onsdag 9 oktober 2024

Höst ute, höst inne

Det blev lite höstpiff inomhus också. Gillar de här höststjärnorna mer och mer, förknippar inte alls dem med julen faktiskt, som jag kanske gjorde de första åren de kom. Har sett att vissa affärer redan plockat fram en del julsaker, det är på tok för tidigt tycker jag! 

Sen hör ju kastanjer hösten till, plockade fickorna fulla häromdagen på en liten skogspromenad. De passade så bra i mitt fat jag köpte i somras. 


Här på skänken är det kanske inte så höstligt, men jag hittade min lilla pumpa i gömmorna, som dottern virkade i fjol, så den fick komma fram. Har tidigare haft en tavla här med rosa pioner men det gick inte alls ihop nu när vi gick mot höst, så jag letade fram en tavla som varit min pappas, och som en gång i tiden målats av undertecknad. Han gillade den, så pass att han ramade in den med glas och ram. Själv är jag väl inte helt nöjd, men ramen och färgen passade bättre än rosa pionfluff. 

Här står också en gammal lampa jag fyndat på Tradera i somras, lite småcharmig ändå. 

Så, nu är det höst ute, och höst inne. Och kanske i mitt sinne ändå får man väl säga. Dottern, som bott hemma hos mig sedan i maj, har just packat ryggsäcken, och skall ge sig iväg på långresa igen. Först blir det en vecka i Stockholm, men sen styr hon näsan mot varmare breddgrader, för ungefär ett halvår framåt. Så nu känns det lite vemodigt, har varit så skönt för hönsmamman att ha sina kycklingar samlade... ♥

2 kommentarer:

  1. Jag har också sett en del julsaker i affärerna. Verkligen för tidigt!
    I mitt barnbarns skola samlade man kastanjer och skulle slå ett rekord från förra året. Lite oklart varför, men mycket viktigt var det för henne. Så jag plockade massor av kastanjer i Stockholm, men inga här hemma.
    Mysigt hos dig.
    Trevlig onsdag!

    SvaraRadera
  2. Den höststjärnan är jättefin. Såg sådana på bloggar förra året och letade i affärerna men hittade ingen. Kan konstatera att den matchar både duken och lampan. Och jag förknippar dem heller inte med julen.
    Förstår att det känns vemodigt att dottern beger sig ut på långresa. Men ett halvår kan gå fortare än du tror.

    Kram Anita

    SvaraRadera

Jag blir jätteglad att du tar dig tid för en kommentar eller en hälsning! Tack!