påstå... 

Behövde jag två vaser? Hahah, nej inte det heller, men där står den ändå... Stilren heter den, och jo, nog tycker jag att den är rätt så stilren. Bra modell var det med. Bredvid står min amaryllis som kommit med en eftersläntrande blomma, på en mycket lång och smal stjälk. 

Nä, nu tar vi väl helg va?  Alla ♥ dag i morgon. Firar ni det? Jag och min yngsta dotter skall duka upp lite extra gott på kvällen har vi bestämt. Gosa lite med Harry kanske (katten), det är ju mannen i våra liv... 😍

Komma fram ur garderoben

Den här plåtburken med de skojiga figurerna på, hade alltid min mamma stående i skafferiet, med tuggummi och halstabletter i. Tror det var Toy och Emser om jag minns rätt, i alla fall när jag var liten. I all fall, så har den fått stå i mitt skafferi sen jag tog över den för snart sexton år sen. Det blev nog bara så att jag tänkte att det är en burk som hör hemma i ett skafferi. Men nu fick jag för mig att den väl visst kan få stå framme. 

Även den här lilla kannan har stått i ett skåp sen väldigt många år för jag har haft den ändå sen jag flyttade hemifrån 1982... Jag köpte min lägenhet av min äldsta syster, och hon lämnade en hel del grejer, bland annat den här söta vasen. Visst har jag haft saft i den då och då, men faktiskt alldeles för sällan, den är ju väldigt söt tycker jag. Nu fick även den komma fram och visa upp sig ett tag. Ombyte förnöjer, men jag är så dålig på att "skylta om" på mina hyllor... Jag kör mest på gammal vana. Skall bli ändring på det nu. 

Lilla tavlan har legat i en låda sen jag köpte den på loppis för något år sen. Jag hade tänkt att jag skall ha något annat motiv i den, men det har förstås inte blivit av... så nu åkte den upp som den är. 

Take it isi

Det har blivit några vintriga inlägg i år, men iskylan fortsätter så här kommer ett till. Jag tycker att vinter är härligt, och tänk att det varit två dygn i sträck med minusgrader över hela vårt avlånga land. Så nu visas många iskalla bilder på sociala medier, de ena häftigare än andra. Jag och dottern har varit lediga idag, så vi åkte ner till havet och gick en promenad.   

En del stenar ser ut som små bakelser. 

Med vispad fluffig grädde bredvid.

 

Bild tagen från havet, in mot Snäck. Men nej, jag är inte ute i en båt.

Jag åker skridskor. På havet! Det var faktiskt lite häftigt, och jag kan inte minnas att jag gjort det förut. På insjöar, absolut, men havet vete sjutton om jag åkt på förut. 

 Vi fick för oss att ta med skridskorna i bilen, ifall att... 

En ensam svan. 

Ett par änder. 

En stycken gotlandsbåt vid horisonten. 

Ikväll blir det renbäddat med lakan som frystorkats ute. De doftar ljuvligt! 

Vatten i olika former

Ja men då var första månaden på nya året redan gången. Om jag skall våga mig på en liten väderrapport så har det varit snö och kallt i princip hela månaden, bilden ovan får representera januari 2026. Och ännu kommer det att var kallt, prognosen visar ca 2-8 minusgrader de närmaste tio dagarna. 

Igår fick vi plötsligt besked om att vi kan dricka vårt vatten igen, vilket vi (i Visby med omnejd) alltså inte kunnat göra sedan i början av december. Regionen har kontrollerat och spolat och kontrollerat det igen, och nu har de kommit fram till att det som finns där i vattnet inte är farligt att dricka, så nu behöver vi inte koka vattnet längre. Eller hämta på de två hämtställena som har ställts upp i Visby. 

Det har ju förstås varit rätt besvärligt för många, jag tänker mest på restauranger och vården. Och som det har gnällts om det här med vattnet... Först förstås att det inte är drickbart, det vatten vi betalar för, och att vi inte fick nedsatt pris. Sen att det bara ställdes upp en hämtstation och att den var för nära innerstaden, för tänk på alla som bor en bit bort. Sen blev det is vid pumparna och då kan man ju halka... Nu när det är klart så står visst affärerna med lite för mycket vattenflaskor på sina lager, för de hade ju sagt att det skulle pågå minst februari ut. Själv tyckte jag vattnet som vi hämtade var väldigt gott, faktiskt väldigt mycket godare än mitt vanliga, så det kommer jag att sakna... så lite gnällig är väl jag med. Hahah, ja det är inte lätt att tillfredsställa oss gotlänningar inte 😅  

En familjesaga

Nu har jag läst ut min julklappsbok, Brevbäraren från Lizzanello. Jag beställde den från bibblan i höstas, och det var väldigt lång väntetid, men så fick jag den i julklapp så jag slapp vänta. 

Det är en familjesaga, som börjar 1934 och slutar 1961. Huvudpersonen är Anna, som kommer från norra Italien men flyttar söderut med sin man. Hon är självständig, går inte i kyrkan, hon nöjer sig inte med att vara hemmafru utan vill jobba utanför hemmet, vilket förfärar många. Som i alla släkter (?) finns det hemligheter...

Jag var jättetaggad på att läsa den här boken. Hade kanske något höga förväntningar. Det var lite många namn att hålla reda på i början, innan jag kom in i den. Men sen blev den bra, jag satt i alla fall flera timmar i rad, i flera dagar i rad vilket betyder att det är en bra bok. Det var dock något som skavde lite, som jag inte riktigt kan skriva utan att avslöja för mycket. Men visst är den läsvärd!