Nya mattan och återbruk

Så oskyldigt han sitter där, lilla Casper... Men (för vilken gång i ordningen?) så har vi nu bytt matta igen, under soffbordet.... just tack vare katterna... Mattan, som vi höll på att inte få med oss hem från Ikea för att den inte gick in i bilen, ligger i alla fall på plats sen några veckor tillbaka. Hittills är jag nöjd, den är inte lika känslig för vare sig katthår eller små vassa kattklor som gärna tar sig ett litet "klös"... Den förra mattan som var vävd, helt slät och enfärgat mörkbrun, fick dammsugas typ dagligen samt blev väldigt snabbt ful i väven, av nån liten (pälsklädd) anledning....

Har precis tvättat överdragen till fåtöljerna, och soffkuddfodralen, så nu känns det rätt så fräscht här. 

Pärlhyacinter, nu den sista som står inne för i år, nu får vi njuta av dem ute istället. Just det här exemplaret återser jag nog nästa säsong i någon av rabatterna, det är återbruk när det är som bäst tycker jag!

Bästa vänner

Tack för alla goa hälsningar om Tjorven - det värmer gott! Här är så tomt och tyst, jag kommer på mig hela tiden med att tänka som att hon ännu finns. Som att jag instinktivt vänder mig mot hennes plats när jag öppnar köksdörren när jag kommer hem, eller att jag väntar mig att hon skall komma mot mig när jag kommer ner i köket på morgnarna... Hon var en fin vän, vår Tjorven!

Bästa vänner är dagens tema i Blommig Fredag, men det skall ju handla om blommor! Lavendel och rosor är väl en klassiker, på vänner som passar ihop!

Funkia trivs nog med de flesta, bara vännen gillar lite skuggig plats så. Funkia, ormbunke och stjärnflocka är en trio som går riktigt bra ihop!

Ibland är det party med ett helt gäng vänner; pioner, daggkåpa, kantnepeta och faktiskt en vit ros där mitten i också. 

Liten vän som kan dyka upp lite varstans, akleja, här med kantnepeta och vallmo.

Heuchera är en vän man kan lita på, hon stannar där man sätter henne och hon är vän med de flesta! 

Smyger in lite djur ändå...;) Här är två killar som verkligen blivit bästa vänner! De sitter jämt så här bredvid varandra, tror nog de skulle vara lite som Bill och Bull om de kunde prata!

På söndag kväll är det dags för mig, att träffa mina bästa vänner! Nu är det längesen vi sågs, hoppas alla håller sig friska nu så vi får till en träff!  

♥ Tjorven ♥

I går fick jag ta det svåra beslutet, som alla djurägare fasar för... Min finaste lilla Tjorv, fick somna in. 13 år gammal blev hon, och hon har varit "min" de sista ett och ett halvt åren, vilket förstås gör det enormt mycket jobbigare... Nu är det så tomt borta i hennes hörn, ingen som ligger och tittar på oss när vi äter, ingen som svansar runt, undrande om vi skall ta och gå ut en promenad... ingen som tittar på mig med stora nötbruna ögon...

Sov gott min älskade hund

 ♥

Bananzatårta

Kaffekalas har vi inte idag, men det skulle vi ha haft om gubben min jobbat på hemmaorten. Men nej, istället befinner han sig i Kosovo på sin födelsedag, så kaffekalaset fick vi ha förra söndagen. 

Bananza var det beställt, hans favorittårta! Jag gjorde den lite annorlunda än sist, godare om ni frågar mig, och lite enklare för jag hoppade över momentet med bananer och gelé ovanpå tårtan, så någon riktig Bananza är det väl egentligen inte, inte utseendemässigt i varje fall...: 

Bananzatårta

Tårtbotten: 

7 ägg

4 dl socker

2 dl vetemjöl

2 dl potatismjöl

3 ½ tsk bakpulver

3 tsk vaniljsocker

Vispa ägg och socker pösigt, blanda i det torra försiktigt med slickepott. Smörj en rund form, 28 cm i diameter med smör och använd bakplåtspapper på sidorna så det sticker upp en bit - den blir hög!   Grädda i 175 grader i ca 35 minuter. 

Dela den kalla tårtbotten i tre delar. Lager 1: Bred ett lager med vaniljkräm (jag vispar ihop sånt där färdigköpt pulver), och så skivad banan ovanpå det, därefter ett tunt lager grädde. Lager 2: Ett lager med grädde samt därefter riven mandelmassa. Därefter sista botten och grädde runt hela tårtan. Ovanpå la jag en färdigköpt marsipanplatta (eller vad det heter....)  som jag pudrade över med kakao och florsocker. 

scilla från trädgården

Jag tror faktiskt han är inne och kikar på min blogg nu när han är iväg...Om du gör det - Grattis från oss på hemmaplan! ♥

Ett vitt hav - och blå känslor

Helt vitt av vitsippor är det ute i skogen nu. Helgen har bjudit på ett fint väder, och ja, vi fick lite varmare som jag bad om i fredagens inlägg. Solen har skinit, fåglarna kvittrat och det har varit så där ljuvligt att gå ut och gå i skogen.

