måndag 20 april 2015

Ett vitt hav - och blå känslor




Helt vitt av vitsippor är det ute i skogen nu. Helgen har bjudit på ett fint väder, och ja, vi fick lite varmare som jag bad om i fredagens inlägg. Solen har skinit, fåglarna kvittrat och det har varit så där ljuvligt att gå ut och gå i skogen.

... här är en av "mina" skogsvägar... (det är för övrigt den vägen som Pippi Långstrump red på, hem från det där kalaset som urartade, hos Tommy och Annika). Det var också här som jag och mamma gick armkrok tillsammans, i sakta mak, för fem år sen, bara någon vecka innan hon somnade in. Det var här hon sa "Hej då" till skogen, som betytt så mycket för henne... Då som nu var det helt vitt av vitsippor, och allt det vita gör att saknaden bubblar upp i mig....

...och här är min fina Tjorven, min följeslagare på promenaderna. Hon har varit lite dålig i helgen, så pass att jag var riktigt orolig att det var dags nu...men så piggnade hon på sig igen.... hon är dock 13 år, och jag förstår ju att det inte kan vara så där väldigt länge kvar. Men ändå är man inte riktigt beredd. Jag som egentligen inte är hundmänniska, har kommit denna hund nära. Hon är vår "urmoder" i vår kennel, hon har fått tre kullar och hennes dotter har vi haft två kullar med.. Och efter hennes pensionering är hon liksom "min" hund, annars är det ju husse i familjen som håller på med jakt och hundar. 
"Ja, visst gör det ont när knoppar brister, varför skulle annars våren tveka..."

7 kommentarer:

  1. Verkligen ett vackert vitt hav! Och så fina ord om din mor!
    Ha en bra ny vecka!

    SvaraRadera
  2. Underbart vitt hav. Så fint du skriver, jag blir tårögd. Kraaam pia

    SvaraRadera
  3. Det var en varm text till väldigt vackra bilder. All lycka till dig.
    /E

    SvaraRadera
  4. Fina minnen men dessa gör också ont! Jag tänker på Din mamma då o då och särskilt när jag ser alla citronfjärilar <3 Säkert är hon en av dem i sällskap av B o min pappa!! Känns härligt att tänka så!
    Hoppas att Du får ha Tjorven hos dig ett tag till!! Varm kram från din vän o Namne!

    SvaraRadera
  5. Jag älskar vitsippor och det gjorde min mamma också. Precis som din mamma så gick hon bort precis i vitsippstid så när de blommar så blir man lite sorgsen. Men jag är också glad för alla minnen som finns. Det är snart tolv år sedan hon somnade och jag saknar henne varje dag. Vi får väl tro att våra mammor finns någonstans där det finns vitsippor!
    Ha en fin vecka!
    Kram, Ann

    SvaraRadera
  6. Så vackert du skriver! Jag blir berörd av dina ord om mamma som tog farväl av skogen.
    Såna där fält med en massa vitsippor har jag aldrig sett! Jag tror inte det är så vanligt hos oss. Jag får nöja mig med en liten bukett i stenpartiet.

    Jag förstår att du känner dig fäst vid Tjorven! Hon har hunnit vara med er många år och det blir nog ett extra starkt band om hon är som du skriver "urmodern".
    Ha det gott!
    Kram ♥
    / Maria

    SvaraRadera
  7. Minnen av dem som stått oss nära skänker både glädje och ett vemod när man tänker tillbaka. Så vacker vitsippsskog!
    Kram Kristina

    SvaraRadera

Jag blir jätteglad att du tar dig tid för en kommentar eller en hälsning! Tack!