En familjesaga

Nu har jag läst ut min julklappsbok, Brevbäraren från Lizzanello. Jag beställde den från bibblan i höstas, och det var väldigt lång väntetid, men så fick jag den i julklapp så jag slapp vänta. 

Det är en familjesaga, som börjar 1934 och slutar 1961. Huvudpersonen är Anna, som kommer från norra Italien men flyttar söderut med sin man. Hon är självständig, går inte i kyrkan, hon nöjer sig inte med att vara hemmafru utan vill jobba utanför hemmet, vilket förfärar många. Som i alla släkter (?) finns det hemligheter...

Jag var jättetaggad på att läsa den här boken. Hade kanske något höga förväntningar. Det var lite många namn att hålla reda på i början, innan jag kom in i den. Men sen blev den bra, jag satt i alla fall flera timmar i rad, i flera dagar i rad vilket betyder att det är en bra bok. Det var dock något som skavde lite, som jag inte riktigt kan skriva utan att avslöja för mycket. Men visst är den läsvärd!

Läst en bok, bokat en bok, kollat på böcker och bokar.

Nu har jag läst uppföljaren till  De fenomenala kvinnorna på Grand Hotel, av Ruth Kvarnström Jones, nämligen Väninnorna på Nordiska Kompaniet. Jag tycker hon har gjort bra research, mycket intressant att läsa om hur NK kom till och hur vardagen är runt första världskriget. Kanske inte riktigt lika fängslande som den första boken, men det kan ha att göra med att det är rätt många personer inblandade, och det rör till det i mitt huvud. Men helt klart läsvärd. 

I går var en solig dag så jag tog mig till bokskogen, tillika min barndomsskog. Och där står de ännu så stora och ståtliga, som de gjorde när jag var barn. 

Mysigt att promenera i löv är det också! 

Idag var det lite mer novembermörkt, mulet och regnet hängde i luften. Då passar det väl ypperligt att åka till biblioteket, speciellt nu när jag behövde lite nytt att läsa. Hittade tyvärr inte det jag letade efter, den jag helst ville ha (Brevbäraren från Lizzanello, som Solstrimmor tipsat om)  var det nitton före i kön som skulle läsa, så kanske till midsommar..? Det blev istället några spontanare, är de bra kanske det kommer ett boktips framöver.

 

Så här vackert har vi utanför vårt bibliotek, och här finns ett café så man kan sitta och fika med den utsikten. Men eftermiddagen kändes rätt lång så vi tog en tripp ut på landet.

Så vi fikade med den här utsikten istället. Tofta kyrka, vid Berså butik. 

Här inne var det mysigt och inspirerande som vanligt. Var bra sugen på en sån där vitpepparkrans som hänger där på knoppbrädan, men jag kom på att jag nog har något liknande från förra året. Det blev en julkudde istället... ;) 

...och gofika! 

Bästa boken i år

Sommarhalvåret är lästid för mig, och det har blivit några stycken, bland annat de här som jag skrev om i början av sommaren, samt några till. Jag tror jag har blivit mer kräsen med vad jag läser, det är inte många böcker som fångar mig till hundra procent. Och nej, det behöver kanske inte alla böcker göra, men när man får en sån i sin hand, att man blir helt betagen och bara vill vara i boken hela tiden, man nästan läser lite sakta för att den inte skall ta slut, då är det något extra.

En av de böcker jag har läst i sommar är en sån bok. Tranorna flyger söderut av Lisa Ridzén. Oj, så berörd jag blev av den. Ja, så har den fått flera pris också, så jag är inte ensam om att tycka att den är fantastisk. 

Boken handlar om Bo och den sista tiden i hans liv. Han bor ensam efter att hans fru flyttat in på ett demensboende. Helt själv är han inte, han har ännu sin älskade hund, och så kommer ju hemtjänsten flera gånger om dagen. Men det blir många timmar av ensamhet, och minnen från livet som varit blandas med tankar om hur han skall lösa relationen med sin son, innan det är för sent. Det blir inte bättte av att sonen är på honom om att han inte kan ha kvar sin hund hemma, det det rör upp känslorna hos Bo.

Boken är berörande och tankeväckande. Man får en inblick om hur det kan vara att bli gammal och ensam, hur det är att förlora en livskamrat in i demensen. Hur man får inse att inte kroppen är med en längre, och hur man inte längre har makten att bestämma över sitt liv. Det är en stark berättelse och det är svårt att inte sväva iväg i tankarna, på sina egna nära och kära som har gått bort, och hur de hade det den sista tiden. Och hur man själv kanske kommer att ha det en dag. 

