17 maj är för mig inte bara Norges nationaldag. I vår familj har det "alltid" varit födelsedagsfirande denna dag. Alltid säger jag, men det är nu 22 år sedan själva födelsedagsbarnet levde, så det är ju ett tag sedan. Jag pratar om min älskade mammas man, alltså min bonuspappa, får jag väl kalla honom. De fick 20 år tillsammans, 20 lyckliga år, och jag är så glad att hon träffade honom. Bättre man kunde hon inte ha "fått". Han var så snäll, han var hjälpsam och intresserad av sin omgivning. Han var så klok! Trevlig och ibland lite busig. Och därtill djurvän. Oj, vad han betydde mycket för mig, när han kom in i vårt liv i min tonår. Men det bästa är förstås att han gjorde min mamma så lycklig!
Han dog bara ett par veckor innan jag födde min äldsta dotter, och jag var på begravning två dagar innan hon föddes. Det är en stor sorg att mina barn aldrig fick träffa honom...
Idag skulle han ha fyllt 100 år om han fått leva... ♥
Det är sorgligt när nära och kära avlider - och man glömmer det aldrig hur många år det än går! Men det är också så att dom vackra, trevliga och jättebra minnen man har av dom inte heller försvinner. Alltså nåt positivt.....
SvaraRaderaKRAM/Susie
Så fint skrivit, rörande❤.
SvaraRadera