Lugnet efter stormen

Stormen Simone har dragit förbi, och idag och säkert en tid framöver kan vi läsa om hennes framfart i tidningarna. Här på Gotland hade vi vindar med upp till 36 meter per sekund på vissa ställen, och en hel del strömavbrott.

Hemma i min trädgård bröts en gren av från pilen, det var allt! Skönt, jag var faktiskt lite orolig där på natten, när det knakade i huset... man blir lite påmind om sin litenhet här i världen... och att vi ändå är förskonade här i Sverige, tänk vad många naturkatastrofer som gör folk hemlösa och skadade runt om på vårt jordklot... 

Nu har i alla fall lugnet lägrat sig här hemma, några av träden gapar tomma från löv, vilket inte gräsmattan gör längre =) Och idag verkar det bli en solig och fin höstdag.

Ha det gott mina vänner som tittar in här!

Så mycket bättre!

 

Vill bara kika in och önska er en fin lördag, och så påminna er om att Så mycket bättre börjar på teve i kväll. Som vanligt har det spelats in vid detta mysiga ställe Grå Gåsen, som har satt Burgsvik på kartan för hela Sverige!

Ha det fint!

Om växten själv får välja...

Hos mig får väl inte växterna i rabatterna välja själva så där värst ofta, där brukar det vara jag som bestämmer. Är det så att det inte passar så förpassas man -läs växten- till någon annan plats. Det kan vara till en annan rabatt eller helt enkelt komposten.

 

Men vissa växter försöker ju... Malva till exempel, ja jag har skrivit om henne förut... Hon sätter sig lite överallt, både här och där, och oftast låter jag henne hållas.

 

som till exempel här genom studsmattan.
 

Vid rabatten vid hundgården har det sett ut så här i några år, det här är från förra året. Ni ser den höga fina malvan till vänster om det gula dagögat.

 

...sett inifrån hundgården.
 

...men i somras hade hon bestämt sig för att flytta....

 

...in bakom dagögat istället!

 

Men som sagt, här får inte växterna bestämma själv, så nu har jag ersatt malvan (alltså på den ursprungliga platsen) med riddarsporrar. Men jag lär inte bli av med malvan, hon lär nog dyka upp lite här och var, och det får hon väl göra då, jag gillar ju henne!

 

Från frö till bord

Ja, kan ni tänka, jag har lyckats med min första sådd!  

Jag som inte är nåt alls för det här med sådd, tycker mest det är besvärligt och har ingen klok plats att ha de små plantorna. Men i våras fick jag för mig att jag i alla fall skulle prova i liten skala, så en gammal kakburk fick agera barnsäng åt de små liven, och fick stå lite "i vägen" (som jag ju tycker att de gör) på köksbänken Och visst kom det upp små gröna plantor...

...som sedermera hamnade i rabatten...

 

...och slutligen på mitt bord!

Om det var värt det, och om jag tänker göra om det? Nja, jag tror inte jag fick blodad tand precis, för dels är det ju det här med platsbristen inomhus, men sen hade jag ju lite bekymmer med vart jag skulle göra av plantorna utomhus också, jag har ju lite trångt i rabatterna. Men man skall väl aldrig säga aldrig...

 

Men i alla fall, astrarna har glatt mig nu i både september och framförallt i oktober när inte så mycket annat blommar, så de får faktiskt bli min favoritväxt den här månaden!

 

Nu är det klippt...

Ja, gräset alltså, för en sista gång (?) Det var en del löv som fallit så då passade jag på att klippa gräs och löv på samma gång. Det är ju bra mycket roligare att klippa gräs än att räfsa löv om du frågar mig, och det är bara bra för gräsmattan med lite lövklipp som maskarna kan käka på. Så det kanske blir att ta fram gräsklipparen nån gång till, när resten av löven fallit, nån gång i slutet av november alltså...

 

Men det kändes i alla fall rätt bra när det var gjort, det blev ju till och med lite fint i trädgården igen, med nyklippt gräs!

 

Pelargonerna fortsätter att blomma och blomma, de fattar tydligen inte att säsongen är slut

Eller så är det därför de blommar, för att dra ut på det och slippa komma ner i källaren på vinterförvaring ett tag till.

Jag plockade en pion...

...som blommade så fint i trädgården...

Nej, jag skojar bara, det är Austinrosen Jubilé of Celebration som ännu blommar så vackert, och jag förundras varje gång jag ser den hur pionlik den är! Och doften är precis lika ljuvlig som piondoft! Kan en ros ha bättre egenskaper?  Sen att den dessutom ännu i oktober bjuder på så här vacker blomning gör den ju till en helt fantastisk ros!

