Juldagarna

För ett par veckor sen försvann den vackra snön vi hade här på Gotland, men dagen innan julafton blev det åter kallt och ett litet vitt puder klädde marken, och dörrkransen, och ja till och med fönstret blev så där mysigt igensnöat.*

Även inifrån såg det ganska mysigt ut, när man tittade ut. 

Jag julade till det lite ännu mer. Tog fram några tomtar och till och med ett par juldukar, det  har jag varit dålig med de sista åren. Det gör det ju egentligen lite mer ombonat, och det vill man väl ändå ha till jul tänker jag. 

Vi var en liten men tapper skara på julafton. Det var yngsta dottern, hennes pappa och så jag då. Harry passade på att inta gamla husses knä. 

På eftermiddagen  kom även barnens faster och gjorde oss sällskap. Äldsta dottern befinner sig ännu på andra sidan jordklotet (Australien) så det var första året som jag inte fick fira jul med henne. Tur ändå att det finns smarta telefoner, så man både kan se och prata med varandra en liten stund. 

Fick sån vacker amaryllis av svägerskan. 

Det blev en hel del klappar under granen ändå, trots att vi bara var tre personer på kvällen. Både jag och dottern älskar ju att ge presenter, så vi hade bestämt att vi skulle ge varandra lite extra i år, för att det inte skulle se alltför sorgligt ut, utan storasyster hemma... 

Jag fick den sötaste lilla tekanna av henne, som är precis lagom för två koppar te, och den invigdes på juldagen. 

Och förutom att fika och äta, slappa i soffan och pussla, tja så har vi väl inte gjort så  många knop alls skulle jag vilja säga. I morgon börjar min arbetsvecka den här veckan. Två dagar, fullt rimligt! 

* Nu är det dock milt igen, men det höll i alla fall över julafton.