söndag 16 mars 2014

små under...


En riktigt kall helg går mot sitt slut. Förutom några promenader i blåsten, har jag mest tillbringat helgen inomhus. På tal om storm - för ett tag sen plockade jag in några kvistar, från körsbärsträdet som blåste ner av stormen i november. Tänkte bara att det var fint med lite kvistar, men så fick jag se att den faktiskt börjat att blomma! Är inte det otroligt så säg! 
Efter att ha legat uppsågad på en hög i flera månader, så kan den ändå orka att blomma när den kom i lite vatten!? Lite sorgligt är det allt, som ett litet "hejdåochtackförmig" från mitt älskade körsbärsträd (hm, nu framstår jag säkert som lite löjlig, men jag kan inte låta bli att tycka det är sorgligt när gamla träd försvinner...)  

5 kommentarer:

  1. Ja men visst är det så, var ni tvungna att ta ner det är det bara så, ingen återvändu.
    Men så vacker när de första knopparna börja spira.
    Spira heter Jönköpings koncerthus.
    Må gott/ Eva

    SvaraRadera
  2. Jag tror det där vädret lagt sig som en streck från här till din fina ö! För det verkar som om det är vi som haft det här märkliga vädret.
    Men körsbärskvisten är ju helt underbart vacker och det är fantastiskt att det kan ligga ute och sen blomma i alla fall. Där kan man tala om seghet. Jag förstår att du känner för trädet, man gör ju det.
    Agneta kram

    SvaraRadera
  3. Vilka vackra grenar. Njut av blomningen! Förstår fullkomligt att du saknar ett träd. De är oftast som varelser. Tycker jag i alla fall. :-)

    SvaraRadera
  4. Växtkraften är enorm ibland, det är så häftigt att se. Jag minns ett nedtaget körsbärsträd när jag var barn som låg på "skräphögen" hela vintern och så blommade det ändå på våren. Var så fascinerad av det, att det gick.
    Kristina

    SvaraRadera
  5. Nej inte alls löjlig, jag grät när storbjörken kapades ner förra våren. Fint med blommor på din gren. Kraaam Pia

    SvaraRadera

Jag blir jätteglad att du tar dig tid för en kommentar eller en hälsning! Tack!