Som små konstverk

Förra lördagen (när jag handlade det jag visade i förra inlägget) var det äntligen dags för årets första plantering, penséerna! Det är väl ljuvligt, när man får bort den gamla torra ljungen och annat visset, som stått över vintern, och fyller på med färgglada blommor! 

Jag brukar nog alltid falla för samma slags färg, de som går i ljuslila och ljusblått. Men jag bestämde mig för att jag skulle tänka "nytt..." i år. Och velig som jag är tog det en rejäl stund... Det finns ju så mycket fina färger. 

Den här färgen har jag mig veterligt aldrig haft förut, men den var underbar ju, så den fick sätta tonen. Det måste ju matcha.. ;)

 

Den fick en storblommig kompis i krukan bredvid. Som än så länge ser lite deppig ut men den piggnar snart på sig. 

Perfect match! 

På lilla bordet fick det bli en mörkare variant. Det var framsidan det. 

Men på baksidan kan jag väl få ha lite lila, när jag nu varit så duktig och tagit något annat till framsidan. Det blev en lite mörkare variant av lila, med vitt och gult i, så söt ju! 

Fint med påskliljor till där med. 

Sen kan jag ha råkat åka till växthuset redan nästa dag igen, och som det gick så hamnade ett par plantor till i korgen. Just den lila som jag egentligen alltid dras till först. Kunde inte låta bli helt enkelt. Och varför streta emot? 

Som små konstverk är de! Alltså, kan man annat än att älska penséer? 

Crazy plant lady

Nu har, sent omsider, mina pelargoner fått komma upp från sin vinterförvaring. Alla två. Nu har de klippts ner, fått ny jord och flyttats upp i fönstret i gästrummet. Men vad är det som står där bredvid...? Har kvinnan gått och blivit en sån där som sätter fröer? En sån där Crazy plant lady? 

Jajamän! Eller ja, i väldigt liten skala i alla fall. Jag gillar ju egentligen inte att dutta med fröer och krukor som skall skolas om och så vidare... men jag kunde plötsligt inte stå emot när jag gick förbi fröpåseavdelningen häromdagen...  Vad tror ni, kan det bli nåt av det här? 

Det här är vad som det är tänkt att bli. Två dahlior och en påse luktärter. Skall bli spännande och se hur det går. 

Orkidéerna som stått här i gästrummet och som jag haft i många år, mådde inte så bra, så de fick gå i komposten. För jag duttar inte med växter som ser sjuka ut heller. En blomstängel hamnade i vas i köket. 

Så här ser min gräsmatta ut just nu! Eller scillamatta kanske det heter så här års..? Vackert är det, men jag grälar på dem som letar sig ut i rabatterna... Nej, nån ordning och reda får det allt va. 

Plock, våfflor och konst

Nu gick det visst en vecka igen sen förra inlägget. Det beror i första hand på att stora dottern, som jag inte sett sen i oktober, äntligen kom hem till Gotland igen! Hon har återigen varit på resande fot under vinterhalvåret. Förra året var det Australien, och nu har hon varit runt om i olika länder i Asien.

Men nu fick mamma rå om henne en hel vecka, så himla roligt! Vi började förra helgen med en liten vinkväll med båda tjejerna och deras pappa, med charkplock som är tjejernas favoritmat. Inte mig emot, det är lättlagat, me like... ;) 

Sen har vi bland annat fikat med våfflor, som också är en favorit hos tjejerna. Jag har alltid varit motståndare mot att köpa våffeljärn, tycker det är lite kladdigt och hålla på med, samt att en person måste ju springa mellan bordet och järnet medan man fikar. Stackars mina barn fick därför aldrig våfflor som små, inte hemma hos mig i alla fall, som tur är har jag en syster som brukade bjuda på det en gång om året... Men i alla fall, har jag nu på äldre dar köpt ett våffeljärn, men jag har bara använt det till att "våffla" potatisburgare, riktigt gott faktiskt! Men nu kom det fram och användes till vad det är avsett för, eftersom vi insåg att det var våffeldagen, och stora dottern lovade att fixa med allt. Dock var vi en dag sena, det blev dagen efter våffeldagen, men vad gör väl det..;) 

Men nu så har hon åkt tillbaka till Stockholm, där hon blir i sommar. Om inte planerna ändras, man vet aldrig... 

I veckan var jag och några kollegor vid Gotlands museums magasin, där regionens offentliga konst förvaras. Jag hade aldrig varit där förut, så det var lite kul. Vi skulle välja ut ny konst till våra korridorer på jobbet, och här ovan ser ni vad vi valde. Lite blandad kompott.  

I morgon är det sommartid hörrni! Dags att ställa fram trädgårdsmöblerna, eller hur var det nu...🌞

Ja, det är våren!

Vårdagjämningen var i veckan, och Elisas frågor den här veckan handlar om vår och växter, ett mycket trevligt tema så jag hoppar på:  

Vilken vårblomma tycker du bäst om?

Finns många söta, de första snödropparna är ju något speciellt, och penséerna vill jag inte vara utan, men de som jag ser allra mest fram emot är vitsipporna!  

