Jag säger bara det - vilken glädje jag har av våra djur! Stina är numer min ständige följeslagare på promenaderna. Ett skäl för mig att komma ut, kanske lite fler gånger än jag skulle gjort utan henne. För hon blir ju så glad när hon förstår att det är dags att gå ut en sväng (tänk om man kände samma glädje av att gå ut i vilket väder som helst...?)
Sen kanske inte mina koppelpromenader ger henne det hon egentligen vill - hon är ju en "Formel 1 -hund", med mycket spring i benen...;) Men hon är ju en äldre dam numer som kan sansa sig och hon trippar på så lätt bredvid mig!
Här är ännu en fyrfota som är till åren kommen, Casper - som är hela 16 år. Lugn och sävlig med ålderns rätt, och vilket sällskap han är! Alltid med vid bordet när vi äter (husse säger att han tigger??). Ja, han har ingen dålig hörsel i alla fall, när han hör kaffekopparna skramla och det är dags för fika så kommer han direkt. Och så fort jag sätter mig i en fåtölj eller i soffan så har jag sällskap i knät. Skulle jag resa mig upp och byta fåtölj, så har jag honom snart efter mig, ja, han är som en liten skugga på mig! Gosegubben - vad jag har kommit att älska denna katt, som kom till mig för snart 6 år sen, när mamma inte kunde ha honom längre...

Och så lilla Myzan (jag säger lilla fast hon är hela 4 år, och ingen mager dam precis, hon väger numer mer än Casper...). Inte så lugn och sävlig precis, och ingen knäkatt, men hon vill gärna vara med där jag är. Hittar på små roliga upptåg, kommer på inkallning (oftast) och gillar lite tuffa tag när man klappar henne. Och om hon bara ville sätta igång att löpa, så finns det en kattherre som väntar på henne...så vi kanske kan få höra trampet av ännu fler små tassar här i huset...!
♥