torsdag 21 november 2019

Ett avsked

Dagen igår började så vackert. Det var en sån stilla morgon, solen sken och jag insåg att jag har rosor på framsidan, som är på väg att slå ut. Men för övrigt var det en tung dag. Tung för att jag var på begravning, en kär kollega och vän har gått bort, alldeles för tidigt. Och även om utgången varit viss en längre tid, så är man väl aldrig riktigt beredd?  

Det var en sån fin begravning! Men så hade hon också bestämt själv hur allt skulle vara, fick vi veta i talet som äldsta dottern höll. 

En ros till dig M.
Tack för att du var du.
♥ 

5 kommentarer:

  1. Åh så sorgligt men vackert ändå när du beskriver hur det var. Kram till dig/ Pia

    SvaraRadera
  2. Jo då, vi visste att allt när det gällde begravningen hade Margareta bestämt själv - men vi kunde inte låta bli det där med blommor ändå. Jag tror faktiskt inte heller att hon hade tagit illa upp.....och vad andra tycker om det får stå för dom.
    Det var en fin ceremoni, med en mycket bra präst och visst var det synd att vi inte kunde stanna. Men har man en liten bortskämd hund i bilen som aldrig är van att vara ensam så kan man inte koppla av. Man sitter på nålar hela tiden.....
    KRAM/Susie

    SvaraRadera
  3. Två av mina närmaste vänner har gått bort i förtid. Den ena fick som din vän, bestämma sin begravning själv, den andra dog i en hjärnblödning. Även om begravningarna var fina så var det svårt och sorgesamt att ta farväl av dem. Men så är livets gång. Än en gång får vi lära oss att vi ska leva fullt ut medan vi kan.

    Stor kram från Eva-Mari

    SvaraRadera
  4. Alltid så sorgligt med avsked...
    Ett vackert och tänkvärt inlägg.
    Kram från Titti

    SvaraRadera

Jag blir jätteglad att du tar dig tid för en kommentar eller en hälsning! Tack!