Man kan fylla sin trädgård med buskar och perenner, och det är så roligt att planera inköp och shoppa vid plantskolan. Men om möjligt så är det ännu roligare när man får en växt som har en "historia" med sig.
Som det här gula dagögat till exempel. Nu är jag inte överförtjust i gula blommor, men den här perennen kommer från min morfars trädgård, och det gör den mycket speciell. Han var trädgårdsmästare här i Visby och hade en härlig trädgård, med både blommor och grönsaker. Det starkaste minnet från hans trädgård, är smaken av nyupptagna morötter som bara sköljdes av i regnvattentunnan. Och så kom han alltid med en påse plommon och en bukett astrar när jag fyllde år framåt höstkanten. Tyvärr hade jag inte hunnit få mitt trädgårdsintresse så länge han levde, det hade varit roligt att prata lite trädgård med honom! Men det är i alla fall roligt att den här perennen lever vidare i min trädgård!
Mitt gulliga valnötsträd, som hade självsått sig på "fel ställe" hemma i en av mina bästa vänners föräldrars trädgård. Det fick stå där i några år, men de ville ha bort det innan det blev för stort. Och där kom jag in i bilden, då de visste att jag funderade på ett valnötsträd. Jag är så glad över mitt fina träd. Ännu inga valnötter men om nåt år kanske?
Den här ormbunken kommer från min barndoms sommarstuga. De fanns där när vi flyttade dit 1969 och när syrran som tog över stugan i vuxen ålder skulle flytta bort stugan och bygga nytt, räddade vi undan ormbunken och jag fick en rejäl "rugge". Jag gillar den verkligen!
När svärmor levde hade hon en kärleksört på balkongen. Min man har två systrar och när svärmors bohag skulle delas upp tog de tre varsin bit av den. Det är lite lustigt, för de tre bitarna var lika stora vid uppdelningen men har utvecklats helt olika. Ena systern fick lite problem med sin och den höll tydligen på att tyna bort första sommaren. Syster nummer två, som är trädgårdsintresserad, gav sin kärleksört gödning så den är verkligen gigantisk! Våran, som får vatten då och då men aldrig nån gödning ser ut så här, rätt normal....:o)
Kanske inte så mycket "historia", men det är alltid roligt att få någon fin växt från vänners trädgårdar. Min nya "svärmor" eller vad det heter med ingift fru till svärfar, gav mig den här växten nu i början av sommaren (den till vänster om Flitiga lisan). Hon visste inte vad det var för nåt. Jag tycker det liknar en alunrot, eller nån bräcka av nåt slag. Nån som vet?
Sen har jag ju några växter från min mammas trädgård. Fänrikshjärta, kärleksört, kungsmynta och så en liten höstanemon, som ännu inte kommit i jorden. Jag gjorde flera försök nu mitt i sommaren, att ta en bit från hennes rabatt och sätta hos mig, men de ville inte. Men den här lilla - som fick mellanlanda i kruka - tog sig och nu hoppas jag den vill överleva i vinter...och i vår hoppas jag få njuta av mammas snödroppar som jag också tog nu i början av sommaren...
Det där med morötterna är också ett kärt minne för mig. Syrran
SvaraRaderaDu har alldeles rätt - med en bakgrundshistoria blir växterna en ännu kärare.
SvaraRaderaDin okända perenn KAN vara en klockvippa, alltså en x Heucherella - en mix mellan alunrot och något annat som jag inte kommwer ihåg vad det är.
Va´kul att ha växter som man fått av nån annan och som man har minnen ifrån och med en historia bakom sig.. Va´häftigt med en morfar som var trädgårdsmästare. Kram
SvaraRaderaSpännande och roligt med växter som har med sig en historia. Du har en fin trädgård. Så roligt med ett valnötsträd.
SvaraRaderaMina minnen av växter i trädgården är möjligtvis från någon vän annars har jag skaffat det mesta själv utöver det som fanns när vi köpte huset och dem har jag ingen relation till.
Annat är det inne, där har jag minnen, en växt tog jag skott från min far som nu är borta och det innebär att varje gång jag vattnar den växten tänker jag på honom.
Önskar dig en fin dag.
Hej!
SvaraRaderaVisst är det extra trevligt med växter som har en historia, trots att de har fel färg.
Vackra växter du har och kombinationen, ormbunke-solhatt- funkia, fäste jag mig särskilt över.
Ha en bra dag! /Bea
JA växter med en bakgrundshistoria är roligast att ha. Jag har flyttat till nya trädgårdar några gånger och minst ett flyttlass har varit sådana växter som jag absolut måste ha med mig.
SvaraRaderaKerstin
"Morfar" Aron kom ju varje år och beskar våra fruktträd. Barndomsminne för mig!
SvaraRaderaTar åt mig att du kallar MIG för en av dina bästa vänner :) O Du är en av mina!!
Ses om några timmar!
Kram Namnen
Jag förstår hur du känner för växter med minnen.Jag har ju ingen trädgård, men jag har tre blommor efter min mor. Jag vårdar dom ömt, och dom har klarat sig i 25 år nu....
SvaraRaderaElisabeth
Vilken fin o mysig blogg du har, känns så hemtrevlig!
SvaraRaderaNu ska jag kika runt mera....Trevlig Helg! Kram Therese
Ja du har rätt, växter med historia känns extra speciella! Härligt det lilla valnötsträdet! Jag har ett litet i en rabatt som får växa där tills det blivit så stort att jag inte riskerar att min man åker över det med gräsklipparen. Sen får det sin rätta plats. Hälsn mimi
SvaraRaderaVisst är det extra värdefullt med växter som har en historia bakom, man är alltid mer mån om att de ska klara sig! Har oxå några sådana, tex en gullranka som jag fick av mamma för över tjugo år sedan, nu är den bamsestor!
SvaraRaderaLåter spännande med ett valnötsträd!
Ha en trevlig helg!
//Margot