April går mot sitt slut. Månaden har varit kall, så våren har tuffat på i sakta mak, precis sådär som jag gillar. Bilden är tagen för en dryg vecka sen, så ännu lite till har hänt i rabatterna sedan dess. Men om man jämför med marsbilden så är det stor skillnad, snön har försvunnit - sen länge - och gräset har gått från brunt till grönt. Eller blå-grönt kanske man skall kalla det. Det kanske är svårt att se på håll...
...men går vi nära ser vi orsaken, gräsmattan är full av scilla.
Satte några penséer i en rabatt, i väntan på att där skall vara en dahlia.
Det börjar spira lite överallt. Här är narcisser på gång, som jag satte i höstas. Det skall bli spännande att se resultatet.
Pioner som strävar på uppåt.
Ett riktigt kärt återseende är knopparna på mitt silverpäronträd. Efter flytten i fjol stod det som ett skelett i trädgården hela förra sommaren, ja det såg riktigt sorgligt ut. Men finns det liv finns det hopp, och det fanns tydligen liv, den har alltså överlevt, så glad för det!
Tiden med sakta mak är nog över, för nu säger vädergudarna att värmen är på väg. Så nu lär det bli fart på grönskan!
Javisst händer det saker i naturen nu. Och som du säger, kommer det värme kommer det säkert att gå med en rasande fart.
SvaraRaderaVisst är det härligt med scilla i gräsmattan. Spännande för dig att se påskliljorna när de slagit ut. Pionerna har kommit riktigt långt. Men det bästa av allt! Knopparna på ditt silverpäronträd. Det fanns både liv och hopp där!
Kram Anita