Det börjar bli en vana, att jag tecknar ett par månaders abonnemang på ljudböcker över sommaren. Tycker det är så skönt att ha något i lurarna när jag är ute och går, och ibland behöver jag en paus från poddar och annat som jag lyssnar på annars. Av de sex böckerna jag hunnit med, fick tre toppbetyg av mig:
(Kan vi inte gå ut och gå snart, undrar Stina,
min följeslagare på promenaderna)
Bränn alla mina brev av Alex Schulman. Ett välskrivet och gripande relationsdrama som bygger på verkliga händelser. Om den är helt sann vet jag inte, men han skriver så trovärdigt. Och fast jag vet att det inte blir så, så kommer jag på mig själv om att önska ett lyckligt slut, och jag har svårt att släppa tankarna på Karin, och att hon egentligen skulle ha kunnat få leva ett annat liv. Men då hade världen varit en lysande författare mindre, nämligen Alex....
Tatueraren i Auscwitz av Heather Morris. En av många gripande och hemska skildringar från Förintelsen, och den är dessutom sann. Man orkar ju egentligen inte läsa om det, men vi får ju aldrig glömma! Och mitt i allt det där hemska, uppstår och spirar kärlek, som även överlever tiden i koncentrationslägret!
Påfågelsommar av Hanna Richell. En skönlitterär roman, som utspelar sig under två olika tidsepoker, vi får följa två unga kvinnor, en i dåtid och hennes barnbarn i nutid. Det är förbjuden kärlek och familjehemligheter. Tydligen nominerad till årets bok 2019 också. Läsvärd tycker jag!
(Nu då?)
De andra tre, var också läsvärda, även om de inte kom upp i toppbetyg från mig.
Holländarn av Birgitta Bergin,
Allt jag fått lära mig av Tara Westover och
Det kom för mig i en hast av Maria Bouroncle. Alla tre är baserade på verklighet, och det är lika bra att erkänna det, det är ju sånt jag fastnar för.
(Hallå?)
Men nu så, är abonnemanget slut, och jag kan istället höra ifatt på alla sommarprat i P1, som varit i sommar! Har bara hunnit med tre stycken än så länge, men
så bra alla tre! Kan varmt rekommendera
Marie Nilsson Lind. Alltså Marie, hon kan det där med att svänga sig med orden, det är ett program som man både gråter och skrattar till...Det berör! Berör gör också
Carina Bergfeldts sommarprat, vad skall man säga, ett "maskrosbarn" är hon! Hon får dessutom musiken att stämma så bra med det hon pratar om. Och så
Sissela Kyle, som rör sig mellan allvar och humor, och sån behaglig röst hon har, och så klok, henne kan man ju inte annat än gilla! Ja, tänk så mycket klokhet det finns, är det som kommer till mig, när jag skall tänka ut någon gemensam nämnare på dessa tre kvinnors sommarprat...
(Äntligen ute! )
