söndag 21 april 2019

Kärt återseende

Här vid valnötsträdet kommer det varje år gula storblommiga påskliljor. Det är inget jag själv har planerat utan de måste ha åkt snålskjuts när vi grävde upp och fick trädet hemma hos vännerna. Lite gulligt är det allt, att några lökar klamrade sig fast i jordklumpen, och fortsätter att blomma år efter år bredvid "sitt" träd, som om ingenting har hänt. 



Lika gula, men småblommiga är såna här påskliljor som man köper lite varsomhelst. Jag brukar stoppa ner dem i rabatten sen när de blommat över, så återkommer även de, år efter år. 

Nu ut i solen, morgonpromenad med hunden, sedan står målning på schemat... och i kväll släktkalas hos syster! 

5 kommentarer:

  1. När växten själv får välja... :)
    Ha en fortsatt fin Påsk! Kram, Carina

    SvaraRadera
  2. Så bra att det blir så ibland. Påskliljor är bra fina tycker jag. Kraaaam Pia

    SvaraRadera
  3. Nel mio giardino in Italia oramai i narcisi hanno colonizzato tutto il terreno, da noi sono sfioriti da un po' e dispiace non vedere più quelle gigantesche macchie gialle, buona Pasqua anche se con ritardo :)

    SvaraRadera
  4. Ho scritto in italiano e la traduzione non è stata uguale

    SvaraRadera
  5. Påskliljor gör en alltid glad - och dom verkar vara helt otroliga på att hitta "speciella" platser. Jag har ett antal nedanför piedestalen på bakskidan som jag inte planterat trots att jag klipper med åkgräsklipparen där. Dom fanns nedanför den väggvall som fanns där tidigare och hade självsått sig. Till min glädje förstås.....
    KRAM/Susie

    SvaraRadera

Jag blir jätteglad att du tar dig tid för en kommentar eller en hälsning! Tack!