Vatten...

Så går då maj emot sitt slut, och i morgon är det sommar!? Jo, värmen är här så för den skull känns det faktiskt som om sommaren är här. Och torrt är det, som så många gånger förut på denna ö, som ändå omgärdas av vatten! Så torrt så att det från och med i morgon är bevattningsförbud på hela ön, för oss med kommunalt vatten. Jättetrist för en trädgårdsnörd som mig, som helst av allt vill ha prunkande glada rabatter, samt en grön gräsmatta... Och det kommer inte att gå, om det inte börjar regna snart! 

Ja, ja, det är bara att böja sig, och bära kannor för glatta livet, till de mest behövande grödorna... Men irriterande är det, att de inte kan ordna ett bättre system, så vi skulle slippa ha det så här varje år... Tycker jag! Det är ju inget nytt under solen precis, att vattenmängden blir låg under sommaren. 

Så, om jag vill ha en regnig sommar? Jo tack, gärna för mig. 

Det är nåt med mig och gamla fat..

 

Vad många olika slags fat och koppar vi har nuförtiden, konstaterade mannen häromsistens när han öppnade en av skåpluckorna i köket... hm, ja det råkar ofta slinka med något charmigt gammalt fat eller nån udda kopp, när jag kikar införbi Röda Korset eller Gåvan eller nån liten loppis... Kan liksom inte gå förbi dem, de kostar ju inte så många kronor heller. Det här söta fatet sprang jag på sist, det är av lite större storlek, alldeles lagom som kakfat! 

...mmm, mumsiga Nutellakakor som dottern bakade förra helgen. Så här gjorde hon dem:

2 äggvitor

2,5 dl florsocker

0,5dl mjöl

0,5 dl kakao

1 tsk vaniljsocker

0,75 dl nutella

Vispa äggvitorna med florsockret i ca en minut. Rör ner det andra och klicka ut 12 klickar på en plåt. Grädda i 175 grader i ca 12 minuter.

Kanske nåt att baka till mors dag..? 

Grande Finale

Tiden springer på, tänk att maj går mot sitt slut, och med det även våren... Inte lätt att tro just idag, med typ 13 grader och duggregn. Om det ändå hade kommit rejält med regn, men regnmätaren visar 1,5 mm hittills idag.... Ta det gånger 20 så vore jag glad! Vilket fall som helst, nu fokuserar vi på säsongens sista Blommiga fredag, sen får vi sommarlov därifrån ;) 

Funkiorna är rejält på gång, det är en vecka mellan bilderna, ge dem en vecka till så är de helt utslagna. 

Om det är någonting som skulle göra skäl för rubriken Grand finale så är det väl egentligen alla äppelträd som står i full blom nu. Helt fantastiskt är det, den vackraste trädblomningen av dem alla, och jag tror minsann att det är extra mycket äppelblom i år. På vissa träd ser man nästan inte bladen för all blomning! Tyvärr är mitt eget äppelträd inte av sådan art, men några fina blommor har hon bjudit på ändå. 

Någon som däremot bjuder på vacker blomning är min purpurapel Eleyi Den är verkligen helt översållad med blommor! 

Svårt att fånga färgen på bild, men den är riktigt intensiv. 

Och sen har vi ju syrenerna i full blom nu, även det en fantastisk avslutning på våren/start på försommaren. Puh så vackert det är i naturen nu!! 

Pionsäsongen är igång!

Och den startar som sig bör med fina buskpionen, som är 11 år i år, och full med blommor! 

Och luktpionerna knoppas. Och vet ni - jag tror baske mig att det är knopp i varendaste pion jag äger och har denna säsong! Nu är vissa av dem väldigt pyttesmå, så jag skall väl inte ropa hej ännu, våren har ju varit så torr så kanske några av dem inte orkar slå ut. Men ändå, chans finns att jag skall få se några av mina pioner i blom för första gången! Då hoppas jag att mina frågetecken rätar ut sig... jag har ju några som jag inte riktigt vet vilka de är... Hoppas, hoppas! 

Alltid när det är som vackrast...

 ....den här tiden, går tankarna tillbaka, till maj 2010, när mamma var sjuk, och blev sämre och sämre för var dag som gick. Våra sista veckor spelas liksom upp igen i mitt inre, och det är ännu så tydligt... tänk att det har gått 6 år, det har jag svårt att förstå! 

Jag åkte förstås ut till kyrkogården idag, med en bukett löjtnantshjärtan och tulpaner, just såna blommor som hon fick i den sista buketten från mig, någon dag innan hon dog. Hon kommer alltid att vara förknippad med dessa löjtnantshjärtan, så är det bara! Och det passar så bra, för hon finns i mitt hjärta, och själv hade hon ett sånt gott hjärta!

♥

Det är därför jag älskar den!

Ormbunksbladen växer mer och mer för varje dag, sträcker på sig och vecklar ut sig sakta men säkert. 

Tulpanerna sticker upp lite uppnosigt ur marken, och är som små färgklickar så här på våren. Varje dag är jag tvungen att ta en liten runda för att se vad som har hänt ute i rabatterna, vem vet, kanske något nytt sen i går? 

Fåglarna kvittrar och grönskan är så skön, ja det är ljuvligt! Ute i trädgården får jag en slags lugn och ro, samtidigt som jag plötsligt kan få något kreativt ryck, planer kommer till mig, en ny rabatt där borta kanske? Eller - den där rabatten känns lite spretig, kanske borde byta plats på de där perennerna? Hm, vill ha fler träd, men vilka då?

Dofterna, synintrycken, ljudet av fågelkvitter - ljuv musik i mina öron. Luft och sol och en fika på trappan, medan jag tittar ut över ägorna *fniss*.

Här kan jag vara mig själv, här gör jag precis (nästan) vad jag vill och när jag vill. Här finns ett lugn (som i och för sig störs ibland av en granne som roar sig högljutt, men det är en annan historia). Mestadels är det lugnt, och jag mår så bra! 

Här i min egen lilla oas hämtar jag kraft, och man kan kanske säga att jag utövar mindfulness här, vilket ju skall vara så nyttigt... Vilket fall som helst så mår jag bra av den, både till kropp och själ. Det är nog därför jag älskar den, min trädgård! 

En kopp the

Tänk, jag har gått och blivit thedrickare på "gamla" dar... Jag som alltid druckit kaffe och nästan tittat lite snett på folk som ber om the istället när det bjuds på fika... Men hur det nu är så har jag lagt bort kaffet på kvällstid (under dagtid är jag fortfarande kaffikälling) och istället njuter jag av en kopp the, och det är riktigt gott och "mysigt"... 

Och det finns ju såå många goda sorter att välja på! Här är två av mina favoriter. 

Tidigare i vår "sprang" jag plötsligt på denna fina kanna, och blev kär! 

Alltså, visserligen har jag redan en jättefin kanna, som tillhör servicen Blå Eld från Rörstrand, arvegods till och med och jag är jätteglad åt den,  men jag har hört folk som har två faktiskt! Och blir man kär så blir man! Den kom liksom in i mitt liv precis när jag blivit etablerad som thedrickare - OCH börjat gilla blått, så det gick liksom inte att stå emot.