 

Men på tal om pioner så har jag äntligen fått ner de två senaste nyförvärven i jorden. En som jag köpte i somras som stått i kruka i väntan på att jag skulle hitta en plats, samt en rot som kom nu i veckan, som välkomstpresent när jag tog en prenumeration på Allt om trädgård i våras. Det fick bli en liten omändring i en av rabatterna, och några daggkåpor fick ge plats åt pionerna.

För ett halvår sen

började det att spira i det brungråa gräset...

 

 

...och så här såg det ut från min altan, med  lite penséer i krukor, pärlhyacinter och en gråbrun gräsmatta i bakgrunden. Vi hade just klappat/hamlat vår pil pga att den drabbats av pilskorv. Våren var sen så allt låg i sin linda, perennerna vilade under jorden, snön har just försvunnit och vi hade hela den härliga säsongen framför oss....

...och idag ser det ut så här. Trädet är grönt och friskt och på altanbordet är det lite höstpyntat. Det mesta av säsongen ligger bakom oss, även fast den inte är helt slut förstås... 

Päronrabatten såg ut så här i april, grå och trist men kikar man nära börja det spira...

 

... och nu, det som varit grönt i ett halvår börjar anta en mer gul ton (och där fick jag även till oktobers månadsbild, vill du se hur den sett ut de övriga månaderna så kika här). Nu har vi ett halvår framför oss, med kallt, snö (?) och sedermera brun gräsmatta igen, innan grönskan är på gång igen. 

 

 

Det eviga kretsloppet... och även veckan går om och om igen, och nu är det fredag - veckans bästa dag!

Min trädgårdsstil... fortsättning

  

Eller så är det så - som jag läste i en trädgårdstidning (man hittar mycket i tidningar och böcker...) att jag har utgått från den stilen jag har på inredning och kläder när jag "inrett" min trädgård. Medvetet eller omedvetet det vete sjutton, men tipset i tidningen var i alla fall att man skulle utgå från den stilen man tycker om i inredning och kläder när man anlägger sin trädgård.

Och vad har jag för stil då? Jo, den är ju ganska blandad...jag gillar ju att blanda gammalt och nytt i inredningen, jag gillar när det finns öppna ytor och inte blir för plottrigt, och jag gillar ljusa och dämpade färger, både i inredningen och när det kommer till kläder. Det får helt enkelt inte bli för färgglatt och för skrikigt.

...och öppna ytor har jag även utomhus

och gammalt och nytt, tja där kommer väl mormorsblommorna in, blandat med lite sten här och var.

Och det när det kommer till trädgårdspynt och pryttlar i trädgården, så vill jag ju så gärna, det ser så fint ut hos andra, när krukorna står där och trängs, men det är precis som att jag inte orkar med för mycket grejor, det får vara små stilleben/grupper här och var men inte mer...

Och så färgerna då? Jag faller alltid för vita, rosa och lila/blå när det kommer till växtfärger. Inga röda och orange, helst inga gula för den delen. Enkelt och inte för många färger och det stämmer väl rätt bra med mitt inredningstänk också, även fast jag inte har blått inomhus. Så nja, det där med färger stämmer väl inte helt heller, men ingen regel utan undantag.

Vilken trädgårdsstil har jag egentligen?

Att läsa - både tidningar och böcker -  är ett måste, och sist jag var på biblioteket smög det -som vanligt- med en trädgårdsbok också... denna gång blev det Trädgårdsdesign för stora och små trädgårdar av Helena Åhlund. En läsvärd och inspirerande bok, som man väl borde ha haft innan man började anlägga sin trädgård...

 

Jag tillhör - som väl de flesta -  de som inte haft någon plan när jag gjort rabatter och planterat träd. Det har blivit efter hand och en hel del har ju fått byta plats både en och två gånger, efterhand jag kommit på nya idéer...

Ett av kapitlen handlar om olika teman man kan ha i sin trädgård, och det var lite kul att läsa om vilka växter som passade in i olika teman. Jag som gått i tron att min trädgård går åt den romantiska stilen, med mormorsblommor som det brukar stå i trädgårdstidningar, får kanske tänka om?

Visserligen har jag en del växter som hör till torparträdgården. De går i romantiskt rosa och blålila och kan vara aklejor och pioner.

 

 

 

Men så har jag rödbladigt silverax "Brunette" och alunrot, som är växter som passar i den moderna trädgården.  

 

 

Silverpäron, lammöron, stäppsalvia och lavendel för tankarna till en medelhavsträdgård.

 

...medan bland annat funkia, strutbräken, grusgångar...

 

  

 sten och gräs lutar mer åt den asiatiska trädgården.

en gammal vriden enestam - naturlig trädgård?

 

 

 Tja, jag verkar ha en salig röra av stilar!  Vad har du för trädgårdsstil?