Det är också en bok som alla som jobbar inom äldrevården borde läsa. För det blir så tydligt hur viktigt det är med närvaro, empati, ett glatt humör samt även beröring då och då. 

Orkar du läsa en bok som går i långsamt tempo? Orkar du bli riktigt berörd, och vara beredd på att kanske hulkgråta? I så fall, läs den!

Boktips

I början av året köpte jag några pocketböcker, och nu är de lästa, och jag kan rekommendera dem alla tre. 

Jag började med Döda kvinnor förlåter inte, av Katarina Wennstam. Jag brukar inte läsa deckare, och jag vet inte om den verkligen räknas som en deckare heller, även om det var ett par mord inblandade. Det jag gillade med den är att den utspelar sig kring förra sekelskiftet, och den handlar främst om hur kvinnorna hade det då. Tänk så mycket som har förändrats, och så mycket som inte har det... Tänker framförallt på hur kvinnor sågs som "andra klassens medborgare" De blev omyndiga när de gifte sig, mannen bestämde över henne. Hon fick inte skilja sig, inte ens om hon blev misshandlad av sin man. Inte jobba med vad hon ville, inte läsa vilka böcker som helst, inte röra sig ute på gatorna på kvällstid... Och tänk så många kvinnor som fick sätta livet till på grund av illegala aborter medan mannen levde på som om ingenting hade hänt. Som sagt, mycket har förändrats, men mycket har inte det... 

Det fortsatte i samma tidsanda i bok två, De fenomenala kvinnorna på Grand Hotel, av Ruth Kvarnström Jones. Inga mord eller direkta intriger, men starka kvinnor som går emot strömmen för tiden som var. Systerskap. En historisk skildring av hur det var på den tiden, ur kvinnligt perspektiv. Lite som Fröken Frimans krig som gick på teve. 

Sista boken utspelar sig mer i modern tid, Syskonfejden av Moa Herngren. Den handlar om tre syskon och hur samma situation skildras ur deras tre olika synvinklar. Intressant det där, och det är nog så, även om man växer upp i samma familj, kan man ha helt olika slags barndom. 

Den första boken gillade jag nog allra bäst, och den ingår i en serie som heter Sekelskiftesmorden. Del två har inte kommit ut i pocket ännu, men på bokrean hittade jag den inbunden, för samma pris som en pocket. Så den har jag precis läst ut nu. Lika läsvärd den, här får vi återse de fyra kvinnorna som lärde känna varandra i första boken. Nu var jag tvungen att kolla vilken genre den tillhör. Ja men se där, kriminalroman/deckare. Jaha då har man gått och blivit en som läser deckare då. Men jag tror att den tilltalar mig främst för vilken tidsepok den tillhör, samt hur den är skriven. Den är inte för spännande, för sånt klarar jag inte av. Men nu längtar jag efter trean, när kommer den månntro? 

Stacken

Jag fick låna en sån bra bok av en kollega för ett par veckor sen. Stacken, skriven av Annika Norlin. Kan varmt rekommendera den. 

Huvudpersonen är Emelie, som har en utmattning och därför bestämmer sig för att komma bort från stan. Hon åker långt ut på landet, norrut i Sverige och börjar tälta i en skog. En dag ser hon en grupp människor, som beter sig lite annorlunda, och hon börjar spana på dem. De är sju personer, som av olika anledningar har hamnat utanför samhället, och vi som läsare får en inblick i de olika karaktärernas historia och varför de har hamnat i Stacken, som gruppen kallar sig. När Emelie sen träffar dem, blir det omskakande för både henne och gruppen. 

Först kändes boken lite märklig, och jag hade även lite svårt att hålla isär de olika karaktärerna, men efter tag fångade den mig och sen kunde jag inte släppa den. Språket är enkelt, sakligt och nästan poetiskt. Det är en läsupplevelse som sticker ut mot andra böcker. En fantastisk bok, läs den! 

