Min pappa har fått somnat in... Fått skriver jag, för jag tänker att som han nu levde var det skönare för honom att få sluta sina dagar...♥ Han fick diagnosen demens så sent som i somras, och har varit på demensboende i några månader bara. Så fort, så fort det gick... Det var hemskt att se honom brytas ner på detta sätt... Min fina pappa, som alltid varit så proper och stilig...
Han hade smak för det goda i livet, och en stor portion humor (som faktiskt glimtade till så sent som för några veckor sedan, mitt i allt elände...). Och så var han generös, han älskade att bjuda sina nära och kära på middagar, resor och överraskningar.
Han läste faktiskt min blogg också. Han kommenterade inte här i bloggen, men ibland när vi träffades så tog han upp nåt jag precis hade skrivit. Så jag tror han var inne rätt ofta och kollade!
Det är faktiskt exakt på dagen 10,5 år efter att mamma somnade in, som även pappa gjorde det. Nu finns det ingen förälder kvar i livet för mig. Kvar finns tre systrar. Som jag är såå glad att ha! Här är det jag som sitter i pappas knä.
Vila i frid
♥
Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag, världen förändras och inget blir sig likt igen💕
SvaraRaderaSå sorgligt. Men i sorgen finns fina minnen att ta fram och le åt. Livet är föränderligt. Igår somnade flickornas pappa in efter sviterna av covid-19. Så mycket oändlig sorg överallt, inte minst i dessa tider. Vi får leva fullt ut och inte skjuta upp våra drömmar.
SvaraRaderaStor kram till dig från Eva-Mari
Sorgligt och tråkigt att det ska finnas sjukdomar som förändrar och bryter ned. Härliga minnen har du ju som tur är och systrar att dela dem med. Fint kort på er. Stor kram till dig./ Pia
SvaraRaderaJag beklagar din sorg, Gunilla. Men förstår samtidigt det dubbla i att känna att döden ibland kan komma som en befrielse. Demens är verkligen en grym sjukdom. Som ett långsamt farväl.
SvaraRaderaVarm kram!
/Anna-Karin
Men så tråkigt. Jag beklagar verkligen din sorg Gunilla. Och att det gick så snabbt från diagnosen. Denna hemska sjukdom. Då var det kanske trots allt skönt för honom att somna in. Du har ju vackra minnen också och dina systrar. En jättefin bild förresten.
SvaraRaderaTröstekramar
Anita
Beklagar sorgen.
SvaraRaderaFint med bra minnen och att du har syskon. Jag är enda barnet.
Kramar!
En trist sjukdom men kanske ändå skönast för honom och i förlängningen för er att det gick fort. Men logik hjälper inte mot saknad och tomrum - de finns kvar. Beklagar sorgen!
SvaraRaderaKram, Carina
Beklagar verkligen sorgen. En hemsk sjukdom...så himla fint inlägg om din fina pappa. Förstår att bilden är ett minne så kärt för dig.
SvaraRaderaEN STOR VARM KRAM från mig
Ti faccio le mie sentite condoglianze, perdere un genitore è un dolore molto forte. R. I. P
SvaraRadera