Den där blå känslan är annars nåt jag alltid känner på hösten, när löven färgas röda och faller till marken. Säsongen är över och naturen går till vila. Hösten påminner om att allting har ett slut, och det är vemodigt tycker jag.
Men nu och framöver vet jag att jag även kommer att snudda vid denna känsla, varje gång mina löjnantshjärtan blommar, när sommaren är i sin linda och är som vackrast. Det är en blomma jag älskar, och det kommer jag även att göra i fortsättningen. Men den kommer alltid att få mig att minnas, att det var den sista blomman jag plockade till mamma, i en bukett som hon fick bara någon dag innan hon somnade in.