Läst och lyssnat

Sommartid är lästid för mig. Jag har påbörjat nio böcker i sommar, men bara sex av dem har jag läst färdigt. Vet inte hur andra gör, men om inte en bok fångar mitt intresse efter sisådär femtio sidor så ger jag upp. En av dem, Shuggie Bain av Douglas Stuart hade jag provat att läsa förut, när jag köpte den på en bokrea, men nu tänkte jag ge den en chans till. För jag trodde verkligen att det är min typ av bok. Den har ju fått sån fin kritik, och vunnit Bookerpriset 2020, och alla recensioner jag läser är så positiva. Men icke, den fångade inte mitt intresse den här gången heller, så jag gav upp nu med, efter fyra kapitel. Nu har den fått sina chanser, och åker därmed till Röda korsets Kupan. 

På bilden ovan är de åtta pocketböckerna jag köpt i sommar, jag lockas ju ibland av såna där erbjudanden som "köp fyra betala tre". Av de sex böcker jag läste, som alltså därmed var helt okej, är det två som jag kan rekommendera. De står längst till höger. Dels Barntjuven av Ellen Marie Wiseman. Utspelar sig 1918, då Spanska sjukan härjar. Den handlar om Pia som är tretton år, och som blir föräldralös när hennes mamma dör i sjukdomen. Hon står då själv med sina små tvillingbröder, och när hon ger sig ut för att skaffa mat åt dem, kollapsar hon, vaknar upp på ett sjukhus för att senare tas till ett barnhem. Samtidigt så är en granne till henne utom sig av sorg för att hennes son dött, och när hon ser Pia lämna sina bröder utan uppsikt, tar hon ett grymt beslut. 

Den andra boken är Den hemliga våningen av Kelly Bowen. Den handlar om Estelle som lever i Paris under andra världskriget, samt om hennes dotterdotter Lia som i nutid ärver mormoderns lägenhet i Paris, som ingen i släkten ens visste fanns, och som stått öde i många år. Historien pendlar mellan nutid och dåtid, och vävs ihop mot slutet. Jag gillar det greppet, att en historia i nutid kopplas ihop med händelser som skett tidigare. 

Sen var  de övriga okej förutom de längst till vänster som jag alltså inte orkade läsa klart. Har någon läst dem och anser dem vara helt outstanding bra får ni gärna försöka övertyga mig, annars åker även de till Kupan. 

Sommartid är också Sommar i P1. Jag har långt ifrån lyssnat på alla program, för även där är det så att de måste fånga mitt intresse, egentligen redan i presentationen men även den första kvarten. Jag har ännu några som verkar intressanta, som jag skall lyssna på, men av de jag femtontal jag lyssnat så är det starkaste programmet Jennie Walldéns. Med sin behagliga röst berättar hon om när hon som 6-åring lämnades bort för adoption av sin mamma i Korea, som förstod att hon inte hade någon framtid där, eftersom hon var född utom äktenskapet och därmed inte fick vare sig gå i skolan, få läkarvård, aldrig kunna gifta sig eller ens ha ett bankkonto som vuxen.  Jag tänker att som 6-åring förstår man en hel del, och att då bli lämnad av sin mamma, sin trygghet som vinkar av en, och sen åka med vilt främmande människor som inte pratar sitt språk, tvärs över jordklotet,  och man har ingen aning om vart eller hos vem man skall hamna. Alltså, detta var ett så starkt program, och hon berättar så fint och ändå så osentimentalt. Rekommenderar starkt! 

Har ni lyssnat på något speciellt bra så tipsa gärna! 

Semesterlunk

Är inne på tredje semesterdagen. Sköna lite slappa dagar har det varit, inte mig emot! Oavsett vad som står på programmet, om det nu står något alls, så är bästa stunden på dagen när jag sitter ute på altanen i skuggan, äter frukost och läser tidningen. Jag tillhör nog en utdöende art, som envist håller i och har papperstidning. Men har svårt att tänka mig att vara utan det, så det är bara att hoppas att den kommer att leva vidare ett tag till. 

På tal om att läsa så har jag laddat upp med fyra nya böcker till semestern. Har börjat i den översta, Matthew Perrys självbiografi. Den är bra, både roligt skriven och sorglig eftersom han mådde så dåligt samt att man vet att utgången inte blev bra... Översättningen har dock en hel del övrigt att önska, men eftersom jag är urdålig på engelska och därför inte läser engelsk litteratur är det bara att gilla läget. 

 

Nej, om man skulle ta och åka till stranden kanske. Rent av få i den där gamla kroppen i vattnet till och med, det har inte blivit av med den varan ännu i år... 