Odlar du något? 

Jag drar inte växter från frön, orkar tyvärr inte heller hålla på med dahlior som skall övervintra... Nej, enkelt skall det vara, perenner är min grej! Perenner i både krukor och rabatter, växter som återkommer troget år efter år, 

Hur skulle du vilja att din trädgård ser ut? 

Jag gillar mjuka böljande former på rabatterna. Rabatter där man inte ser jord utan det är fyllt med växter, gärna mormorsblommor men även blandat med gröna bladväxter. Fylligt och inte för stramt. Träd!! Och en gräsmatta som är grön och nyklippt... ;) 

Hur har du det med växter där hemma? 

Inomhus, ja där är jag inte speciellt duktig. Har de absolut mest lättskötta krukväxterna, ändå går det fel ibland, har ju tidigare skrivit om att jag inte ens klarar Monstera, som alltid finns med på listan över de enklaste krukväxterna... 

Vilka färger tycker du bäst representerar våren?

 

Det skira gröna, men också blått som i blå himmel och hav av scilla eller blåsippor. 

Ett lysande byte

Ibland impulsköper jag saker, det skall erkännas. Och för att få lite spänning i tillvaron hänger jag lite på Tradera då och då... Där kan man både impulssköpa och få lite puls av budgivningar. I somras köpte jag en lampa att ha här på skänken. Men den var aldrig riktigt helt bra, den stack lite i ögonen, och när jag satte dit den svagaste lampan jag fick tag på, så blev det lite för mörkt i det här hörnet. Så jag har letat efter en ny lampa. Och efter att ha hängt på Tradera lite från och till, så hittade jag den här, och slog till.   

Den blev jag nöjd med, och lyser lagom starkt gör den också. 

Den förra lampan ställde jag uppe i gästrummet, på månbordet, som också hamnade här när jag köpte skänken förra året. Det stod ju alltså i vardagsrummet där skänken står nu, och jag är glad att jag hade en annan plats för det. För även om jag verkligen ville ha en skänk i vardagsrummet, bland annat på grund av förvaringen det ger, så gillar jag verkligen det här bordet och ville inte göra mig av med det.  

Den första staruren?

Vilken tur att jag inte föll för frestelsen att köpa penséer förra helgen, för så här såg det ut nu i veckan. 

Riktigt bitande kallt och snö. Det är precis som att det känns kallare, när man fått smaka på vårvärmen i några dagar. Men det är ju mars så vad är annat att vänta..? 

Jag tycker ju i och för sig att det är vackert jag. 

Men nu är faktiskt snön borta igen, och solen skiner idag. Visserligen ingen vårvärme att prata om, vi har 3 plusgrader i skrivande stund. Och än är säkert inte vintern helt färdig, vi skall ju ha sju stycken starurar innan våren är här. Alltså sju stycken lågtrycksperioder med snöfall (urväder) efter att staren gjort sin ankomst. Sen har jag noll koll på när staren kom, så jag vet inte vilken ur det är i ordningen... 

Om det ändå gick som tåget

Alltså, min rygg har ju stökat sen jag grävde min stora rabatt i höstas. Jag har någon slags envis ådra som gör att jag inte söker hjälp för mina besvär i första laget, jag vet, mycket dumt... Jag tänkte att det skulle gå över någon gång, men icke. Och med vårbruket i sikte, tog jag äntligen tag i det och bokade tid. Jag fick tips om en bra naprapat, och hon håller till i det här gamla anrika huset: 

Nämligen vår gamla järnvägsstation i Visby. En riktigt ståtlig byggnad tycker jag. Numer är den blåmålad och inrymmer olika företag, bland annat Naprapatlandslaget. Jag hade aldrig varit där förut, så jag var allt lite nyfiken på hur det såg ut inuti. 

Blev glatt överraskad när jag klev in, för känslan av gammal väntsal fanns ännu kvar, även om det har smugit sig in moderna möbler. Jag tror att det kan vara det gamla golvet som är kvar, men jag vet inte. 

Här fanns även en skylt som talar om att det är en väntsal.

 

Gamla detaljer. 

Så här såg det ut när det begav sig, bild lånad från Gotlandståget.se

En miniatyr av huset fanns i ett fönster. 

Nu får vi se om jag kan bli någorlunda fit-for-fight till "vårbruket". Jag har ju massor av grejor som väntar i trädgården i vår. Troligen inte, för tyvärr kunde hon inte lova någon qvick fix sa hon, men jag har fått hemläxa på några övningar och skall tillbaka om ett par veckor. 

Helgen som gick

Ännu en helg som går mot sitt slut, vad fort det går. Ja, det gör ju i och för sig veckorna med tycker jag, vips är vi snart i mitten på mars, och vi har haft vår i luften i några dagar. Det märktes också när jag var vid Linds växthus direkt efter jobbet i fredags, där de hade dukat upp med penséer. Jag blev sugen men jag tänker nog ändå att jag väntar lite, för jag tror det kan bli kallare igen. 

Jag unnade mig istället en bukett ranunklar, så jag får lite vårkänsla inomhus istället. 

