Glädje och sorg

Fredag igen, och veckan som gått har kantats av gläjde, oro och sorg... 

I lördags kom de då äntligen, de små liven, som jag väntat på (i så många år...). Förlossningen startade bra, det kom tre ungar med jämna mellanrum, men efter den tredje tog det stopp, trots att värkarbetet fortsatte. Till slut vågade jag inte vänta längre utan kontaktade veterinären som tyckte jag skulle komma, så jag stoppade in mamma katt och de tre små i kattburen och tog mig dit, sent på lördagkvällen. Den bilturen tog tydligen skruv, för i bilen, straxt innan vi kom fram,  kom den sista! Lite snöpligt kanske, men vi tog i alla fall en röntgen som visade att nu var det tomt, och det var ju i och för sig skönt att veta. 

Nåväl, om det var bilturen eller hela förlossningen i sig, men Elsa var väldigt stressad i början, jag fick inte lämna rummet, utan jag fick snällt sitta inne vid henne. Ungarna gick heller inte upp i vikt som de skulle, de gick istället ner, och väger man bara 52 gram - som den minsta gjorde -  är det inte mycket att ta av... 

Jag har kämpat med att stödmata, två av dem har vägrat att ta nappflaskan, men den lilla åt ändå rätt bra, ända fram tills i går eftermiddag, då den inte längre ville ha något från flaskan... Jag förstod där och då, att nu är det på väg utför, den hade gett upp... Och i morse hade den gått över regnbågsbron... 

Så idag har varit en sorglig dag, gråt varvat med jobb. Samt en begravning i en liten kartong som det varit tepåsar i... Men nu i kväll när jag vägde de tre som är kvar, ser jag att de äntligen vänt sin viktkurva och är i uppåtgående. Vet inte om jag kan andas ut ännu, det känns lite skört, men hoppet finns! 

♥

Vill ni följa kattungarnas resa, så har min katt Harry ett "eget konto" på Instagram. Kontot heter @_katten_harry_

I tevesoffan

Eftersom vädret har varit lite blandat den här lediga höstveckan, så har det även blivit en del tevetittande. Bland annat har jag kollat igenom den svenska dramaserien Deg. Nu gillar jag egentligen inte vare sig våld eller när det blir för spännande, men jag gillar svensk drama, och när jag väl började titta så var jag ju tvungen att veta hur det gick. 

Favoriter annars vad gäller svensk drama, som jag kommer på så här på rak arm, är annars serier i stil med Vår tid är nu, och Fröken Frimans krig. Det är min Cup of Tea..! Går vi längre tillbaka i tiden, så gillade jag Raskens, Den goda viljan och Hem till byn. Det var grejer det! Såg faktiskt om Raskens bara för ett par år sen, den höll ännu men jag tror inte dagens ungdom skulle klara av hastigheten, eller snarare brist på sådan...Långa sekvenser var det...😏 

Några mer moderna serier som jag gillat, är Bonusfamiljen, och Tunna blå linjen (riktigt bra!) och båda kommer snart med nya säsonger, något att ser fram emot! (I-lands-) "Problemet" med nya säsonger är bara att det oftast bara släpps ett avsnitt i veckan. Jag som blivit en sån där binge-tittare (nytt ord som jag fick lära mig idag, inne hos Fröken Grön 😀) som vill se många avsnitt på en gång... 

Har jag glömt någon bra svensk dramaserie? 

Höstträdgård

Än har det inte kommit några kattungar, men det är ju ändå skönt att vara ledig. Veckan började så bra, i måndags var det jätteskönt väder så då passade jag på att fixa och dona lite i trädgården. 

 Än blommar stjärnflockan.

Jag har klippt ner några perenner, klippt gräset en sista gång, tagit bort några sommarblommor, tagit in pelargonerna. Lite småpyssel helt enkelt. En dags jobb i trädgården, så där som man känner sig lite lagom trött och nöjd mot kvällen. Så kan man mysa i soffan framför en serie, med gott samvete. 

I går och idag har det regnat en hel del. Har passat på att rensa inomhus istället då. Så skönt att rensa ju! En borde alltid ha en veckas semester så här i oktober, ja faktiskt! 

I väntans tider...

Måndag, och jag är ledig! En hel vecka skall jag vara hemma, så här mitt i oktober... Bara så där... Eller, egentligen ligger anledningen här i soffan...: 

Någon kanske minns att Elsa och jag var på resande fot/tass i slutet av augusti. Och sedan dess har hon ökat i omfång... och om allt går som det ska får hon tillökning nu i veckan. Och därför har matte tagit kattledigt i en vecka! Nu hoppas jag att allt går bra, håll tummarna för det! 