Nyss sommar, snart vinter

 

Nu har vi ju inte haft det lika illa som i övriga södra Sverige, men nog har det blåst här alltid. Men idag, så var det äntligen vare sig blåst eller regn. En skön, stilla (!) höstdag alltså! 

Och träden har ändrat färg, det tog tid i år, men till slut så! Hösten kom sent i år, det var ju sommar hela september. 

Men hösten verkar bli kort också, i min brevlåda häromdagen låg en fin bok jag förbokade för någon månad sen. Underbara vinter av Clara Lidström. Bläddrat lite i den, den verkar jättemysig, men jag tror jag suger lite på den karamellen ändå. Men i mitten av november, då tänker jag lusläsa den! 

Idag blev det höstpyssel i trädgården, jag tog bort gamla sommarblommor, klippte ner en del perenner. Grävde upp min enda dahlia, som för övrigt aldrig gav någon utslagen blomma, så vete sjutton om jag skall ge den en chans till.  

Tack för alla tips om vad jag kan göra med min rör-vägg i köket! Skall fnula lite mer på den. I skrivande stund blev jag överbjuden på Tradera, på en jättefin gammal knoppbräda, som jag fick för mig att jag kunde ha där, på ena sidan rören. Men 500 kr plus frakt, det var inte billigt. Men pulsen gick upp i alla fall... 

Påskharen har varit på besök

Påskharen kom tidigt i år! När jag åkte hem från jobbet fick jag ett sms att ett paket var levererat till min dörr, och visserligen var smset från ett postföretag, men jag tänker att det nog var haren som bett om hjälp med leveransen... ;) I alla fall var det Jenny Strömstedts och Victoria Skoglunds helt färska bok Ett år av liv i trädgården som kommit. Om ni inte har hört dem i podden Röda vita rosen, så tycker jag ni skall göra det, de är så härliga och roliga. Det är en trädgårdspodd men de pratar om annat också, bjuder mycket på sig själva och det blir rätt så fnissigt ibland! 

 

Signerat av dem båda. Det blir härlig läsning nu i påsk.

I måndags bestämde jag att det fick vara slut på vintern, så jag ringde och bokade byte till sommardäck på bilen, och fick en tid nu i morse. I går kväll såg det ut så här... Lökar och perenner som är på väg upp, med något vitt täcke över sig, och det var ännu rätt halt i morse. 

Dock sa min väderapp att nu är det plusgrader att vänta, och när jag hämtade bilen på hemvägen från jobbet, så var det barmark och rätt så milt och skönt till och med! 

Nä, nu tar vi påsk va! Önskar er en glad sådan!!  

Bakom kulisserna

Men så blev det då ännu mer roligheter, ja det är väl bäst att passa på när tillfällen bjuds. Dottern slängde ur sig en kväll: Mamma, de vill ha publik till Hellenius Hörna, skall vi åka till Stockholm? Vi kan ju passa på att shoppa lite... 

Ja, det kunde ju vara roligt att se hur en sån där inspelning går till. Gratis var det med, och ett glas bubbel ingick, och gratis och bubbel är ju gott, så varför inte? 

Det blev en kul upplevelse. Vi fick börja med att spela in några fejk-skratt och applåder, så att de hade att klippa in, om det skulle behövas, att vi kanske inte skrattade tillräckligt när det passade. 

Sen fick David börja med en påannonsering om det här programmet, som alltså tillhör programmet veckan innan, det hade de tydligen glömt eller så hade något blivit fel. Sen gick han ut och bytte kavaj för kvällens avsnitt.

 

Efter att programmet var färdigt, fick David göra om några av intervjufrågorna, men utan gäster i soffan. Så allt man ser är alltså inte äkta! Skall bli roligt sen att se resultatet på teve, det lär klippas ner en del antar jag, för han pratade rätt länge med gästerna. 

Vi hade ingen aning om vilka gästerna skulle vara för det framgick inte när vi bokade. Det var Bianca, Sarah Dawn Finer och Tareq Tayler. Härliga alla tre! 

Sen  blev det övernattning hos stora dottern, och därefter en dag för shopping på Mall of Scandinavia, innan hemfärd med båten. Myzan la sig demonstrativt i resväskan när jag packade upp - nu åker du ingenstans igen matte!  