På fredagskvällen var jag bjuden på vinkväll med mitt gamla tjejgäng, som hållit ihop i över fyrtio år. En riktigt härlig och rolig kväll. Hon har så fint hemma hos sig, skulle kanske ha tagit lite fler bilder och visat, hon har det så lugnt och harmoniskt i varje detalj, så snyggt och vilsamt för ögat hos henne! 

På lördagsmorgonen var jag så trött... man är inte så van att komma hem vid halvtvåtiden längre... ;) Det blev en lång förmiddag i sängen, inte Harry emot. 

På eftermiddagen fick jag spotta upp mig, för då var det tvåårskalas i släkten. 

Mot kvällen hamnade jag åter i ryggläge, denna gång framför mellofinalen. Kul ändå att Kaj vann. Det fanns säkert andra bättre låtar men man har liksom hört dem förut. Humorgruppens låt blir man ju ändå lite glad av, och glädje behövs så väl i dessa dystra tider. 

Idag har jag faktiskt varit ute en kort stund i trädgården, tog bort julbelysningen och räfsade lite löv. Men så blev det kallt och dimmigt så jag fick gå in igen. Förutom ranunklerna på köksbordet njuter jag ännu av en bukett på tevebänken, som jag fick på Maria-dagen av dottern, kul med blommor som står så länge! 

Fössta tossdan i mass

Puh, denna vecka skall vi inte bara festa på semlor, idag skall det firas med "massipantåta" också, i alla fall om man bor i Småland. Nu gör ju jag inte det, men pga orsaker som bloggtorka, ville jag uppmärksamma det ändå. Det är ju ändå en slags nationaldag, och Småland ligger ju inte alltför långt från Gotland. Dessutom har jag rötter i Småland, min farfars mamma är född där. Nåväl.  

Marsipan är väl annars en vattendelare, antingen älskar man det, eller så har man svårt för det. Jag älskar allt som har med mandel att göra, så jag säger inte nej till en prinsesstårta. Tänk ett tunt skirt lager med marsipan, len vaniljkräm, grädde och en färsk tårtbotten... Say no more. 

Glad tossdag på er! 

Semmeltider!

Tack för kryahälsningar. Nu är jag bättre, dock ännu trött men det kanske är årstiden. Dottern ligger däremot i "riktig" influensa sen en dryg vecka tillbaka, så än är det sjukstuga. 

På tisdag är det äntligen fettisdagen, som vi har längtat... ;) Nej, men det är ju ovanligt sent i år, pga att påsken ju är sen. Så inte har man jag kunnat vänta inte, på bästa bullen...! Har till och med hunnit baka två omgångar... Men nej, jag har inte ätit upp alla bullar, men första omgången blev inte bra så jag fick göra om. 

Tre små hårda, av första omgången

Jag fick nämligen för mig att jag skulle baka efter Baka med Fridas recept, för de behöver bara jäsa en gång, men de blev så hiskeligt små, och då gjorde jag ändå inte hennes minisar utan hennes vanliga, dessutom blev det hårda så vete sjutton vad som gick snett. Och min bakmaskin höll nästan på att brinna upp, så mycket mjöl var det, och ändå tog jag lite mindre än vad som stod i receptet. För 1100 g mjöl till en halvliter mjölk lät väldigt mycket med tanke på att jag har 800 g när jag gör lussebullar... 

I alla fall, de gick ju att äta, syrran kom förbi just den dagen jag hade bakat dem, hon sa att de var okej, men sen skulle jag ha "kaffejunta", och då fick jag för mig att jag inte kunde bjuda på de där små rackarna, så jag gjorde en omgång till med mitt vanliga recept och det blev bra! Skriver ner det här så jag inte får för mig något annat nästa år.... ;) 

  

Semlor

3 dl rumsvarm standardmjölk

1 paket jäst

1,5 dl strösocker

1 msk malen kardemumma

En nypa salt

150 g rumsvarmt smör

1 ägg

ca 650-700 g vetemjöl

Blanda allt i en assistent, låt jäsa ca en timme, baka ut bullar (blir 18 stycken normalstora), låta jäsa igen i ca 1 timme. Grädda i 225 graders ugn, ca 7-8 minuter.  Låt svalna, fyll med god mandelmassa och grädde, pudra med florsocker och njut! 

Jag hade praktik på ett konditori i stan en gång i tiden, och fick då lära mig hur man rullar semmelbullar. Man tar degbiten och rullar ganska snabbt och med hårt tryck mot bänken, först med platt hand och mot slutet kupar man handen och lättar lite på trycket mot bullen. Hahah, hoppas ni fattar vad jag menar... Han, bagaren rullade alltid två bullar i taget, alltså en med höger och en med vänster hand, men det är överkurs för mig. Efter 18 bullar är man faktiskt lite trött i armen. 

 

Två av den vanliga modellen, bra mycket godare! 

Nej, men nu blev i alla fall jag sugen på semlor... Kanske får fresta dottern med en semla till kvällen ändå...? Det borde hon ju bli piggare av...