Amaryllis

Amaryllis, det är väl en härlig julblomma! Har inte drivit upp några egna i år. Eller - skall jag vara ärlig har jag bara gjort det en enda gång. Då köpte jag fyra lökar, och fick minst sagt ett blandat resultat. Om ni är nyfikna så redovisade jag resultatet i det här inlägget. 

Den här vita gillar jag, den blev inte så där värst hög. Den skulle ha en röd liten kant, och ja, om man tar fram förstoringsglas kanske man anar nåt litet rött streck... Har jag tur kommer en andra stängel till jul, men nja, tror inte den hinner upp och slå ut till jul, men kanske till nyår? De lever ju ett eget liv de där amaryllisarna i kruka.... 

Om man inte känner att man vill ha den där spänningen som de innebär med amaryllis i kruka, kan man ju unna sig snittamaryllis. Det brukar jag göra. Då blir det vackert med en gång! Och det finns ju så många fina färger. De här i aprikos är förra veckans bukett. 

Och den här veckan blev det polkagrisrandiga! 

Nu önskar jag er en fin helg! 

Teorier och tankar om bullbak i allmänhet och lussebullar i synnerhet

Har ni tänkt på att bullrecepten har ändrats med tiden? Förr såg väl "typ" alla bullrecept likadana ut. Man smälte smöret, värmde mjölken till fingervarmt och sen jäste man degen, bakade ut och jäste igen. Inga konstigheter inte, och bullarna var goda! Eller? Mina var det åtminstone, tyckte jag själv och jag fick även ofta beröm för mina bullar...😏

Men så kom det nya rön. Och många olika dessutom. Typ varje bakinfluencers har sin egen sanning om hur den bästa bullen skall bakas. Men gemensamt är väl att man skall knåda degen länge i maskin, inte smälta smöret - gud förbjude! Och inte låta saltet nudda jästen, för då stör man jäsprocessen! Det senare gjorde jag alltid förr, jästen smälte så bra när man blandade det med saltet... och jäste gjorde det! Blandade för hand gjorde jag också, precis så pass att den gick ihop, inte blandade jag i 20 minuter inte! 

Men i alla fall. Jag gillar att prova nya recept, och sedan 2013 bakar jag lussebullar på detta sätt. Men i år fick jag för mig att jag skulle prova ett nytt recept igen. Jag testade ett där man skulle göra en "fördeg". Det utlovades "aldrig mer kladdiga degar och torra bullar!". Förlåt skryt igen men mina bullar har aldrig anklagats för att vara torra...  men det där med kladdfri deg lockade ju... 

Själva utbaket av lussekatterna var lite roligt, istället för att rulla degen skulle den kavlas, skäras strimlor och sen rullas ihop. Direkt efter knådningen, alltså ingen jäsning före. Och degen var hur härlig som helst att jobba med, men oj så hårda bullar jag fick! Trots att jag följde receptet till punkt och pricka och vägde mjölet. 

Ja, de går ju att äta, men det är absolut inga jag vill bjuda på! Nej, det var bara att göra om och göra rätt. Det fick bli mitt vanliga recept, från Icas provkök, det har jag aldrig misslyckats med! 

Men jag ville inte ge upp det här helt, med att baka ut degen direkt efter knådningen, för det är ju så mycket enklare. Men för att vara på den säkra sidan (kan ju inte stå med ett misslyckat bullbak till liksom...😏) så tog jag bara undan en liten bit som jag bakade ut direkt, och resten av degen fick i vanlig ordning jäsa först innan utbaket, och så förstås en gång till som utbakade bullar. Ja, ni fattar!  Sen så råkade jag få fikabesök den eftermiddagen, och då gjorde jag ett blindtest. Gästen - min syrra -  tyckte att båda var lika goda, själv tror jag nog ändå att den som fick jäsa två gånger var snäppet fluffigare...

Hårda bullar 

Fluffiga bullar, jästa två gånger och utbakade på traditionellt sätt.