... här är en av "mina" skogsvägar... (det är för övrigt den vägen som Pippi Långstrump red på, hem från det där kalaset som urartade, hos Tommy och Annika). Det var också här som jag och mamma gick armkrok tillsammans, i sakta mak, för fem år sen, bara någon vecka innan hon somnade in. Det var här hon sa "Hej då" till skogen, som betytt så mycket för henne... Då som nu var det helt vitt av vitsippor, och allt det vita gör att saknaden bubblar upp i mig....

...och här är min fina Tjorven, min följeslagare på promenaderna. Hon har varit lite dålig i helgen, så pass att jag var riktigt orolig att det var dags nu...men så piggnade hon på sig igen.... hon är dock 13 år, och jag förstår ju att det inte kan vara så där väldigt länge kvar. Men ändå är man inte riktigt beredd. Jag som egentligen inte är hundmänniska, har kommit denna hund nära. Hon är vår "urmoder" i vår kennel, hon har fått tre kullar och hennes dotter har vi haft två kullar med.. Och efter hennes pensionering är hon liksom "min" hund, annars är det ju husse i familjen som håller på med jakt och hundar. 

"Ja, visst gör det ont när knoppar brister, varför skulle annars våren tveka..."

Hej våren!

Hur går det med den där våren egentligen? Vi är inne i halva april - alltså har halva våren gått?! 

Och visst, trots att det varit kallt mestadels, så nog kommer det upp lite grönt och nån annan färg här och där, sakta men säkert! 

Än är träden kala men det är så det skall vara. Gärna sakta men säkert för min del, fast nog kunde det få vara liite varmare...

Gulligt och smått på sina håll, en söt liten bollviva har tittat upp...

...och här vita löjtnantshjärtan på gång. 

....och massor av röda pionskott, så välkommet och kärt återseende! 

Alla dessa val...

Alla dessa härliga i-landsproblem... Har ni tänkt på att om man börjar att ändra eller byta ut en grej, så leder det till fler ändringar... 

 

Det var dags att byta ut vår kyl, så vi åkte in till den gigantiska vitvarubutiken. Som råkade ha 20 % på alla vitvaror den helgen. Så då passade vi förstås på att beställa både fläkt, spis och ugn i samma veva, grejorna är ju 15 år, ugnen gräddar ganska ojämnt, spisen likaså... Men, men , när vi ändå skulle byta ut spisen bestämde vi oss för att byta ut den mot en inbyggnadsugn och häll istället. Det är ju lite snyggt och det fick väl gå att det drog med sig att vi behövde en ny bänkskiva här vid spisen.  

Det var ju bara det att vår sort fanns ju inte kvar i sortimentet! Och nu är spisen beställd, så det är bara att bita i det sura äpplet, och byta ut alla bänkskivor, dvs 4,5 meter...  

 

Så vilken skall man välja? Körsbär, bok eller ek? Om vi tänker oss att vi skall byta ut köksgolvet nån gång i framtiden, så måste man väga in det i valet... 

Eller skall man snika och bara byta ut två av de tre bänkskivorna. Den här till vänster är ju inte precis bredvid de andra....och de kostar ju inte gratis precis...

 ...vem är i så fall mest lik den gamla? Eller skall jag ta den jag tycker mest om...och vilken tycker jag mest om? Oj, oj, detta är svårt för en velig person som jag...

Katter är renliga djur!

Det är kanske därför jag har sällskap av dem när jag är i badrummet...? Eller så är det den där vattenkranen som lockar...

...och ibland kan det bli lite trångt där vid kranen. 

...och Myzan som är yngst vinner oftast kampen om vattenstrålen.

Matte, säg till henne att vi också vill ha vatten! Jag har ju ändå namnsdag idag! 

Jag är stolt!

En trädgård blir inte till av sig själv, så jag tycker visst man kan vara stolt över det man har åstadkommit. Jo, jag är nog ganska så stolt över det jag har gjort med den här trädgården ändå. Den var inte kul när vi tog över den, för 15 år sen. Jag har sakta men säkert skapat min oas efter de förutsättningar som finns. 

Och lite stolt är jag allt över de träd jag har planterat, tex den här pilen som var yttepytteliten då, för 12 år sen, och som nu är väldigt rejält jättestor! 

Sen finns det ju lite mindre sorter som är värda att vara stolt över, här min kinesiska buskpion som jag planterade för 10 år sen. 

Och uteplatsen som jag själv har bestämt hur de skall se ut, lite stolt är jag allt ;)

Om ni undrar varför jag verkar så mallig idag, så är det för att det handlar om stolthet i Blommig fredag ;)