Nu blir det en stilla helg, på flera vis. Stilla för att det är Allhelgonahelgen. Tänder ett ljus och tänker på de som gått före, många har det blivit i år... 💔

Stilla som i att det inte är något speciellt på schemat, till kyrkogården var jag redan i går kväll, och det regnar så jag vill heller inte gå ut. Istället sitter jag inne och läser. Har just läst ut en bok, Harriet och Olle, som jag vann tidigare i år, och som min kära bloggvän Eva-Mari har skrivit. En mysig bok!

Sommarens böcker

Jag brukar teckna ett abonnemang på ljudböcker över sommaren, så även i år. Jag började i och för sig redan i våras, när jag höll på att renovera som bäst. Så avkopplande att lyssna på en bok samtidigt som man målar eller tapetserar. Men det är bara när jag gör något samtidigt, som jag kan lyssna, sitter jag ner brukar jag istället variera genom att läsa boken som e-bok istället. Men i alla fall, det har hunnit bli några stycken, och jag vill tipsa om de jag tyckte var bäst. Jag inser nu när jag sammanställer dem, att de har en viss röd tråd. Ja, jag kanske är sån att jag snöar in på ett visst tema... 

Räkna hjärtslag, av Katarina Widholm, som handlar om unga norrländskan Betty, som tar plats som hembiträde i Stockholm straxt före andra världskriget. Hon inleder en kärleksrelation med en man, hon blir gravid, och sedan försvinner han spårlöst ur hennes liv. Den är vardagligt skriven, och beskriver nog rätt väl kvinnors liv på 30-talet. Jag läste även uppföljaren Värma händer, som dock inte kom upp i riktigt samma klass som den första. 

Innan de tog oss, av Lia Wingate. Gripande och bygger på sanna historier och skandalen om hur barn från fattiga förhållanden kidnappades och såldes till välbärgade familjer, i Amerika på 30-talet. 

Flickan i brevet, av Emily Gunnis. Lite samma tema som ovan, och även den baserad på verkliga händelser fast i England på 50-talet. Unga gravida kvinnor som skickades till hem för ogifta mödrar, där de hölls fångna under slavliknande förhållanden av katolska nunnor, och barnen adopteras bort mot deras vilja. Kanske att den spårade ut lite mot slutet, men ändå bra och fängslande. 

Till slut en betydligt mer lättsam roman, Je m´apelle Agneta, av Emma Hamberg. Det är en feelgoodroman, en roligt skriven sådan.  

Men nu har jag bestämt att säga upp abonnemanget för den här gången. Har ju massor av "Sommar i pP1" som jag inte hunnit lyssna på, samt så har jag ännu olästa böcker från bokrean i februari! Nej, nu är det dags att ta tag i dem! 

Böcker

Som kanske är bekant, så pågår den årliga bokrean just nu. Jag brukar inte slänga mig iväg på den nuförtiden, som jag kanske gjorde förr. Har helt enkelt inte plats för så många böcker längre tycker jag.

Men jag hade just sträckläst den här boken Brevet av Kathryn Hughes, som jag fick låna av min granne i helgen, och hade väl läslusten i mig, så jag kikade in i bokaffären i går, när jag ändå var ute på andra ärenden. Det kunde ju, om inte annat, finnas någon ny rolig trädgårdsbok, som jag inte visste att jag behövde...

 

Men nej, hittade ingen trädgårdsbok, däremot fångade två stycken av Majgull Axelssons böcker mitt intresse. Hon har ju skrivit en av de bästa böcker jag läst, Jag heter inte Miriam, och de här två verkade bra när jag läste på baksidan. Den jag aldrig var, och Inställd resa till Sabarmati. 

Sen fick jag ögonen på en bok som heter Mina första 94 år, och det lät ju som att det skulle finnas en del klokskap i en sån bok, så den fick också följa med hem. Och på tal om klokskap så bokade jag ett exemplar av Jag kan ha fel, av Björn Natthiko Lindeblad (den tidigare munken som så tragiskt fick ALS och avled nu i januari), som jag visserligen redan har läst men det är en sån typ av bok som man gärna kan återvända till. Den var slutsåld men förhoppningsvis skulle den komma in igen.  

Och sist men INTE minst! När jag kom hem från turen på stan, vad låg i brevlådan om inte min vinst från Eva-Mari Heimer med bloggen Solstrimmor! Hennes senaste bok Harriet och Olle! Tack, så roligt att vinna! Kika gärna in till henne här och se hur vinstdragningen gick till... Så klart var det en katt inblandad och då går det som det går.... ;) 

Nu har jag att läsa! Och lite verklighetsflykt kan kanske behövas dessa oroliga tider... 💔

Kram!  

