Löjtnantshjärtan måste jag ha i min trädgård, det bestämde jag med en gång när jag flyttade hit. Jag har vita, som nog är min favorit.
Och så ljusrosa, Cupid, en sort jag hittade förra året. Den ser ut som en blek kusin till den "vanliga" rosa, men söt är den!
Löjtnantshjärtan förknippar jag nämligen med min mamma, eftersom det var den sista buketten hon fick av mig, bara några dagar innan hon somnade in. Jag frågade henne, vilka blommor vill du ha? -Något från trädgården, det är det bästa, så hon, så då plockade jag förstås ihop det jag hade just då, tulpaner och så såna här hjärtan. Och förstås plockar jag ihop en sån bukett varje år, och åker ut med till kyrkogården, vid den här tiden.
Underbart skönt väder har vi här idag på Mors dag, så det är nog många som kan träffas utomhus, och fira och umgås ute i sina trädgårdar idag. Nu är i och för sig kanske många vaccinerade redan, men ändå!
Sen kan jag inte låta bli att tänka på alla som tycker det här är en extra jobbig dag... Den som kämpar för att bli med barn, eller den som ville men som aldrig fick några. Den, som kanske har en knepig eller ingen relation alls till sin mamma, och den som har förlorat sin.
Kram till er!
♥
Min mamma gick bort redan 1989, så jag har väl - nästan - kommit över det. Fast det gör man nog aldrig. Saknaden finns där hela tiden. Några blommor tänker jag dock inte på ihop med min mamma, hon var totalt ointresserad av trädgård och växter trots att vi bodde i villa i 15 år. Jag tror att jag ärvde det intressent från min äldsta moster Anna-Lisa, som vi kallade Anna-Vilda för hon var så nyfiken och ville prova allt. Men hon hade naturligtvis massor av andra positiva egenskaper!
SvaraRaderaKRAM/Susie
Vilket fint och tänkvärt inlägg...och löjtnantshjärta är en helt fantastiskt blomma! Rart minne av din mamma också...
SvaraRaderaKram till dig från Titti
Vilken fin gåva att plocka en sån fin bukett varje år och åka med den till hennes viloplats. Hon är nog med dig överallt och framförallt i trädgården!
SvaraRaderaJag längtar efter min mamma, henne har jag inte träffat på över 1 år nu då vi bort långt från varandra och pandemin har begränsat umgänget. Snart hoppas jag den hemska tiden är över!
//Trädgårdshälsningar
Lillianna
Så fint och känslosamt skrivit.
SvaraRaderaMin mor gick bort för 16 år sedan, men jag firade henna lite på mors dag i alla fall, fast mest dagen innan, på lördag, för då skulle hon fyllt 106 år. Så två fina, men tunga dagar i sträck.
Ha det bra!
Å, så fint inlägg! Den ljusrosa blir jag riktigt sugen på och min vita för en tynande tillvaro.
SvaraRaderaAllt gott
/Anette