💓

En lördag med rock´n roll

Förra hösten var jag på vinprovning för första gången. Då med orangea viner. I går var det dags igen, men nu med röda viner. Och Rock´n rollviner var temat. Vi fick det förklarat med att det är viner, där vinmakaren lite rebelliskt gått emot alla dessa traditioner, regler och lagar som finns kring vin. 

Lite lustigt ändå, det vinet som de flesta tyckte var godast var faktiskt också det billigaste... Kan ha att göra med att det smakade mest "traditionellt" och våra smaklökar är kanske så, att vi behöver vänja oss vid en smak för att ta till oss den helt. 

När vi luktat och smakat och bedömt vad vi själva tyckte, fick vi veta vilka vinerna var, som hade serverats, och den i mitten, är Jill Johnsons Nashville Stories, som jag, och flera med mig, alltså tyckte var godast.

Jag har alltid tyckt att rödvin är godast till mat, och det blev jag också varse igår. Först provsmakade vi alla sorter en gång, utan något till, och sen kom det in mat, och oj, så mycket godare de blev då! Stor skillnad!  

Två år i rad med vinprovning så här i höstmörkret. Kanske blir en tradition, vem vet? 

Och där gick jag i mål...

Sorry för dålig uppdatering här... Har varit strängt upptagen att se om min favoritserie Downtown Abbey, som jag började se i mitten av september, och som jag nu blev klar med i går kväll... Ja, puh, lite manisk blev jag allt. Vi pratar alltså sex säsonger, sammanlagt 52 avsnitt... Lite som ett Marathon alltså... Men den är verkligen såå bra! Den utspelar sig i England, på 1920-talet, passar mig som alltid varit intresserad av hur folk har levt förr i tiden. Sen är det drama, kärlek och intriger,  vackra miljöer, och så deras brittiska accent på det... 

Till mitt försvar har jag inte sett något annat på teve den senaste månaden. Om man tänker så så har jag sett ca 2 h teve i genomsnitt per dag, och det får väl sägas vara normalt? 

Finns på Netflix, om någon blir sugen 😉 Där finns också filmen som kom för två år sen, så den skall jag ännu njuta av. Igen, såg den förstås på bio när den kom ut. Och vet ni, det kommer en film till, lagom till jul! Yeah! 

Är jag knäpp, eller finns det fler som blivit så fast i en serie? Ge mig gärna tips! 

En bulle kommer sällan ensam...

Jag har, tillsammans med ett gäng härliga kollegor, startat en Bouleklubb! Det ni! Men det är inte vad man kanske skulle kunna tro, en sportklubb... Nej, det är en klubb där vi helt enkelt åker hem till varandra en gång i månaden....  och äter....

...bullar! Är inte det en toppenidé så säg! Träffas, trevligt. Äta bullar, trevligt. Och gott!  Win-win alltså. De här superfina kardemummabullarna fick vi vid vår första träff! 

Och andra träffen, som var i går, var inte sämre den! 

Men idag då? En liten kanelbulle måste man väl få äta idag?! När jag kom hem från jobbet idag, rotade jag fram en bulle ur frysen. Den skall nu få tina i lugn och ro, och inmundigas till en kopp te lite senare ikväll. 

Ett (s)kärt återseende

Nu skall jag bli nostalgisk igen. Den här bilden på min kärleksört är tagen den 1 oktober 2019. Alltså i princip den sista bilden jag tog i min stora trädgård, när jag gick en sista runda och sa hejdå... Jag stod där och ångrade att jag inte tagit med mig en bit av den, och i sista stund, efter jag tog bilden, så fick jag för mig att jag skulle plocka en bukett och ta med mig. Kan ju rota den i vas tänkte jag. 

'

Sagt och gjort. Först fick den alltså stå i vatten och rota sig, och eftersom jag var "bostadslös" i en hel månad, hann den bli rätt så vissen och tråkig innan den kom ner i jorden igen, den 1 november när jag flyttade in i min nya lägenhet. 

Men sen vete sjutton vad som hände, för följande vår syntes den knappt i rabatten, den var så liten och ynklig som den första blåsippan man brukar se, och den blev liksom aldrig större under sommaren, jag fick passa mig så jag inte rensade bort den som ett ogräs. Tänkte att den klarar inte en vinter, så jag tog upp den och satte den lilla biten i vatten över vintern. I våras satte jag den lilla ynkliga plantan i en liten kruka, och sen tog den sig! 

...så jag fick sätta om den i en lite större kruka.  

Och sen har den växt på bra! 

Och idag, den 1 oktober visar den sina rosa blommor igen! Hej igen min fina rosa kärleksört! 

Och nu funderar jag på vad som blir bäst, sätta ner den i jorden över vintern, eller låta den fortsätta stå i kruka...?