Det kom ett brev...

Det låg ett sånt gulligt brev i min brevlåda häromdagen. Tänk ändå att det finns människor, som går ett steg till, från tanken när de ser något de tycker om, till att faktiskt ta sig tid att skriva ett fint brev och lägga på lådan. Det värmde! 

Och det är klart, en del har väl hänt sen jag flyttade in. Från en gräsplätt med två rosor och lavendel. 

Till en rätt så välfylld yta. Här ryms två träd, en buske, ett gräs, en klätterväxt, en hortensia, ett tiotal funkior, tre ormbunkar, samt fem andra perenner, om jag har räknat rätt. 

Så nöjd med mitt lilla eukalyptusvideträd. 

..och den japanska lönnen, Twombly´s Red Sentinel. 

Hon skriver vidare att även hon håller på med trädgård, och att jag gärna får komma förbi och prata trädgård någon dag. Skall jag absolut göra, nu börjar min semester snart så då skall jag gå förbi och se om hon är hemma. 

Som en skänk från ovan

Äntligen kom det lite regn. Tyvärr är inte utslagna pioner så imponerade av regn, det blir alltid någon bruten kvist, men då får man buketter inne, så det får väl gå! 

Men nu var det -konstigt nog- inte pioner jag tänkte visa i första hand, utan något annat, det har nämligen flyttat hem en "ny" möbel hit. 

För plötsligt fanns den där, skänken som jag letat efter så länge. Ja, i princip ändå sen jag flyttade hit, har jag suktat efter en sån här träfärgad gammal skänk. Det var svårare än jag trodde att hitta en, men plötsligt så händer det! 

Och nu står den där som ett smycke! Har inte bestämt vad jag skall ha i den ännu, men det är inget stort bekymmer. Får "möblera" om lite bland sakerna jag har på andra ställen. Det får bli ett semesterprojekt. 

Men förutom det, så är ju pioner, stjärnflocka och stäppsalvia en väldigt fin kombo hörrni! 

Pionrapport

Coral Charm som har tjurat lite sen flytten hit, har äntligen släppt sin bitterhet och bjuder i år på ett helt gäng blommor, tackar tackar! Hög som bara den är den också. 

En annan som är hög i år, är Sara Bernardt. Man kan ju undra vad de har gått på för nåt. Troligen kogödsel. Måste helt klart ordna något bättre pionstöd till nästa år. 

Däremot är inte Do Tell i sitt esse i år, den såg trött ut redan innan den hann slå ut. 

Hm, den höll på att slå ut när ösregnet kom, troligen det som är boven i dramat. 

Den här gamla damen är i alla fall sig lik. 

Älskar pionknoppar, kanske mer än de utslagna. 

Men det är klart, en utslagen pion är inte fel på något sätt. 

En lisa för själen

Jag vet inte om det har med åldern att göra. Att man liksom vet vad man tycker om och inte ser någon anledning att byta. Eller så är det i mina gener, att jag helt enkelt gillar det invanda, det förutsägbara. Jag vill veta vad jag får. 

Har hon fått solsting nu, tänker ni, vad svamlar människan om? 

Jag pratar om något så hederligt, vanligt, klassiskt och kanske till och med lite tråkigt, som Flitiga Lisa. Jaså, det var inte mer spännande än så. Nej, precis, ni som läser min blogg vet att här blir det inga speciellt exotiska inslag. Lisor är vad man får liksom.  

Och penséer förstås. Det bara måste man ha på våren. Men nu var det hög tid ett byta ut dem. Jag brukar vänta till närmare midsommar men de började bli väl hängiga, så jag tog en tur till vår stora plantskola här i Visby. Det var helt enkelt dags för årets Flitiga Lisor, som jag alltid har, och alltid har haft, på min skuggsida, där jag bor nu, och där jag bott förut. 

Jag hade alltid Lisor i mina fönsterlådor i huset, med olika färgställningar, fast oftast mot det rosa hållet förstås.  

Och så i vanliga krukor. Ljusrosa med mörkare mitt. 

Ljusrosa dubbla. 

Tvåfärgade med varigerade blad. 

Varmrosa i två olika nyanser.  

Men antingen är inte Flitiga Lisor moderna längre, eller så är det helt enkelt det de har blivit, för de var slut! Och det väntades inga fler heller. Jaha, vad gör jag nu då. Flexibel som jag (inte) är, kunde jag inte riktigt föreställa mig något annat. Jag är helt enkelt jättedålig på det här med sommarblommor, hur de "funkar". Även om jag har andra sommarblommor med förstås varje år, jag provar lite olika. Men med Lisor vet jag. De vill ha vatten, lite näring då och då, de fyller ut krukorna snabbt, de blommar tills frosten kommer, och inte behöver man rensa dem. Passar mig perfekt!  

Jag åkte till andra plantskolan vi har i Visby, men icke där heller. Och då kom jag av mig och köpte ingenting alls. Men några sommarblommor måste jag ju ha, så nästa dag, på nationaldagen tog jag och dottern och åkte ut på landet. Vi åkte först till en plantskola ett par kilometer utanför stan. Och tänk, där fanns det Lisor! 

Nu fanns det inte jättemånga färger att välja emellan, jag fick ta vad som fanns, och det blev några neonrosa och vita, sen blev det visst lite annat smått och gott också, när jag ändå var på gott köphumör. 

Bland annat en fuchsia. Bakom krukorna står en pipört som har självsått sig i gruset, och där får de gärna stå.  

Penséerna tackar för sig, och några vaser har fyllts med de sista fina. 

StoPPa tiden

Med den här värmen går det undan hörrni.. Nu gäller det att vara med, om man skall få ut något av pionerna... Så idag spar jag inte på krutet, när första pionerna har slagit ut. Igår kväll såg det ut så här. 

Min Edulis Superba började visa färg. 

Och idag när jag kom hem från jobbet hade många av dem redan slagit ut. 

Alltså, doften är oslagbar, jag såg nog rätt så fånig ut när jag stod där en stund med näsan nere i fluffet... Men det är ju ett helt år sen sist, och vem vet hur länge det blir i år... 

Det här är verkligen en favorit för mig. En mycket vanlig sort, men vad gör det när den är så underbar! En gammal klassiker som förtjänar ett helt inlägg! 

Så, nu är bildbombningen över, för denna gång, tack och bock för visat intresse! 

Vitbrokigt

Jag gillar verkligen variegerade blad, som det så vackert heter. Brokbladiga helt enkelt, det blir mer liv i de växterna. Ja, mer brokigt liksom ;) Och allra helst de som är vitbrokiga.  

Här ett uppstammat klätterbenved Emarald Gaiety. Den är fin hela året för den tappar inte bladen på vintern. 

Rysk kornell, Elegantissima. Kan bli två meter och lite till. Jag hade ett stort härligt exemplar i min förra trädgård, men den här är lite ynklig och vill inte riktigt ta sig. 

Eukalyptusvide. Vet inte om det räknas som vitbrokigt, men enfärgat är det då i alla fall inte, kanske mer uppblandat med rosa än vitt. Så glad att det överlevde sin första vinter. Dock frös den in rätt rejält, så det krävdes en hård beskärning. Hoppas den inte fryser in varje år, så den på sikt kan få en större krona. 

Funkia, som finns i så många färger och storlekar, jag gillar de som är uppblandade med vitt i allra bäst. Här är mina två favoritsorter, Patriot i de två till vänster och Francee till höger. 

Men den här är fin den med, El Nino, den har en kallare ton av grön.