En sån här katt i keramik, från Lisa Larsons serie Lilla Zoo, hade mamma. Jag tror den fanns i hemmet redan när jag var rätt liten. Men när vi skulle dela upp bohaget efter mamma var det ingen som tog hand om den. Jag tror den var lite lagad, men ändå. Jag har tänkt på den lite då och då de senaste åren, varför ville jag inte ha den? Tror nog jag egentligen alltid tyckt att den var lite ful. Men smaken kan tydligen ändras, den har gått från ful till fulsnygg till kul inredningsdetalj, och ett habegär uppstod så småningom.
Så jag tog saken egna händer, och budade hem en liten katt. Det är visserligen inte just den som mamma hade, men den ser ju likadan ut, så nu tänker jag som att det nästan är som att det varit hennes. Det var i alla fall en ägodel hon tyckte mycket om. Hon älskade katter, och hade en liten samling av porslins- och keramikkatter, men just den här stod i ensamt majestät på hallbyrån. Min får stå här på stringhyllan så länge, med mammas foto där bakom. Kanske att den hamnar nere i hallen sen när jag renoverat där, vi får se!
Min mamma som hade presentbutik hade massor av Lisa Larsson saker, samt en massa annat fint. Men när båda mina föräldrar var borta så sålde jag allt utom några få utvalda saker som jag gillade - och visst har man ångrat sig nu när man 20 år senare ändrat smak!
SvaraRaderaKRAM-Susie
Oh, vilken fin och kärleksfull historia. Tack för att du delar med dig av detta.
SvaraRaderaFortsatt trevlig helg!
Minnen är viktiga och visst blir man lite nostalgisk över saker som fanns hemma förr i tiden...
SvaraRaderaKatten passar fint där på din hylla!
Vårkram från Titti
Klart den kissen ska bo hos dig. Passar så väl in där på hyllan och visst dras vi mer och mer på nåt konstigt sätt mot 50-talsinredning? I alla fall jag. Ser att fina bilden på din mamma har sällskap i bokhyllan av en och annan känd roman! Så kul!
SvaraRaderaKan tipsa om Linne och Lump, en fin butik med mycket teakmöbler... https://linneolump.se/ Suck... så mycket fiiiint!
Kramar från Eva-Mari