Glädje och sorg

Fredag igen, och veckan som gått har kantats av gläjde, oro och sorg... 

I lördags kom de då äntligen, de små liven, som jag väntat på (i så många år...). Förlossningen startade bra, det kom tre ungar med jämna mellanrum, men efter den tredje tog det stopp, trots att värkarbetet fortsatte. Till slut vågade jag inte vänta längre utan kontaktade veterinären som tyckte jag skulle komma, så jag stoppade in mamma katt och de tre små i kattburen och tog mig dit, sent på lördagkvällen. Den bilturen tog tydligen skruv, för i bilen, straxt innan vi kom fram,  kom den sista! Lite snöpligt kanske, men vi tog i alla fall en röntgen som visade att nu var det tomt, och det var ju i och för sig skönt att veta. 

Nåväl, om det var bilturen eller hela förlossningen i sig, men Elsa var väldigt stressad i början, jag fick inte lämna rummet, utan jag fick snällt sitta inne vid henne. Ungarna gick heller inte upp i vikt som de skulle, de gick istället ner, och väger man bara 52 gram - som den minsta gjorde -  är det inte mycket att ta av... 

Jag har kämpat med att stödmata, två av dem har vägrat att ta nappflaskan, men den lilla åt ändå rätt bra, ända fram tills i går eftermiddag, då den inte längre ville ha något från flaskan... Jag förstod där och då, att nu är det på väg utför, den hade gett upp... Och i morse hade den gått över regnbågsbron... 

Så idag har varit en sorglig dag, gråt varvat med jobb. Samt en begravning i en liten kartong som det varit tepåsar i... Men nu i kväll när jag vägde de tre som är kvar, ser jag att de äntligen vänt sin viktkurva och är i uppåtgående. Vet inte om jag kan andas ut ännu, det känns lite skört, men hoppet finns! 

♥

Vill ni följa kattungarnas resa, så har min katt Harry ett "eget konto" på Instagram. Kontot heter @_katten_harry_