En sammanfattning av sommar-trädgårdssäsongen.

Det har visst blivit dåligt med trädgårdsinlägg den sista tiden, varför förstår ni om ni orkar läsa det här inlägget.... I alla fall, augusti är snart slut, och jag tänkte göra en liten sammanfattning av trädgårdssäsongen så här långt. Varning för gnälligt inlägg, men om jag skall sammanfatta denna sommarsäsong så blir det nog med ordet bedrövlig. Låter jättetrist men det är så jag känner det. 

Ok, det började väl helt ok, men sen kom ju den där förbaskade torkan och hotet om bevattningsförbud. Redan den 1 april fick övriga Gotland förbud, vi i Visby kunde dock vattna ända fram tills den 1 juni. Men 1 juni börjar ju sommaren, och vad gör man i en trädgård under sommaren? 

Jo, då vill man njuta frukterna av sina mödor efter föregående hösts och vårens "jordbruk". Dvs njuta av grönska och blommor i sin prakt, kanske ansa lite här och var, knipsa av några överblommande rosor, plocka in lite buketter, och på sin höjd vattna vid eventuell torka samt klippa gräs. Och en torr sommar går det åt mycket vatten för att hålla trädgården grön och frodig. Ja, vattna med kanna fick man ju göra, men vad förslår det? Nej, ingenting!

Så följden blev en torr och trist gräsmatta som knastrade när man gick på den, hängande och vissnande perenner, stenhård jord som inte gick att gräva i. Gulnande löv och blad i slutet på juli... Nej, man kunde vare sig jobba med sin trädgård eller njuta av den. Ja, nu skall jag väl inte överdriva och säga att jag blev deprimerad, men detta i samband med att jag hade ont i foten gjorde att jag helt tappade lusten för min trädgård, det enda jag gjorde var att nödvattna, som någon form av konstgjord andning.  

Jag vet att det finns mycket värre saker, absolut! Detta är ju ett i-i-landsproblem att inte få vattna sin trädgård, det finns folk som inte har vatten att dricka...! Men jag vill ändå dokumentera hur jag kände, om inte annat för att komma ihåg själv hur det var. Och jag hade verkligen en "hopplöshetskänsla", för detta med vattenbristen är inget som vi har sett för sista gången tyvärr... Hela sommaren har vi matats i lokalpressen om detta problem och att det kommer att vara återkommande, känner själv att jag börjar låta som en gammal grammofonskiva som har hakat upp sig...

Och visserligen har regnet som kom för en vecka sen gjort gräsmattan grön igen, men det är liksom så dags nu det sa hon bittert... För än har min trädgårdslust inte vaknat. Nu tror jag ju att den gör det igen, så småningom! Men just nu ville jag gnälla över den här bedrövliga trädgårdssommaren. Så, nu har jag gjort det, och kan gå vidare.. ;)