söndag 8 december 2013

Till minne

Idag tänder jag inte bara adventsljusstaken, utan även ett ljus för min mamma, som skulle ha fyllt 80 år idag.
Har tittat igenom en massa album idag, här är hon så ung - och vacker -  och med hela livet framför sig...
 
Hittade en bild från 1996, där vi sitter vid havet; jag, mamma och hennes älskade man, som hon fick tjugo lyckliga år med. Det är så här jag vill minnas henne, och det var så här hon trivdes bäst... vid deras sommarställe på norra Gotland.  Mamma krånglade inte till saker och ting, en kaffekorg vid stranden tillsammans med nära och kära var livskvalité för henne.  
 
Samtidigt som hon blev änka hade jag kattungar, så då bestämde hon sig för att skaffa katt - kattälskare som hon varit i hela sitt liv så blev det ändå ingen katt så länge hon var gift, vare sig med min pappa eller med sin andra man. Casper fick 11 år vid sin matte innan han sedan flyttade -tillbaka- till oss. Han har acklimatiserat sig bra hos oss tycker jag, och på nåt konstigt sätt känns det som att hon är nära, i och med hans närvaro...
 

9 kommentarer:

  1. Oh vad fint du skriver om din mamma, blir ju helt rörd. visst finns de kvar hos oss på olika vis, tex genom djuren. Ha en go adventskväll kram Monica

    SvaraRadera
  2. så fina och vackra ord du skriver om din mamma. ha en fin kväll.

    SvaraRadera
  3. Vilka fina bilder av din mamma! Ja, det är tråkigt när de vi älskar mest går ifrån oss... men så är tidens gång. Vi får minnas och glädjas åt de fina minnena vi har.

    Hoppas du får en fortsatt fin adventssöndag.
    Kramar från Eva-Mari

    SvaraRadera
  4. Så vackra bilder på din mamma. Härligt att ha bilder och minnen. Förstår att det måste kännas speciellt med din mammas katt.
    Kram

    SvaraRadera
  5. Så fint du skriver om din mamma, en fin vecka som kommer till dig Karin

    SvaraRadera
  6. Väldigt vackert skrivet...en mors "ande" viker nog aldrig från sitt barns sida...tror jag...=)

    Kram Ninni

    SvaraRadera
  7. Jamen, oj, så man saknar sina föräldrar. Varenda dag. Och i år var det 10 år sedan jag förlorade mina och jag kan inte förstå vart den tiden tog vägen. Och när vår förra Golden Tingeling gick bort var det liksom den sista länken till mina föräldrar, det var extra sorgligt för henne hade båda varit med. Jaaa, så är livets gång, ibland förstår man det och ibland är det väldigt svårt att förstå. Och du har lilla pissen kvar! Det är något speciellt, det är det!
    Men det är gott att ha de sina i gott minne! Och jag tror att dom vet det, för nånstans finns dom.......fråga mig bara inte var!
    Jag fotograf, nej, du, inte mer än nån annan i den här världen, alla är ju så jätteduktiga!
    Men tack så mycket!
    Kramar

    SvaraRadera
  8. Så fint du uttrycker din saknad efter din mamma - men vad bra att du har ett så fint minne som katten efter henne!
    Jag vet av erfarenhet att man aldrig riktigt kommer över saknaden efter sina föräldrar, speciellt när dom går bort i så tidig ålder. Min mamma skulle fylla 78 och jag tror att din var ungefär detsamma och det är alldeles för tidigt.....
    KRAM
    Susie

    SvaraRadera
  9. Förstår att du saknar. Jag kramar mina som aldrig förr numera när vi skiljs åt. Man vet ju aldrig, men jag hoppas att jag får ha dem kvar länge länge än.

    Kram
    //Linda

    SvaraRadera

Jag blir jätteglad att du tar dig tid för en kommentar eller en hälsning! Tack!