Längtan

Jag fick ta mig en funderare - vad längtar jag efter? Det naturliga är väl att man så här års längtar efter våren, efter ljusare dagar, knoppar och grönt och jag tror det är vad vi kommer att se bland alla bidrag i dagens Blommiga Fredag.

Men i år vete sjutton vad som är med mig. För min del och mitt sinnelag känner jag ingen större behov av att våren skall raska på sig. Jag är fullt nöjd med att traska omkring här i kalla januari, där man får väja mellan vattenpölar och isfläckar, där solen - om man har tur - tittar fram en stund på dagen, och det omhuldande och förlåtande mörkret ännu kommer rätt tidigt på dagen. När vi har fina vinterdagar med sol och snö (även om de är få...) varvat med mörkare dagar, där det är helt legalt att bara sitta inne och mysa, och dra pläden långt upp under halsen i soffan.

Tycker helt enkelt att tiden går så fruktansvärt fort. Dagarna går fort, veckorna går fort, det är måndag och vips så är det fredag, åren springer på så jag kan inte riktigt med att längta till något annat, det är som att negligera tiden som är nu, och det vill jag inte! Det här är inget förtäckt mindfulnesstänk, utan bara som jag känner. 

Visst kommer jag tycka det är underbart när våren väl kommer. Jag vet att alla växter ligger där och vilar under den mörka jorden och att de så småningom kommer uppstickande igen, och de kommer vara hjärtligt välkomna då, men jag är liksom inte klar med den mörka årstiden ännu. Vill inte vakna ur mitt "ide" ännu. Hm, däremot kan jag ju erkänna att jag längtar efter en semla, men det är ju inte direkt blommigt... 😛