"Nytt" på kakfatet

Har köpt en underbar liten bok. Nytt på kakfatet, 200 moderna recept på kakor, tårtor och gott dopp... Nypris 5,75, nu 25 kr. Nu får man ju ta orden "nytt" och "moderna" med en nypa salt, boken är från 1954. Samma år som huset där jag bor byggdes, lite häftigt att tänka på faktiskt, kanske fanns det någon som fick denna bok i inflyttningspresent det året, vem vet? 

Här och var finns små anteckningar, från tidigare bagare. Tror jag det, med nötter i kan det väl bara bli bra och goda kakor! Däremot finns det visst ett chokladmuffinsrecept man skall akta sig för, de blev "fina men smaklösa", tack för tips! 

"Varje dag något färskt" är ett charmigt kapitel.

Författarna har rätt bra koll på vad folk äter och har för vanor. På tisdagar äter man tydligen soppa eller fisk i de flesta familjer och torsdagar är soppdag i de svenska hushållen. 

Och tydligen gör de flesta husmödrar sitt veckobak på fredagar. Minns faktiskt inte vilken veckodag som min mamma bakade, men nog gjorde hon det en gång i veckan alltid. Alltid så mysigt att komma hem då, hemmet luktade så gott, och så fick man äta så många bullar man ville, jo minsann! Tror jag det att hon fick baka bullar en gång i veckan, med tre barn, som säkert hade med sig kompisar hem också. Samt att hon alltid sparat undan tre små högar med kakdeg, av de sorter hon hade bakat, så att vi barn skulle få smaka! Kanske var det på fredagen ändå? Så det liksom fanns färskt till helgen, smart ju! 

Här finns också ett kapitel med landskapsbröd. Gotlandsbullar är jag ju förstås uppväxt med, men att det skall vara mandel i degen har jag aldrig hört! Måste provas! 

Fredag igen hörrni! Om man skulle ta och sätta igång med veckobaket? 

En trevlig bokserie, helt enkelt.

Jag läser mest på sommaren, vet egentligen inte varför men så är det med mig. Men nu i höst fick jag för mig att jag skulle gå till bibblan och låna några böcker. Det blev bland annat en som heter Berlinerpopplarna, av Anna B. Ragde. Det visade sig att jag fått hem första boken i en trilogi, och eftersom den var både trevlig och lättläst, så ville jag läsa vidare. Väl där på bibblan igen visade det sig att författaren hade skrivit sammanlagt sex böcker i samma serie, så då var det bara att läsa vidare... Nu var kanske inte alla böckerna riktigt lika bra hela vägen, men det kändes lite som att man lärde känna karaktärerna och ville veta hur det gick. 

Som sagt, trevlig och lättläst. Vardagligt skriven, varm och mänsklig. Läsning som passar mig bra, inga mord som behöver klaras upp, och inte var den för spännande, jag behövde inte bläddra framåt i boken en enda gång för att kolla vad som skulle hända (ja, det måste jag göra om det blir för spännande...🙊). I centrum står tre bröder som inte pratat med varandra på 20 år, och en släktgård som har styrts med järnhand av deras mamma. När mamman ligger för döden, dyker ena broderns dotter upp, och det leder till både det ena och andra, avslöjanden, förändringar och försoning, sorg och glädje.

En bok, flera bokar

Jag har alltid varit intresserad av hur folk bor. Är ju till exempel ofta inne på Hemnet och kollar...😏 Framförallt är det gamla hus som tilltalar mig, och hur folk levde och bodde förr. Och därför tyckte jag det var extra roligt när jag hittade den här fina boken. Den beskriver hur lägenhetshus har utformats vid olika epoker, mellan åren 1880-1980. Varje kapitel beskriver ett decennium och dess specifika byggnadsmaterial och stil, både utvändigt och invändigt, och med en inledande text om hur samhället och staden såg ut vid just det decenniet.

Det finns också ritningar över hur lägenheterna kunde se ut, samt en del råd om hur man kan renovera och vårda sin lägenhet. Ja, det här är verkligen en bok som tilltalade mig!

Något annat som tilltalar mig, är bokarna. De i skogen! 

Höga och ståtliga står de där, sedan många år tillbaka...! Undrar hur gamla de är, kanske hundra år? Tänk om de kunde berätta om vad de har sett...