Så, det må vara en helt ovetenskaplig undersökning, med ett väldigt lågt antal testpersoner, som dessutom inte riktigt kom fram till samma sak 😎, men som skribent i denna blogg tar jag mig friheten att slå fast:

• Jäsa två gånger ger snäppet fluffigare bullar
• Man behöver inte krångla till det med fördegar, ett helt vanligt recept från tex  Icas provkök fungerar utmärkt! Och då är jag (tyvärr) inte sponsrad... 😜

/Rosor och ruiner - till er tjänst i lussebulledjungeln

Ps. Sen hur vi skall se på det där med smält smör eller icke, blanda i maskin eller för hand... Hm, för mig har båda sätten funkat, även om jag numer anammat den mer "modernare" varianten. Ja -  vad säger ni andra? Om det nu är nån som har orkat läsa så här länge? 😆 Kanske tappade er redan på andra stycket... 

Blommor och grönt

Först av allt, tack för tröstande ord i förra inlägget, det värmer! Det värmer att veta att det finns folk runtomkring en som bryr sig om en! Kanske extra viktigt i "dessa tider" (måste vara en av de vanligaste uttrycken man använder nu, eller?😏) när man inte får kramas, och knappt ens träffas... Då blir det extra betydelsefullt med några ord på Messenger, sms eller som här på bloggen. 

Blommor är ju också ett språk som funkar i både vanliga tider och pandemitider, och jag har fått flera fina buketter, så glad för den omtanken! 

Och så är det adventspyntat här nu. Mest blommor och grönt och ljus, det kan man väl inte få för mycket av så här års? 

Kram på er, önskar er en fin vecka! 

♥

Min pappa har fått somnat in... Fått skriver jag, för jag tänker att som han nu levde var det skönare för honom att få sluta sina dagar...♥ Han fick diagnosen demens så sent som i somras, och har varit på demensboende i några månader bara. Så fort, så fort det gick... Det var hemskt att se honom brytas ner på detta sätt... Min fina pappa, som alltid varit så proper och stilig... 

Han hade smak för det goda i livet, och en stor portion humor (som faktiskt glimtade till så sent som för några veckor sedan, mitt i allt elände...). Och så var han generös, han älskade att bjuda sina nära och kära på middagar, resor och överraskningar. 

Han läste faktiskt min blogg också. Han kommenterade inte här i bloggen, men ibland när vi träffades så tog han upp nåt jag precis hade skrivit. Så jag tror han var inne rätt ofta och kollade! 

Det är faktiskt exakt på dagen 10,5 år efter att mamma somnade in, som även pappa gjorde det. Nu finns det ingen förälder kvar i livet för mig. Kvar finns tre systrar. Som jag är såå glad att ha! Här är det jag som sitter i pappas knä. 

Vila i frid

♥

Komma till skott

Först av allt, så kom jag till skott för ett tag  sen, vad gäller att införskaffa en piedestal. På Butik Landa i Klintehamn hittade jag den. Där är för övrigt svårt att gå tomhänt ifrån. I alla fall om man gillar gamla fina saker. Hon har även nya fina saker om man hellre föredrar det. 

Hur som helst, nu tänker jag komma till det här med skott. Nämligen skott från krukväxter. Ett himla smart och billigt sätt att skaffa sig nya krukväxter på. Man skall bara ha lite tålamod, och det är väl kanske åldern som gör att jag plötsligt tycker sånt här är lite roligt? På piedestalen står i alla fall en dr Westerlund-pelargon, som jag fått ett skott av från en arbetskamrat. Den har tagit sig fint, så nu har jag nypt av ett skott och gett vidare till en systerdotter. 

Och palettblad, men hur många fina finns det inte, och så lätta att föröka! Här ett skott från en sort, som jag ursprungligen fått av syrran. Nu har det skottet växt sig så stor och blivit så ranglig, så nu tog jag ett skott av den och skall börja från början, och hålla den lite mer kort, så den buskar till sig. Ja, det tar ju ett tag innan man lär sig hur man skall göra. 

Så här stor är ursprunget. 

Här en lite mer färgglad variant, som jag tog ett skott av i somras, ute hos min chef på landet.  

Och i köksfönstret står en annan sort på vänt innan den skall ner i jorden. Ja, förresten funkar det ju att stoppa ner dem i jorden direkt också, jag har gjort båda varianterna. Längst till höger har vi en Karlbergare, som jag tar skott av hela tiden, ursprungligen är den från min mamma som gick bort för 10 år sen, och den måste man helt enkelt föröka då och då, för den utarmar sig själv till slut. 

Här kan ni också se hur fin min vaxranka är igen, jag fick ju föryngra den för två månader sen, och nu är den redan stor och fin igen (och förresten, ser ni att det ännu blommar några rosor utanför fönstret!) 

Idag har jag putsat fönster, så nu är de förberedda för adventspynt. Ser att många har startat redan och jag tänker att jag börjar nu i veckan. Jag har även varit ute och hämtat en dikesgran i syrrans skog. Så snart så... rätt vad det är dyker det upp lite adventspynt i en blogg nära dig... Skall bara komma till skott... 😉

Karantän

Japp. Sitter i karantän. Inte varit på jobbet på över en vecka. Förhoppningsvis får jag snart positivt besked, dvs negativt besked - på Coronatestet som jag gjorde i måndags, så jag snart kan återgå till mitt jobb! Jag mår bra och var väl egentligen aldrig sjuk, men skall man vara hemma vid minsta symptom så ska man! Dessutom skall vi ju numer jobba hemma i så stor utsträckning vi kan, så att vi glesar ut oss på jobbet. Så det lär bli mer hemjobb framöver. 

Men det har fått mig att reflektera en del. Alltså - det här med att jobba hemma... Såå tråkigt det är!  Missförstå mig rätt. Jag är tacksam att jag ens kan jobba hemma, det är ju långt ifrån alla yrken som har den möjligheten. Men jag tänkte ändå ta mig den friheten att spåna lite om det här med hemjobberiet. 

Jag som egentligen är en sån där "hemmakatt", som verkligen trivs med att vara hemma. Jag tänkte nog innan jag hade provat, att det verkade lite mysigt ändå, att jobba hemma. Men nej, när jag väl provade så var det inte så kul... Jobbet skall vara på jobbet och hemma skall vara hemma. 

Visst, det finns fördelar. Jag kan sova lite längre, slipper piffa till mig, och kan jobba i mysbyxor. Och jag kan förstås fortsätta att göra mitt jobb...  

Men å andra sidan är ju nackdelen att jag missar den sköna känslan det är, att komma hem, och ta på sig mysbyxor efter dagens slut...och gränsen mellan jobb och hem suddas ut.  Men framför allt, jag saknar arbetskamraterna och den sociala biten. Ingen som ropar att det är fika, ja, ingen att fika med! Ingen som kikar in på rummet och pratar bort några minuter om jobb, eller bara om ditten och datten för den delen.  Jag inser verkligen hur bra jag trivs på min arbetsplats. Och det är ju en fördel förstås, att inse det!

På tal om hemmakatt, så finns det ju några som gillar att jag är hemma. Så här såg det ut när jag satt på en föreläsning i förra veckan. Föreläsningen var digital så alla deltog ju ändå från sina datorer, och då var det ju lite mysigt att kunna sitta hemma förstås.

Tja, en liten reflektion bara. Det är en konstig tid vi lever i. Och långdragen verkar den bli också... Vi får hålla i och hålla ut, det är det enda som gäller tror jag... 

Ta hand om er!  

Snart advent

Och så var det bara två veckor kvar till advent! Jag som just plockat in sommarsakerna ute, hm... jag får aldrig till det där. November som skall vara så lång och mörk så man skall hinna längta, jag hinner aldrig riktigt göra det. Men nu hade min tidning "Allt i hemmet" som signalerade julnummer utanpå, legat till sig i sin plast i några veckor, så nu öppnade jag den... 

Varm choklad med vispgrädde och knäckemackor med ost, det är mumma det! 

Och visst blir man inspirerad av alla fina bilder. Så ja, okej då, vi kör väl adventsmys om två veckor då!  Men, insåg jag nu, det innebär ju att jag kommer börja pynta om en dryg vecka - för det "måste" ju vara klart till adventshelgen! 😲